Tankar om arv och styvbarn

Äktenskapsförord vore nog bra i din situation. Prata med en jurist så kan du säkert få till det som du vill ha det.

Huvudregel: Om mannen har barn på sidan om och ni inte har gemensamma barn ärver barnen sin far direkt, dvs det som blir hans genom bodelning (man lägger samman alla tillgångar efter avdrag för eventuella skulder och delar sedan allt på mitten, hälften till dig och hälften till din make, dvs hans arvingar om han har gått bort).

Vill ni att du skall ärva honom och vice versa ska ni skriva testamente till förmån för varandra, dock har barnen alltid rätt att yrka "laglott", vilket är hälften av det de skulle fått om testamente inte funnits.

Äktenskapsförord kan vara bra, men om det är du som har mindre tillgångar än din man så blir det du som förlorar på det hela, och givetvis tvärtom om det är du som är mer förmögen...

Och det där med barnens mamma är ite riktigt sant; det är BARNEN som ärver och då det gäller minderåriga barn skall det tillsättas en god man som tillvaratar deras intressen.

Dina föräldrar kan skriva testamente som säger att att du och dina eventuella syskon ärver efter dem skall vara enskild egendom, och då är den egendomen "skyddad" från bodelning vid skilsmässa och dödsfall.

Det ovannämnda är generella kommentarer och givetvis finns det undantag och varianter. Ta kontakt med en jurist som håller på med familjerätt, så att ni kan få råd om hur ni ska lägga upp det hela!

Lycka till!

Ja ,just ja. Det är också så att om du trillar av pinn först så är det inte så att din man ärver dig till 100 % och att allt sedan, när han avlider, går till HANS barn på sidan om.

Han ärver dig med fri förfoganderätt, som det heter, och det innebär att om ni har två gemensamma barn och han har två särkullbarn, så kommer det som finns kvar efter honom då han oxå gått bort, som huvudregel, att delas på mitten.

Hälften delas på på hans fyra barn och hälften ("din" hälft) delas på dina två barn.

Det blir alltså inte så illa som du tror...

Tack för all information! Men om min make dör, ärver jag inte honom alls? Du skriver att jag behåller min del (hälften efter ev skulder dragits av) och att hans barn delar på hans del. Det betyder ju i praktiken att jag inte ärver honom alls?

Och om han sen dör efter mig och vi har två gemensamma barn och han två "egna", och hans tillgångar delas på hälften så ärver ju mina barn bara hälften av mine efterlämnade tillgångar då de ju "ingår" i hans? Som jag ser det borde ju mina barn ärva mig separat om jag går bort (dvs inte genom min make utan genom en annan förmyndare, fond el liknande). Om vi tex bara har ett gemensamt barn som ärver 1/3 av min makes egendom ärver ju barnet på så sätt endast en 1/3 av min egendom också. Eller har jag missuppfattat dig?

Och barns förmyndare blir väl den andra föräldern om inget annat har bestämts (står i ev. testamente)?

Tacksam för svar

Louise

Det där är lite krångligt (skulle vilja rita cirklar och förklara)...

Eftersom hans barn bara är HANS barn, har de rätt att få ut sitt farsarv direkt, och ja, det är hela hans del! Det är alltså huvudregeln, men det finns en skyddsregel för efterlevande make/maka, som innebär att du har rätt att behålla (inkusive din egen del) 4 gånger basbeloppet ( för närvarande ca 150 000 kr) innan barnen får ut något arv, men har ni ett hus eller bostadsrätt kommer ni ju snabbt upp i det beloppet...

Gemensamma barn får dock vänta på sitt arv tills den efterlevande av föräldrarna dör, alltså, din man ärver dig i dina barns ställe, och han får göra av med alla pengar om han vill men han får inte ge bort dem till de andra barnen och han får inte heller testamentera bort din andel (som enligt huvudregeln är hälften).

Och så var det det där med fördelningen... Om vi säger att din man har 100 000 kr i tillgångar när han dör, och du har gått bort tidigare, så delas det beloppet på mitten. 50 000 kr räknas som "hans" del, och delas då i lika delar mellan hans barn, oavsett om de är dina oxå eller inte. 50 000 kr räknas som arv efter dig, och fördelas mellan dina barn. Det innebär att om han har två barn på sidan om och ni har ett gemensamt barn så får det gemensamma barnet 1/3 av hans hälft, särkullbarnen får oxå varsin tredjedel, och din hälft går i sin helhet till ditt barn, dvs det gemensamma barnet.

Och ja, förmydare är ju den andra föräldern (jag tror inte heller att man kan förordna om annat i testamente), men just för att risken finns att barnens mamma "shoppar upp" hela arvet, skall det tillsättas en oberoende god man som förvaltar arvet.

Pust... Detta är svårt att förklara, jag hoppas att det blev lite klarare denna gång!

En detalj till bara...

Om ni har ett gemensamt barn och din man går bort först, så ärver du den del som hänför sig till ert gemensamma barn, dvs en tredjedel av hans egendom, om han har två barn på sidan om alltså. De två särkullbarnen får alltså ut sitt arv direkt, och den del som är det gemensamma barnets ärver du, men får inte förfoga över genom gåva eller testamente, eftersom denna andel är farsarv som ert genemsamma barn får ut då du går bort.

Det här kanske låter hårt, men rent teoretiskt är det alltså bättre (säkrare) för den med barnen, alltså min man (blivande..) eftersom han alltid ärver mig helt och hållet (ok, kanske inte juridiskt, men praktiskt, han KAN ju faktiskt göra av med hela arvet innan han dör) och alltså inte behöver oroa sig för att han förlorar något om jag dör? Egentligen är det ju så att han får ta över min egendom om jag dör medans jag förlorar "halva huset" om han kolar! Detta stör mig! Inte så att jag inte vill att hans barn ska ärva, det är ju självklart, det är bara det att det känns osäkert, lite obehagligt att tänka att om han skulle dö vilket skulle vara den ultimata katastrofen för mig skulle jag inte bara förlora honom utan säkerheten i att ha ett hem som är mitt eget också! Så det enda sättet att trygga tillvaron är att avla barn med andra ord? Det är obehagliga teman att diskutera, men bättre nu innan än att plötsligt stå där om olyckan är framme. Tack för all hjälp Kicki! Det blir nog ett snack med en rådgivare. Det finns säkert en lösning som passar alla, där alla blir tryggade och allas (barns, mans, mina) behov tillgodoses.

Louise

Jo, du, jag håller med om att det kan bli rätt konstiga effekter....

Jag är glad att du fått incitament att se om "ditt hus" NU, istället för att råka riktigt illa ut (som många tyvärr gör...) om det värsta tänkbara händer!

Lycka till!

Jag har PRECIS samma tankar. Jag missunnar inte min sambos son alls, men har väldigt svårt att ta att han skulle ärva min sambo direkt om sambon dör före mig. Hälften av våra gemensamma tillgångar skulle försvinna medan jag fortfarande lever. Vi har löst det så att vi skriver testamente där min sambos son får ut sin laglott direkt vid min sambos död (och jag lever) och sedan får sonen ärva resten (den andra halvan om vi ej får gemensamma barn) vid min död. Han ärver alltså helt och hållet sin pappa, men får vänta på ena halvan. Jag vill ju att min sambo ärver mig, men har vi inga gemensamma barn ärver mina systrar och deras barn mig efter sambons död. Jag ser ingen anledning för sambons son att ärva mig, sorry. Detta behöver jag inte skriva något om egentligen, det sker automatiskt. Dessutom har båda sambon och jag livförsäkring genom gruppförsäkring på mitt jobb, där vi är varandras förmånstagare. Detta är jätteviktigt eftersom vi har hus ihop och jag/han måste kunna betala för det fram tills det säljs. Många föreslår att man tecknar en försäkring som räcker för att "lösa ut" särkullbarn och t ex kunna bo kvar i huset/ha sommarstugan kvar osv. Nu bor vi i Stockholm och det finns ingen suck att bo där själv i alla fall.

Nu lägger jag mig i igen..
Precis som Anna skriver kan man teckna livförsäkringar, så man har "råd" att lösa ut barnen.
Ett annat sätt är att teckna livförsäkringar till FÖRMÅN för barnen och sedan skriva i testamente att särkullbarnens laglott i första hand skall täckas genom dessa livförsäkringar.
Det viktiga är då att se till att barnen verkligen är förmånstagare, för man kan INTE förordna om förmånstagare i testamentet, detta ska stå i försäkringsbrevet.

Hej Louise!
När blivande maken har barn kan det vara fördelaktigare och enklare att var ogift !
det är jag ! Min sambos barn ska absolut inte ärva mig, det är min son och inte sambos ex som ska ärva mig när jag dör !!!

Fast Kicki (17:16, är inte säker på att det är samma Kicki) å andra sidan, som sambo till en man med särkullsbarn så har du ju inget skydd om det skulle hända HONOM något...

Kom på en grej: ett lekmannaråd till Louise borde ju annars vara att försöka få så många barn som bara möjligt är med mannen! *fniss*

Men hur är det med arvsrätten, om man som i mitt fall har barn med en man som aldrig har haft kontakt med sitt barn? Han har erkänt faderskap, men har ingen kontakt med sitt barn. Men ärver även ett sådant "särkullebarn" sin biologiske far?

Hej igen!

Kicki! Att inte gifta sig hade kanske varit bäst, men jag VILL ju gifta mig (gifter mig för övrigt på lördag..).

Jag tycker att det här med livförsäkring är en hyvens ide! Att se till så att man har pengar att lösa ut barnen, så att man kan leva på som vanligt, vilket min snart man ju kan göra om det händer mig något. Jämna ut det hela genom att se till så att vi faktiskt har så lika situationer att hantera om det händer den andre något. I det här fallet kan man ju se en livförsäkring som en sådan "utjämnare".

Emmis!
Att skaffa så många barn med mannen ifråga är ingen dum ide alls! Det gick faktiskt upp för mig att det är det bästa sättet att få en så stor andel av arvet som möjligt...Men jag känner inte riktigt för att avla barn med sånt i åtanken. Är nog inte så roligt heller att stå där som ensamstående 5-barns mor. Nej, livförsäkring är bra. speciellt till barnens förmån. De får helt enkelt livförsäkringen och jag våra gemensamma saker. En superlösning tycker jag. Hjälp mig nu gärna med saker som jag kanske inte har tänkt på när det gäller en sådan försäkring. Att jag måste stå på livförsäkringen, eller att om de står där, att även ett testamente måste skrivas eftersom livförsäkringen inte automatiskt räknas som del av arvet vet jag. Finns det fler fällor månne..?????

Ville bara säga att det är inte jag (dvs den som försökt förklara hur arvsrätten fungerar) som skriver att det är fördelaktigare att vara ogift!!! Jag fattar inte riktigt vad "kicki (2)" menar att hon har för fördelar som ogift...

Till "väljer att vara namnlös": Lagen skiljer inte på barn som mannen har kontakt med och sådana han överhuvudtaget aldrig har sett. De får alltså ärva sin far...

Vad jag har förstått är det ingen större skillnad på att vara sambo eller gift med någon som har barn med en annan, man ärver inte dem i alla fall, det gör barnen. Har man däremot gemensamma barn, och är sambo, så ärver barnen pengarna direkt (eftersom sambos inte ärver varandra). Är barnet omyndigt får barnet en förmyndare över pengarna (jobbar åt kommun), och som förälder måste man då gå till förmyndaren om man vill använda barnets pengar till något (och hävda varför köpet måste göras med barnets pengar). Det kan upplevas som kränkande och väldigt struligt. Då är det bättre att vara gift eller skriva testamente.

Styvbarn ärver inte styvföräldrar. Min man ärver mig, när han dör går min del vidare till mina arvingar (1.egna barn, 2.de egna föräldrarna 3.syskon/syskonbarn)