vad gör man???

Vad jobbigt att du känner så. Tyvärr tror jag att det är ganska vanligt att många tror att problemen löser sig bara för att man gifter sig och så är det ju inte. Personligen skulle jag inte vilja gifta mig med en massa frågetecken och oklarheter hängandes.

Du skriver så här:
Ska vi ha det som vi har det nu resten av livet?

Har ni det inte bra nu? Det blir ju inte bättre bara för att man gifter sig. Och ja, det kommer antagligen att vara ungefär lika som nu. Visst ändras man, och kan utvecklas, men de brister som finns nu kommer ju även att finnas kvar dagen efter bröllopet.

Det är aldrig för sent att ställa in ett bröllop. Jag tror om ni bara känner att det är gifta er och spendera resten av livet tillsammans så har ni i alla fall en bra grund att stå på. Kanske kan det vara bra att ta in hjälp från någon utomstående. Prata med din kille om hur du känner det. Han kanske känner likadant.

Förlovningen kan ju faktiskt ses som en prövotid och det är då man verkligen får möjlighet att känna efter hur man vill ha det i framtiden. Vill man, eller vill man inte spendera livet tillsammans?

Nu har jag inte varit i samma siutation som du, jag tvekade inte en sekund på att jag ville gifta mig och spendera resten av mitt liv med min man. Och vårt förhållande är ju ungefär detsamma som det var innan vi gifte oss. Kanske känner vi oss lite tryggare med varandra, men vi har samma brister som innan, de försvinner ju inte.

Lycka till.

jag förstår oxå att vi kommer vara ung samma personer efter bröllopet som innan. Och egentligen vill jag nog inte att han ändras så mkt - det var ju den här mannen jag föll för. Jag känner bara att vi har nått ett stadium där förhållandet går på slentrian - och så kommer man väl känna då och då, jag vet att det hör till. Men det har varit så lite väl länge och han verkar inte ha ngn ambition att förändra ngt. Vi har pratat om det. Jag älskar honom och vet att vi kommer ha det bra på det stora hela, men ibland blir dalarna lite för djupa.

Att jag sen har träffat en kille på jobbet som just nu ger mig precis den uppmärksamhet jag behöver underlättar ju inte det hela... Han vet hur läget är och vi ska inte gå vidare, men det sätter ju fart på tankarna.

Jag tror nästan att det hör till att man har lite tvivel precis innan sitt bröllop. Allt ställs liksom på sin spets då man ska till att gifta sig och man börjar tänka över saker som man inte tänkt på innan så mycket. Man kan inte lova någon att leva resten av sitt liv med denna person utan bara göra sitt bästa för att det ska hålla. Jag tycker att du ska sluta tänka på den här andra killen på jobbet som ger dig uppmärksamhet och koncentrera dig på att reda ut hur du känner för din man och erat förhållande istället. Klart att man kan attraheras av andra. All förälskelse och stark passion går över med tiden och blir kanske inte lika himmlastormande men finare och djupare på ett annat sätt.

Du och blivande man bör kanske ta ett snack om detta med barnfrågan också. Kan du tänka dig barn någon gång i framtiden eller känner du att du kanske aldrig ens vill ha barn? Bara för att ni gift er behöver det inte bli så att ni ska skaffa barn med en gång. Om du någon gång kan tänka dig barn kanske det känns mer rätt om några år. Jag tror att det är viktigt att inte stressa fram sådant stort beslut.

Kanske bör ni skjuta upp bröllopet om du känner starka tvivel. Det blir ju fel att gifta sig om man inte känner för det eller tror att det kommer att funka. Fundera på hur du själv vill att ditt liv ska se ut och vilka förväntningar du har och prata med din blivande om hur han känner och tycker.