Nu har jag fått min mens. Om den är kraftigare så märks det knappt. Mensvärken är som vanligt, fast känns annorlunda. Istället för molande, är den mer specifik på punkten där spiralen sitter. Inget sex än, lever i celibat tills mitt underliv är ikapp :) men det får killen allt ta, när jag går igenom detta för oss båda. Vilket han också gladeligen gör. Han stöttar mig verkligen.
För det första; alla kan ha kopparspiral. Har inget med något annat än infektionsrisken att göra. Sedan kan det bli komplikationer när man satt in en och inte slutar blöda för exempel, då kanske man får ta ut den igen. Men det finns inget som heter för liten livmoder osv., inte om jag förstått det hela rätt. Dock ser de flesta gyn. att man börjar med p-piller som ung. Jag kommer vara en av de mammor som talar om sanningen för min dotter när det blir dags, sanningen om p-piller och hormoner och att det kan påverka mer än blodet. Som humör, sexlust, vikt, livslust.
Hoppas första sexet går bra :) annars får jag väl toppklippa trådarna hos gyn.
Bästa är att jag inga hormoner stoppar i mig. Väntar på att bli mig själv igen efter att ha ätit dem i fem år, än har jag inte funnit balans vad jag märker. Något i pillerna gör att kroppen slutar tillverka så mycket av ämnena själv utan pillerna tar över. När man slutar äta dem blir man också utan dessa ämnen. Det här är vad jag läst och är inte hundra på, men det lät logiskt. Synd att jag inte minns vad ämnena hetta och hur de fungerade mer specifikt. Men kroppen måste i vilket fall ställa om sig och klara sig själv, och det kan ta tid. Allt från några månader till ett år, ungefär då som man blir fertil igen. Då är man sig själv igen.
Lycka till alla ni som tänker försöka! ;) och heja oss som redan gör.
Kramar från Kicki
