Ätstörningar (i alla fall anorexi) grundar sig ofta i ett kontrollbehov, dvs det behöver inte handla om att personen vill bli smal utan det kan vara något helt annat.
Jag har märkt att när det är "allvarligt" vill personen inte göra nå´n stor grej av det utan snarare sköta sitt och få vara i fred, medan när det handlar om bantning kan det snarare vara så att personen vill diskutera ämnet och sina framsteg med andra.
Som vän tycker jag att man alltid kan hålla sig framme och visa att man bryr sig. Har inte personen man är orolig för några problem borde hon/han bara bli tacksam över att omgivningen bryr sig och undrar.
Är det värre med personen är risken stor att det kommer en rad (bort-)förklaringar och kanske en mening om att man inte borde lägga sig i.
Det här var förstås inget vetenskapligt korrekt svar på dina frågor, jag utgår bara från egna erfarenheter.