Jag har tyvärr tampats med ätstörningar sedan tidig tonår och bantat(läs: svält) i 12-13 års tid innan jag insåg att jag faktiskt hade ätstörningar. Mår idag mycket bättre men inte helt bra. Måste hålla koll på vågen med jämna mellanrum. Känner mig just nu för mullig (fast jag vet att jag inte är det) och vill gå ner i vikt. Jag önskar inget högre än att kunna skita i några kilo för mycket och kunna accepter min kropp som den är..
Ändå så inser jag hur galet det är med alla dessa dieter som ständigt poppar upp, är skeptisk till dem, och att det är en sjuk fixering vid utseende och vikt i vårat samhälle, överallt i media ser man bara smala kvinnor. Tyvärr har jag själv dragits med i hetsen även om jag inte slänger mig över alla nya dieter.