sagolikt eller ovanligt...
Vet inte om det är sagolikt eller bara ovanligt. Min blivande man har aldrig kysst någon annan än mig. Ingen av oss har varit med någon annan innan. Vi har varit tillsammans i fem år till sommaren då vi ska gifta oss vilket känns helt rätt.
Jag ser detta som helt underbart men undrar om jag (vi) är ensam...
Vad mina vänner säger är nog att vi inte är kloka som inte ens har bott i hop. Men för oss föregår kärleken livet. Först finns det kärlek... sen löser vi resten utifrån det.
Är jag naiv, "gammaldags" eller helt enkelt lyckligt lottad?