kär och rädd
It´s me - again...
Skrev förut inlägger "Att vara ihop eller inte". Nu är vi då ihop, jag och den här killen. Vi har setts sen i maj och vid midsommar tog jag upp frågan med honom ifall det kanske var så att vi faktiskt höll på att bli ihop. Då drog han på svaret och menade att han inte ville pressa fram något, sen hördes vi betydligt mindre drygt en vecka. Jag var mkt ledsen och nästan helt säker på att han inte ville ha mig/inte kände sig redo för en relation etc. Men efter den lilla betänketiden sa han att han kommit fram till vad han ville och nu är vi alltså ett par. Men, jag har bara så svårt att bli av med den här rädslan för att bli dumpad, den sitter som en klump i bröstet och gör ont. Man måste ju satsa för att vinna, men det känns läskigt... ju mer känslor jag får för för honom, ju mer riskerar jag att förlora. Usch. Hur ska man tänka för att lugna ner sig? Jag har fast jobb, bostadsrätt, jättefin familj, underbara vänner etc. så det är ju inte så att hela mitt liv står och faller med den här killen... men jag skulle så gärna vilja att det håller. Tror inte att jag orkar med fler besvikelser vad gäller just kärlek, speciellt inte efter att ha levt för länge ihop med en kille som fick mig att känna mig så dum och värdelös som mitt ex. Han har förstört ganska mkt känns det som, men jag gjorde ju i alla fall slut med honom till slut... som tur är.
Nu ska jag och min pojkvän på en liten resa i helgen. Jag önskar att jag bara kunde se fram emot det som han verkar göra, men jag blir så nervös - för att jag ska vara ett tråkigt sällskap, för att han ska tröttna, för att jag bara ska vara bortkommen och stel. Hur ska jag göra för att sluta oroa mig!? Det känns så tråkigt att det ska vara så. Jag mår så fruktansvärt illa bara av tanken på att även denna relation ska sluta på ett tråkigt sätt och få mig att tvivla ännu mer på mig själv. Har någon av er haft sådana här tankar och kommit över dem? Ska tillägga att jag ev. kommer få gå i Kognitiv beteendeterapi i höst för att bli av med alla negativa tankar och dåliga tankemönster. Det vore nog bra...