Det rann över...

Det här kommer att bli långt men jag behöver skriva av mig.

För en tid sen fick min särbo veta att jag hade varit med en annan man samtidigt som jag började träffa honom. Han tog det väldigt hårt och ville först inte vara tillsammans med mig. Med tanke på att han har själv gjort saker mot mig, t o m i viss utsträckning värre, så sa jag: Ok, då är det slut. Han blev tyst och nästan som att han ångrade det och det gjorde han dagen efter. Men jag hade redan bestämt mig att ändå hämta grejerna. Så det blev jobbigt att åka ner. Vi bestämde oss för att ta en paus. Efter en vecka ringde han. Han ville att att allt skulle ordna sig.
Så man var tillbaks igen, dock lite mer distans än vanligt. Tills för ganska nyligen sen så har jag känt mig full av skuld. Inte bara för det som hände för drygt 3år sen även kände jag skuld över det som hände på hans jobb. Han är egen företagare och pga problem med sin inkomstskälla så har han varit väldigt lättretlig. Varje gång som jag betedde mig på ett annat sätt så drog han upp mitt misstag, trots att han själv sa att vi skulle sluta, han t o m anklagade mig för att dragit upp det.
Så jag blev rädd, rädd för att göra nåt utöver det vanliga. Nätterna blev sömmlösa och ångesten ökade, självmordstankarna blev vardag. Det ordnade sig med hans jobb tillsist, men ångesten och oron hos mig satt kvar. Han lovade mig att stötta mig, för han visste att jag började må dålgt.
Så igår kollapsade jag när jobbet ringde och undrade vad jag hade skrivit för nåt. Jag hade gjort en dödsynd, låtit min ångest gå över jobbet.
Jag fick inte luft, grät. Ringde mamma och hon kom. Särbon ringde efter att ha fått ett skrämmande rop på hjälp, första gången han verkligen brydde sig. Vuxpsyk är inkopplad. Kanske får man komma itu med de ärr från det förflutna också. Allt här är nog inte bara pga min särbo, utan även andra orsaker. Känns bra att det händer något.

Gjorde jag rätt? För jag älskar honom fortfarande och han vet att han har sårat mig och han vill bara se mig bra igen.