Tysta leken pågår..??

Gå till familjeterapeut om inte ni klarar det på egen hand. Ett sånt förhållande fungerar inte i längden. Ni måste lära er att prata med varandra. Och framförallt din kille måste förstå hur viktigt det är att kommunicera "oavsett vädret" s.a.s.
Vi berättade inte heller allting för varandra i början av vårt förhållande. Saker blev inte bättre & det blev massa missförstånd. Men nu har vi lärt oss att det är superviktigt att KOMMUNICERA. Vi båda mår superbra idag & bråkar nästan aldrig!
Kram

Det där med tvärtigande känner jag igen från andra par. I mina ögon är det bland de vidrigaste maktutövningsknepen man kan ta till. Det gör att folk i ens omgivning hela tiden trippar på tå, försöker tolka tecknen som personen sänder ut och håller alla i en förlamande osäkerhet. Det skapar osunda relationer i en hel familj, där barnen hela tiden svävar i ovisshet, blir oförmögna att hantera konflikter själva och får bristande tillit till andra. Lever inte själv i ett sådant förhållande, men har sett konsekvenserna på nära håll. Det är ett bra sätt att kuva sin partner att tiga, sticka sin väg utan att tala om vart, varför eller för hur länge. Dumpa honom NU!

Oj, det låter som att du har testat allt! Är din sambo medveten om hur allvarligt du ser på det här?!
Jag menar inte på något sätt att man skall hota sin sambo/man, men ibland kan det krävas att man faktiskt talar om att man inte orkar längre och att det måste ske en förändring för att man skall kunna fortsätta tillsammans!

Jag tycker att ovanståendes förslag om familjeterapi låter jätte bra! Klarar man inte av att lösa problemet på egen hand så har man ju inget att förlora genom att söka extern hjälp!

Hoppas att det blir bättre och att ni löser det på något sätt!

Ja, jag har provat en hel del. Terapi är ett alternativ som jag definitivt kan tänka mig som vi inte tagit till ännu. Dump honom tänker jag inte göra. ( Har redan gjort det en gång) vår kärlek är för stark och jag kräver inte att han ska vara perfekt för att duga åt mig, jag är själv inte perfekt nämligen...
Han är ingen elak människa utan jag tror att han har haft en taskig uppväxt där han lärt sig att stänga in alla sina känslor och att han fått ta alldeles för mycket skit tidigare utan att kunna hantera det. Som så ofta är fallet så är det tidigare erfarenheter som lägger grunden för våra beteenden. Jag som själv inte blev sedd som barn och och ständigt blev överkörd och ignorerad har ju fått mig en utmaning som nu lever med en människa som beter sig så här. Dax att bryta mönster? ja, definitivt! Dax att ge upp? nej, inte så länge kärleken finns.

Min sambo var också sådan i början. Så fort det var något konfliktartat så gick han. Jag tror inte det behöver bero på någonting särskilt, vissa människor är nog sådana.

Men jag tillät honom inte att gå. Jag sa till honom att vi sitter här tills vi rett ut det. Eller så gick jag efter honom. Och vi har löst det. Det tog sin tid, men nu för tiden så pratar vi alltid med varandra när det är något som är fel. Så det går att lära gamla hundar sitta.

Lyckas du själv inte lirka honom rätt så håller jag med om att ni får ta hjälp av någon annan. För jag tror att det går att lösa.

Om det beror som du säger på att "han har haft en taskig uppväxt där han lärt sig att stänga in alla sina känslor och att han fått ta alldeles för mycket skit tidigare utan att kunna hantera det" så är det ännu viktigare för honom att kunna reda ut allt. Det kan ju vara så att han försöker fly från gamla minnen genom att stänga in sina känslor för att slippa bli sårad. Men jag kan tänka mig att han inte mår bra inombords även omedveten om han haft sån uppväxt.
Terapi kan vara bra att satsa på. Det är en investering både för honom själv & för ert förhållande.
Jag lovar dig att om ni(han) ska lära er att kommunicera med varandra, livet kommer bli mycket lättare.
Ta hand om er & ert förhållande!!

Kram

P.S Dumpa är ingen lösning. Man ska INTE ge upp så lätt!!

Man kanske inte ska ge upp lätt, men man ska inte heller behöva ta vad som helst. Jag tycker att många accepterar alldeles för mycket, och intalar sig att de ska klara av att ändra på sin partner. Det är svårare än man tror, och risken finns att man själv blir skadad. Stannar man för länge kan det vara svårt att ta sig ut ur ett dåligt förhållande, och så länge man stannar kvar i förhållandet visar man ju att det dåliga beteendet ändå inte är så dåligt att man inte står ut med det, och varför skulle partnern då ändra sig?

Jas instämmer inte alls. Man ska kämpa för käelkens skull.

Jag kan konstatera att ingen människa i världen är perfekt. Och då gäller det att kompromissa & lära sig att hantera problem. Det som är positiv av det hela att man utvecklar sig som person.

Nu pratar jag inte om kvinnomisshandel så klart.

Men förutsättningen är ju att båda kämpar, inte bara den ena. Som TS skriver verkar det ju vara ett ensidigt kämpande, och då ser jag inte någon annan lösning.

Ja, jag kan relatera till både Carma och loisas inlägg. Jag har själv gått i terapi och vet att det är effektivt och väldigt nyttigt, jag utvecklades mycket. Samtidigt så vet jag att det är tufft och verkligen kräver att man går in för det och orkar ta tag i det hela. Jag har ju gjort det en gång så jag drar mig lite för att dra igång processen igen. Sen gjorde jag slut en gång når det blev för mycket och vi flyttade. Så jag visade ju tydligt vad jag tycker är OK och inte Ok. Han har bättrat sig men hans sätt att reagera är ju det samma i grund och botten. Det är svårt att ändra på någon, kankse omöjligt. Men man kan ändra på sig själv om man verkligen vill, så jag får hoppas att han vill. Men hur ska jag nå fram till honom?