Brudens resa till altargången

Då har man upplevt den hittills största dagen i sitt liv. 5 juni 2010 blev en helt otrolig, oförglömlig, fantastisk dag med familj och vänner. Jag har försökt sätta ord på hur denna dag känns inombord men det är helt omöjligt. Peter Jidhes klassiska fråga till någon som precis tagit OS-Guld ”Hur känns det?” får aldrig några vettiga svar och jag förstår nu varför. Vissa känslor går inte att beskriva med ord.

Hela dagen var fylld med så mycket glädje från morgon till sen natt. Störst av allt var dock när vi stod i kyrkan och jag trodde min klänning skulle spricka av all nervositet, spänningar och känslor man hade inombords. Jag fick kämpa för att hålla tårarna i styr. När vi gav våra löften märkte jag att min mun rörde på sig men jag har ingen aning om vad jag sa. Middagen var helt fantastisk med tal, spex och glada tillrop. Vi blev riktigt rörda av familj och vänner ansträngningar för vår dag och förgyllde dagen med så mycket glädje och kärlek. Storebrors tal, tärnornas rap, vår fantastiska toast madame…. Det värker i bröstet och jag blir tårögd nu när jag tänker igenom allt ännu en gång. Att se hela släkten på dansgolvet svänga loss på dansgolvet är bara det ett minne för livet.  Jag är numera en gift kvinna och jag känner mig lyckligast på jorden. Att få gifta sig med mannen i sitt liv och dela denna dag med fantastiska vänner och familj är en dröm som blivit verklighet. Som sagt, det finns inga ord…

Det har faktiskt varit ett spännande år av planering och bloggande. Stundom har det varit roligt, stundom lite panikartat. Men nu i efterhand så har det varit en fantastisk resa med ett helt perfekt slutmål. Jag skulle verkligen inte vilja ändra på någonting - vi fick ett perfekt bröllop. Vi har så många att tacka för detta, utan våra familjer och vänner hade inte denna dag blivit så fantastisk rolig och minnesfull. You made our day!

 Så nu har jag gjort min resa till altargången, så vad händer med mitt bloggande nu? Vi får se om jag dyker upp igen, risken finns nog…som FruBecks? Nu börjar våra liv som man & fru.

Ingen kommentar

Pinglänk

Alla har gnällt hela våren på kylan som varit och undrat när värmen ska anlända till köldhålet Jönköping. Jag har hela tiden påpekat att jag beställt sommar till den 5 juni. Och se, vädergudarna verkar ha lyssnat på mig för en gångs skull.

Nu är det bara 2 dagar kvar till den hittills största dagen i våra liv. Det var genrep i kyrkan igår och än en gång började hjärtat banka lite extra när man än en gång insåg att detta är på riktigt. Mina söta underbara tärnor blev tårögda redan vid genrepet, undra hur de hanterar situationen på lördag? När jag kom hem kikade jag till min bröllopsklänning, som är inlåst i kontoret för att hålla blivande maken borta, och det blev allt lite vått i mitt öga också. Hur kommer jag reagera på lördag? Jag brukar var rätt cool i såna här situationer, tänk om reaktionen blir helt tvärtom och jag börjar storböla och snörvla när jag står där framme vid altaret? Men vad gör det, det är ju bara kärlek som sprutar ut.

2 dagar kvar och jag känner mig oerhört lugn och har läget helt under kontroll. Börja nästan undra om det är normalt att vara sån här, vart är mina bridezilla-fasoner?? Har vi glömt något viktigt i planeringen?

Det enda som satt mina nerver på spel under denna planering har varit inbjudningskorten som blev så försenade. Men det företaget har verkligen kompenserat oss genom att prioritera en leverans av en gästbok. Det brukar ta 8 dagar men för att vi skulle hinna få den innan bröllopet kom den redan igår, 4 dagar efter beställning. Bra jobbat!

Känner mig oerhört förväntansfull och önskar att tiden kunde gå lite fortare till man vaknar på lördag och inleder sin stora dag!

Ingen kommentar

Pinglänk

Jag vaknade småleende i morse (hur ofta händer det en måndags morgon?!?) och svassade iväg mot jobbet. Väl på plats öppnade jag upp Spotify och körde en av låtarna som ska spelas i kyrkan och kände mig lyckligast på jorden. Om en vecka kan jag titulera mig som Fru Becks. Då är jag gift med mannen i mitt liv! Känns så himla häftigt och det är svårt att beskriva med ord över de känslor som bubblar inombords.

Det känns som om all stress från förra veckan är under kontroll. Mycket beror på fantastisk familj och vänner som engagerar sig och vill hjälpa till. Min kära tärna, som flyttade hem från London igår, tog till exempel glatt på sig att göra 60 st rispåsar utan problem. Vår toast madame går in för rollen med största allvar och i fredags bevisade hon ännu en gång att hon är klippt och skuren för denna roll, hon överträffar verkligen våra förväntningar och vi har inte kommit till bröllopet än (ingen press nu min kära madame, kör ditt eget race ).  Det känns så härligt att höra allas engagemang som allt som oftast slutar med ”Tänk att ni ska gifta er!” följt att ett stort leende som man inte kan låta bli att besvara med ett minst lika stort leende

Vi konstaterade igår att allt som kunnats förbereda i förväg är gjort och denna veckan består mest av sådant som inte kunnat göras tidigare som t ex genrep i kyrkan! Så denna vecka ska jag bara försöka njuta av det som är kvar och bocka av punkterna allt eftersom på ”att göra-listan” och på lördag börjar vår Love Story… *BIG SMILE*

Ingen kommentar

Pinglänk

Mindre än två veckor kvar och det börjar brännas. Som tidigare nämnt så är det mesta under kontroll. Men man börjar bli stressad över situationen. Så mycket småfix hela tiden. Familj och vänner undrar vad de kan hjälpa till med men det är lite svårt för dem att få mitt hår klippt, få min provfrisyr gjord och måtta in min klänning, ja sådant som tar massa tid och  som bara jag kan vara närvara på.  Niclas är på samma nivå och jag gör inte hans liv enklare genom att ständigt mailbomba honom på jobbet om massa saker som måste fixas. Sedan har vi alla runtomkring som ständigt frågar hur det går med planerna som omedvetet stressar på, även om jag mycket väl vet att de bara än nyfikna och engagerade. Slutligen har vi hysterin på tv och i tidningar om det kungliga bröllopet. Man får med andra ord inte en lugn stund från bröllopstänket, det ligger hela tiden i huvudet och gnider samtidigt som man försöker sköta sitt vardagliga liv. Om 2 veckor är det över och man kan andas ut. Låter kanske som om jag bara vill få detta avklarat vilket inte alls är fallet. Jag toklängtar till denna stora dag när vi blir man och fru men det ska bli skönt att vakna på söndagen 6 juni och känna att nu har vi gift oss och nu kan vi lägga all planering bakom oss och se fram emot en ny era i våra liv med en fantasiskt bröllopsdag i minnet

Ingen kommentar

Pinglänk

I lördags smällde det – tjejerna ringde på dörren och kidnappade mig! Jag var något förberedd på det då jag räknat ut att logiskt sett så borde möhippan äga rum denna helg. Men Niclas stoppade mitt resonemang på fredagen då han smidde middagsplaner för lördagen, då jag även fyllde år. Lördagsmorgonen infinner sig och lugnet ligger fint i lägenheten efter frukosten. Helt plötsligt börjar Niclas bädda sängen, vilket förvånar mig lite men han kanske bara anstränger sig för att det är min födelsedag. Ett par minuter senare ringer det på dörren och nu anar jag vad som är på G. Utanför står mina närmsta vänner och sjunger ”Ja må hon leva” och tårta i handen. Just då visste jag inte riktigt vad jag skulle tro ”Är det möhippa eller uppvaktar de mig för att det är min födelsedag?”.  Jag behövde inte fundera länge då jag fick champagne, slöja och en packlista för dagen. Helt skakis försöker jag få på mig lite oömma kläder och uppfylla packlistan innan det bar i väg i bilen mot okänt mål. Det var lite jobbigt att inte veta vart vi skulle, att vara den ende som inte hade någon kontroll medan resten av sällskapet visste precis vad som väntade. På vägen försökte jag klura ut vart vi skulle svänga av men jag fick fel ett antal gånger. Slutligen hamnar vi vid Kyrkekvarn utanför Mullsjö och jag tänker bara vi inte ska paddla kanot.  Kyrkekvarn är en friluftscenter som erbjuder kanotpaddling och hästridning. Senast jag var där var i högstadiet då jag fick sitta i samma kanot med två stycken alltför pubertetshysteriska killar som öste  in vatten i kanoten – jag har med andra ord inga fina minnen därifrån.  Efter lite funderande kom jag fram till att det blir nog hästridning då de övriga i sällskapet inte verkade vara klädda för att sitta i en kanot. Sen kommer Roffe eller Rolle eller vad han nu heter som jobbar på Kyrkekvarn och undrar om vi är redo att skjuta lite. Jaha, där blev jag lurad igen. Vi åkte iväg till en lada där vi fick gå loss på diverse skjutvapen. Inledde fint med luftgevär och avslutade mer macho med lerduveskytte och pilbåge. Trots stort fokus och vinnarskalle från min sida lyckades jag ändå hamna sist av alla. Jaja, det var i alla fall riktigt kul att leka lite macho man!

Efter besöket ute på landet styrde vi kosan mot Jönköping igen och mot Huskvarna. Där blev det relaxande och en av mina personliga höjdpunkter på dagen. Varje tjej som var med hade köpt en present som de associerade med mig och jag skulle gissa vem som köpt vad. T ex fick jag en plunta från Cattis där det står ”Girls Night Out” vilket syftade på en kväll när vi hade en galen girls night out då jag träffade min blivande man. En annan tjej, Lisa, gav mig ett porträtt av vad hon tänkte när hon såg Niclas första gången. Jag hade beskrivit honom som en mjukis men denna gång råkade han se ut som en riktig spännis. Den ena klockrena presenten efter den andra dök upp och det blev många skratt.

Efter en stunds härlig relaxande och god lunch var det dags att fixa sig i ordning för aftonen. Vi drog kosan in mot stan och inledde kvällen med lite champagne hos Emilie för att sedan inta Karlssons för middag. Mina tärnor hade gjort en intervju med Niclas och jag skulle gissa vad han svarat. T ex vad han tänkte om mig första gången vi träffades, varför han vill gifta sig med mig etc. Hans svar var helt underbara och gjorde mig riktigt rörd. Jag vet ju att han är lika galen i mig som jag är i honom men att få se svaren i skrift var helt fantastiskt. Jag gissade rätt en del men vissa svar var så fina som jag inte kunnat tänka mig. Det blev en underbar middag, med mycket god mat. Så slutligen var det ju bara partyt kvar och jag började slappna av för nu kommer det väl ändå inga fler överraskningar… Jo då, nu dök uppdragen för kvällen upp. Hitta en dalmas (Ej släkting), hitta en man med visitkort där det står Niclas, fixa en autograf från en HV-spelare, bli bjuden på en drink och sedan ge bort den till någon behövande och slutligen få med mig 8 tändare hem. Tävlingsinstinkten vaknade till liv och inom 5 minuter hade jag löst de två första uppdragen. Resten blev lite knivigare men jag löste alla utom den sista. Vad folk är snåla med sina tändare ute på krogen! Hursomhelst, det var riktigt kul och man fick himla bra kontakt med folk när man springer runt med en slöja och behöver lite hjälp. Roligast var nog när jag fixade autografen från en finsk HV-spelare. Jag förklarade att jag ville ha hans autograf på lappen där uppdragen stod på. Då hans svenska är begränsad så ville han inte skriva där med anledningen ”I don’t know what I’m signing for!”. Ok skriv på min arm istället då föreslog jag. Han börjar skriva och då kommer en av mina överbeskyddande storebröder fram, som även känner HV-spelaren, och säger lite barskt till honom ”That’s my sister! What are you doing with her?!?” HV-spelare ser riktigt skrämd ut och började be om ursäkt och upprepar ”I don’t know what I’m signing for, seriously, I didn’t mean too, eehm, sorry it’s not my fault, it was her…. I don’t know what I’m singning for!”  smått hysteriskt. Bror klappar honom lite fint på axeln och förklara att han bara skojade, jag höll på att ramla ihop av skratt och HV-spelaren gick surt därifrån.

Drinkarna ramlade in på bordet och jag kände att jag var i mitt esse. Jag hade så otroligt roligt och jag hoppas mina vänner hade minst lika roligt som jag. Det var länge sedan jag var i sådan högform ute på krogen. Många timmar senare drar vi oss hemåt och när jag kommer innanför dörren babblar sönder min fästman om hur roligt jag haft innan jag somnar på 2 sekunder. Vaknar dagen efter och undrar hur jag mår. Ingen huvudvärk och inget illamående av alla drinkarna men hela kroppen kändes totalt söndersliten – konstig känsla. Än idag, 2 dagar senare, känner jag mig helt sliten. Precis som Niclas konstaterade efter sin svensexa, det krävs med än 1 dag för att återhämta sig. Men det är det värt. Jag hade en helt perfekt möhippa, massa skoj med underbara vänner och jag blir rörd när jag tänker på hur mycket tid och tankeverksamhet de lagt ner för att ordna allt detta för mig. Som sagt, jag hade så roligt! TACK!

Ingen kommentar

Pinglänk

Igår var den 5 maj, en månad innan den stora dagen i juni. I tisdags, 4 maj, var det exakt 5 år sedan jag mötte mannen i mitt liv. Tänk om jag vetat då att jag 5 år senare ska gifta mig med mannen jag satt bredvid på Balzars. Då hade jag nog varit lite mer dämpad i min framtoning. Cattis & jag var råsinglar på den tiden och skulle göra stan denna afton. Efter ett besök på en restaurang och lite blinkande mot vår trevliga servitör tyckte Cattis att vi skulle gå mot hotellbaren Balzars för att se om hennes forna kollegor höll hus där. Visst, ett drickastopp på vägen innan vi fortsätter ut på lokal är ju aldrig fel. Lite lagom glada av vinet från restaurangen gör vi entré och mitt i lokalen finns ett långbord uppdukat med Cattis bekanta sittandes. Jag hamnar bredvid en kille som presenterar sig som Niclas och vi shit-chattar om allt möjligt. Rebecka får för sig att här ska drickas drinkar och beställer Cosmopolitan. Balzars, som inte existrerar längre, var inte direkt känt för sina drinkar, personalen kunde på sin höjd göra en GT. Så av någon anledning dyker en bardiva upp inom Rebecka och påtalar för personalen ”Ni kyler väl glasen först!” när hon ser att en grumlig rosa drink håller på att hällas i rumsvarma glas. Jag får en armbåge i magen av Cattis som säger ”knip igen!” och en skeptisk blick från Niclas. Kvällen fortsätter, Rebecka & Cattis har siktet inställt på Karlssons bar, och Niclas med kompis undrar om de får hänga på. Visst, tyckte jag men la ingen fokus direkt på att de skulle hänga med. Jag var ju där med Cattis! Men jag & Niclas börjar pratar mer och mer och jag inser vilket otroligt trevlig och charmig kille detta är. När baren stänger hittar jag Cattis, som jag tappat bort för länge sedan, stå arm i arm med servitören från restaurangen. Niclas föreslår efterfest hos honom och vi fyra beger oss mot hans lägenhet.  Innan vi går in i lägenheten varnar Niclas oss att han verkligen har stökigt hemma och att det inte brukar se ut så. Rebecka kläcker repliken ”Men Niclas, man ska alltid ha städat innan man går ut på lokal, man vet ju aldrig om man får hemsläp!” Billig replik, billig brud tänker säkert de flesta efter den repliken och det fick jag senare veta att även Niclas tänkte så i detta ögonblick. Men han släppte i alla fall in oss och vi hängde i vardagsrummet på vår så kallade efterfest. Niclas ber mig ringa ett nummer från min mobil. ”Va? Varför då?” undrar jag och förstår ingenting. Varför ska jag ringa ett nummer som jag inte vet vem jag ringer till?? Niclas propsar på ”Ring detta nummer nu!” och ger mig ett nummer. Snart börjar det ringa i hans jeansficka och han lägger in mitt numer i sin telefonbok. ”Ahaa!” nu förstår Rebecka. Jag hade inte tänkt på Niclas som dejtingmaterial tidigare under kvällen men tänkte att ”ja en dejt är ju alltid trevligt, och ja Niclas verkar ju som sagt en trevlig typ”. Cattis med servitören droppar av och kvar hänger jag & Niclas i hans soffa och pratar till morgonen gryr. Då går jag hemåt och innan jag kliver innanför min egen dörr har jag fått mitt första SMS från Niclas som skulle följas av många fler…  Han hade insett att jag varken är en bardiva eller billig brud utan att jag bara var en rolig tjej som han ville lära känna mer.

Ingen kommentar

Pinglänk

Jag har drömt om den perfekta dagen
Om solsken och rosor, om poesi
Körsbärsblom och vitsippor i hagen
Orgelmusik och en felas melodi

Jag har drömt om en strålande fest
Med dans och sång och vackra kläder
Om att få vara den som begeistrar mest
När in i salen, in i dansen jag träder

Jag har drömt om att få vara gentil
Bjuda på allt och litet till
Skrivet i största möjliga stil
Minsta detalj ordnad så som jag vill

Men nu när den blir sanning, ändrar drömmen karaktär
Vad vet väl drömmar om vad lycka är?

Den yttre formen är lätt att försaka
All skönhet och flärd kan stå tillbaka

Det viktiga är, vem som på kyrkans trappa väntar mig
Det viktiga är vad jag får lova dig


Dikten (författare okänd) gav jag igår till Niclas vid hans födelsedagsfirande och berättar precis hur jag känner. Det var den bästa presenten av alla sa han. Och maten blev en sådan succé att Niclas för första gången idag har med sig resterna som matlåda - har aldrig hänt innan.

Ingen kommentar

Pinglänk

Idag är en sådan där dag när man är lite extra sentimental. Kan bero på att min blivande man varit bortrest med jobbet i 4 dagar nu och att han äntligen kommer hem ikväll. Eftersom han fyllde år igår så ska han välkomnas med en middag ikväll som jag, i mina mått mätt, ansträngt mig rejält för att få till. I år blir det ingen snabb pastarätt till födelsedagsbarnet. Igår kväll stod jag i köket i två timmar och förberedde mat och efterrätt för att allt ska gå så smidigt som möjligt ikväll och på så vis undvika en irriterad, svärande Becks som sliter sitt hår för att få färdig maten. Jag är ingen som njuter av att vara i köket direkt, förutom på helgerna när man har mer tid och Niclas huvudansvarig för tillagningen. Då står jag bredvid med ett glas vin i handen och assisterar lite, skalar potatisen och plockar undan disken medan Niclas komprimerar den enda goda rätten efter den andra - perfekt arbetsfördelning enligt min mening. Man ska ju göra det man är bra på. Vi får se hur kvällens middag artar sig, hittills är jag lite stolt över att jag t e x lyckats göra en helt egen marinad, utan fusk från någon Santa Maria-påse. Återstår att se hur köttet sedan smakar, kan vara så jag råkade hälla i lite för mycket av vissa saker, borde läst receptet innan jag doserade de olika ingredienserna. Jaja, tv-kockarna använder aldrig måttsatser heller.

Åter till min sentimentala sida. Bokade precis tågbiljetter till Malmö till resan i sommar. Vår bröllopsresa utgår från Kastrup, Köpenhamn så dagen innan åker vi ner till Malmö och njuter lite av sydkusten innan vi snortidigt dagen efter sätter oss på planet till mot vår bröllopsresa. När jag fick kvittot på tågbokningen på mailen blev jag rörd och det klappade till lite extra i bröstet när jag än en gång tänker på att jag ska verkligen gifta mig med mannen i mitt liv. Det är så stort, så häftigt. Det känns som om en ny era i vårt förhållande börjar då. Inte för att jag tror att vi kommer ändra vår relation till varandra men då har vi ingått ett löfte att leva tillsammans tills döden skiljer oss åt och med det kommer ett ansvar att vi måste vårda vår relation till dess. En del kanske tycker det låter instängt och krävande men jag tycker det på något vis är så vackert. Två människor som lovar varandra evig trohet. Jag skulle aldrig göra det om jag inte trodde på det och om jag inte trodde på mig och Niclas.

Kan ju nämna lite om vår bröllopsresa. Det blir ingen hisnande resa till andra sidan jordklotet med vandringar i öknen, bestigning av berg, kritvita stränder och en hängmatta mellan två palmer. Resan går mot Spanien! Och för er som känner oss så är ju Spanien i princip ett andra hem kan man säga då mina svärföräldrar har hus där. Kanske kan man tycka då att man borde testa något annat men Spanien känns helrätt. Både jag och Niclas längtar till huset, som har renoverats det senaste året, och vill jättegärna åka dit i år då vi inte var där förra sommaren. Vi kan åka till stranden med hängmattan mellan två palmer något annat år, varför måste det vara just vår bröllopsresa? Man ska göra som man själv känner är rätt.
Vi kommer dock inte sitta i huset och hänga hela tiden. Vi inleder resan med ett par nätter i Madrid, en stad jag alltid velat besöka och äntligen får möjlighet till det nu. Därefter styr vi kosan mot Cuenca som ska vara en fantastiskt vacker stad/by där vi ska bo i ett s k parador, typ ett slott. Efter ett par dagar i Cuenca drar vi ”hem” till Torrevieja för sol, bad, god mat och härliga utflykter i området. Jag tror vi kommer få en underbar resa tillsammans och som mamma sa igår ”man behöver inte resa runt halva jordklotet för upplevelsens skull, det kan man få på nära håll också”. Jag håller med, huvudsaken är att jag får vara med Niclas och får ta del av kultur, sol, bad och värme så är jag mer än nöjd.

Ingen kommentar

Pinglänk

I fredags bestämde vi menyn och Jens har verkligen tänkt till för att göra en spännande och välkomponerad meny. Ska bli spännande att se hur gästerna reagerar när de får se den. Så i drömmarnas värld befinner vi oss numera på festen och där går allt som på dans. Tack Jens för att du stillar mina nerver på denna del av bröllopsdagen.

Det som känns mest angeläget nu är att hitta skor. Jag vill inte ha klassiska bröllopsskor, det är inte alls min stil, utan är mer ute efter ett par icke traditionsenliga skor, fast fortfarande med stil. Till saken hör att de måste vara så låga som det bara går på order av Niclas då han är några centimeter kortare än mig. Utbudet är rätt snävt och butikerna i stan har inte varit något att hurra för. Hittade den perfekta skon på en brittisk sajt men naturligtvis är de slut i min storlek. Bara att hålla tummarna att de kommer in inom de närmsta veckorna, annars blir det att leta vidare *suck*

Niclas gifter sig allt oftare på nätterna vilket kanske visar på att även hans nerver börjar sätta lite fart

Ingen kommentar

Pinglänk

Nyss hemkommen från vår skidresa i Sälen. En härlig helg med underbar skidåkning, after ski och god mat med min blivande man. I år blev det dock ingen surprise på Påskafton som förra året när Niclas totalt överraskade mig och gick ned på knä och friade till mig

Inbjudningarna är äntligen ute! Responsen har varit ljummen och ett tag trodde jag att posten slarvat bort dem totalt. Men några samtal har strömmat in och nu är det bara att invänta att folk OSA’r sitt deltagande också.
Överlag kan jag säga att vi har det mesta under kontroll inför den stora dagen. Lite smådetaljer kvar bara, vilket känns riktigt skönt. Jag kollar hela tiden checklistan så att vi inte glömt något men det mesta är med och har status ”klar”.

Inatt gifte vi oss igen. Allt gick perfekt, vi kom till kyrkan som vi skulle, påklädda som vi skulle, rätt gäster på plats och i tid. Prästen kommer fram och inleder vigseln; “Välkomna att bevittna denna vigsel mellan Rebecka & Niclas år 1946 den 10 oktober”. Å nej! stönar både jag och Niclas. När vi nu klarat allt så himla fint så är det så typiskt att prästen slarvar bort årtalet så totalt! Jaja, vi håller god min så vi i alla fall blir gifta, kom vi överens om. Med andra ord tror jag att jag börjar lugna ner mig inför bröllopet och tar det lite mer som det kommer. Ett eller annat missöde är inte hela världen.

Ingen kommentar

Pinglänk

Körde ett spinningpass igår och Rebecka tyckte det var bra att utmana sig själv sista träningen innan helgen och la på lite extra motstånd än vanligt och körde som en tok. Jag tror grannen bredvid mig var på samma nivå och det blev någon slags outtalad tävling mellan oss vem som körde tyngst och snabbast (skit i att hålla takten, bara jag slår grannen!). Höll på att ramla av cykeln a lá Bridget Jones när passet var färdigt. Någon timme senare ligger jag i sängen och faller fint in i sömn. Då började det igen; Jag sitter i min underbara brudklänning, sminkad och klar för att ta mig till kyrkan. Ser på klockan och ser att vigseln börjar om 5 minuter! Inga tärnor, chaufför eller någon annan anhörig på plats som kan hjälpa mig. Vad gör man? Jo man sätter sig på cykeln igen och börjar trampa. Cykeln visar sig vara min första cykel jag fick som 5-åring som var ett ihopbygge av mina två bröders cyklar, rött framstycke och blått framstycke (tror ni jag blev glad är jag på min 7-års dag fick en rosa cykel). Tar cykeln och beger mig mot kyrkan i en grymt tung uppförbacke. Trampar och trampar och känner svetten rinna över hela kroppen. Frisyren hamnar på sned, mascaran får mina ögon att se ut som pandaögon men det enda jag tänker på är att inte trampa sönder min älskade klänning. Backen tar aldrig slut och jag börjar fundera om prästen väntar till bruden kommer eller om de har någon stand in ifall inte jag är där i tid. Vilket i så fall skulle innebära att Niclas gifter sig med någon annan än mig inser jag till min fasa! Trampar på ytterligare och blir oerhört frustrerad att den där j*vla backen aldrig tar slut! Blir förbannad på mig själv, varför hade jag inte koll på klockan? Jag har planerat ett helt j*vla år för detta bröllop och det viktigaste är väl ändå att man kommer i tid till kyrkan?!? Klant! Idiot! Högst upp på backkrönet står det glada och hurtiga Friskisledare och ropar ”Kom igen nu, nu är det bara återhämtningen kvar!” ”HÅLL KÄFTEN” skriker jag förbannad tillbaka, hoppar av cykeln och springer mot kyrkan som visar sig vara helt tom. Huh?
Det sved i låren i morse när jag gick ner för trapporna.

Ingen kommentar

Pinglänk

För snart 3 veckor sedan beställdes inbjudningskorten. Det kändes högaktuellt att få ut dessa till våra gäster som försiktigt börjat fråga om inbjudan. Min moster undrade t o m om hon var bjuden överhuvudtaget.
Det skulle ta 5-7 arbetsdagar att få korten. 14 arbetsdagar har gått och fortfarande inga inbjudningskort. Mailar kundservice och efter två dagar får jag svar att servetterna, som min blivande man absolut ville ha, hade tagit slut och inte kunnats tryckas. Vi KANSKE får leveransen slutet denna vecka var beskedet. Kunde man inte meddela detta tidigare? Eller erbjudit sig att skicka inbjudningarna först och sedan servetterna när de var klara? Jag hade inte haft något emot att betala två frakter. Det hade för mig varit god kundservice. Jaja, vi kanske skulle beställt korten tidigare men säger man 5-7 arbetsdagar utgår man ju från det.

Bokade sommarens resa i veckan, som även blir vår bröllopsresa. Niclas ska byta till mitt efternamn och genast blev det krux med bokningen. I vilket namn skulle han boka, sitt nuvarande eller sitt nya namn från 5 juni? Efter samtal med resebolag och polis så löste det sig. Men han insåg att det är inte bara passet som ska bytas ut. Visitkort, betalkort, bensinkort, körkort etc. Vad gör man inte för kärleken?

Ingen kommentar

Pinglänk