• pumpa

    Vad gör man med en människa som lämnats åt sitt öde?

    Ska försöka fatta mig kort med stödord:

    Var på fest i helgen. Frugan i villan bredvid var hemme och bjöds in. Hon verkade helt normal till en början. Pratade dansade men vart sedan lite för "glad i hatten". Hon började grina och bjuda ut sig till oss män. Stämningen blev obekväm och vi försökte lugna ner henne. hon förklarade: Min man har lämnat mig och tagit barnen -flyttat till lgh i området. Han betalar huset men skiter i mig. mm

    Vi försökte trösta henne och sa att hon borde försöka tala med sin man. men han ville tydligen inte. Kvällen förflöt och folk gick hem. Hon klängde på mig men jag förklarade att det INTE var läge för det hon ville . jag är inte intresserad.

    Hon fyllnade till ytterligare och vi beslöt oss för att bära he henne och få henne i säng. Jag gjorde detta med viss möda. (gud vad tung en lealös människa kan vara). Jag släppte henne på vardagsrumsgolvet och letade efter hennes rum men hittade bara barnens rum... Hon spydde nu och bajsade på golvet. (riktigt dålig var hon) Jag insåg att jag inte vågade lämna henne i det skicket. Hämtade släkten och vi kollade läget.. Vi fann ett hem i total misär. En familjetragedi utan dess like. Tydliga spår av en människa som blivit lämnad åt sid öde och fråntagen all sin värdighet. Överallt låg smutstvätt, matrester, kaninbajs, leksaker utspritt och ostädat sedan månader. Jag skulle vilja säga knarkarkvart men det är lite grovt uttryckt! Storyn verkar vara att de skaffat huset för 3 år sedan och valt att renovera själva men lessnat på allt (på varandra??) och bara låtit allt förfalla. Han drog men betalar huset ändå. Han har barnen men kvinnan bor i huset..

    Det här var svårt att föklara men för att understryka den shock vi tre som gick in fick kan jag säga att vi storgrät allihopa vid anblicken av detta ,till synes, fina hem. Min släkting som bor granne har inte under de år de bott där anat det minsta trubbel alls. Bara att mannen i huset inte verkar vara hemma så mycket alls...

    Tankar på barnen, på mamman och hela situationen får en att undra hur illa den mamman måste må. Jag kunde inte sova på hela natten och vet inte hur jag ska kunna leva vidare med tanken på att hon har det så illa.

    Hon nyktrade till under de timmar vi var där och viskade sedan till mig; snälla gå inte, stanna bara lite till jag är så ensam.

    vad gör man?

  • Svar på tråden Vad gör man med en människa som lämnats åt sitt öde?
  • brudkronan

    Men... vilken tragik! Vill bara säga att du redan gjort så mycket... ett vänligt ord, medmänsklighet och den respekt du visade henne hjälpte nog bara det. Vad man gör sen' vet jag inte... men jag tycker du är en hjälte redan nu.

  • CyberPet

    Tragiskt. Men jag håller med, du har redan gett henne lite värdighet och medkänsla. Att ni, främlingar så att säga, ändå brydde er om henne och såg till att hon hade det bra, trots all misär gör er alla till hjältar.

    Kanske det går vid något tillfället att prata med henne (nykter) och fråga om hon får någon psykisk hjälp. Hon verkar behöva någon att prata med. Hon måste bära på mycket smärta.

    Kram på dig!

    Petra

  • Mastermind

    Den kvinnan behöver ju helt klart hjälp. Men samtidigt så är det ju svårt för er att hjälpa utan att bli _för_ involverade (=hon blir beroende av er). :( Så det bästa vore ju om ni på något sätt kunde få tag i någon av hennes släktingar och säga hur det ligger till, och fråga om dom kan hjälpa henne.

    Men först och främst så bör ni prata med henne när hon är nykter, så att ni kan få lite mer klarhet i det hela. Hon kanske redan sökt hjälp, men fått "avslag"? Kanske är det bäst att vända sig direkt till någon öppen psykiatrisk mottagning? Eller kvinnojouren? Dom finns även på internet: www.kvinnojouren.nu/

    Även om hennes (fd?) man inte vill hs med henne att göra så har dom ändå hus och barn ihop, och han kan inte tiga i all oändlighet. Försök få hans version av det hela också. Får hon träffa sina barn? Vill hon träffa sina barn?

    Det finns hur mycket som helst att reda ut i ett sånt här fall, men jag tror att jag har belyst det mest väsentliga här ovan. Annars kommer det säkert någon efter mig med fler tips och goda råd.

    Lycka till! Det är jättesnällt av dig/er att ni vill hjälpa till, men tänk också på att ni inte har några skyldigheter till detta. En hjälpande hand är helt ok, men akta så att ni inte får hela armen avsliten; det tycks ju vara en hel del att reda upp, som sagt.

  • NokGroda

    psykologhjälp helt klart. kvinnojour kanske..

    verkligen hemskt.. och vid sådan fylla ambulans nästa gång.

  • pumpa

    Mastermind:

    Vet varken in eller ut nu. Kanske frugan surnar till om jag tar kontakt. Men skälen till kontakten är isf bara för att hjälpa eller stödja. Ett problem kan ju vara att hon kankse kommer förneka allt eller låtsas som om allt bara vara temporärt. vi fick ju en ganska brutal insikt i hennes hemlighet eller vad man ska kalla det. Min släktings fru var där idag och kollade läget och då låtsades hon som om det regna. Hon lät sig dock inte luras utan gick på ganska hårt och frågade hur det stod till egentligen. Varför såg det ut som det gjorde och varför hade all mat i kylen 3 månader gammalt datum och var ruttet. etc.
    Kanske fel taktik, men hon har ju faktiskt barn att tänka på. Bara man inte skrämmer henne.

    Släktingar tror jag hon sa pålördan att hon inga hade -hon kom från Polen och alla där var döda. Jag inte tänka mig att hon inte har vänner iofs efter 13 års äktenskap och xx(?) år här i Sverige.

    Vet inte om jag ska ringa skriva eller åka förbi bara för att kolla läget och säga att om du vill ha hjälp finns jag här.
    Men som sagt - då kanske man lovar mer än man kan hålla och får hennes mångmiljonär till kille efter sig...

    Usch, vad jag INTE trivs med dessa tankar i huvudet...

  • CyberPet

    pumpa, jag förstår ditt bryderi. Det är lätt att man blir *för* engagerad också och det kan dra ner även dig och din familj. Men samtidigt så vill man inte vara en "sköt dig själv och skit i andra"-person heller.

    Ett förslag är att du kontaktar kvinnojouren eller liknande och frågar om råd. De kanske kan ge dig tips på namn osv som hon senare kan kontakta. Då kan du bara lämna det till henne (antingen i brevlådan eller ringa på och berätta för henne att du tagit hennes rop på hjälp på allvar). Vill hon inte ha hjälp är det inte så mycket du kan göra heller.

    Kram igen för att du bryr dig om dina medmänniskor!

    Petra

Svar på tråden Vad gör man med en människa som lämnats åt sitt öde?