Callimillae e fru! (långt, med bilder)

Så var man fru då. Vilken grej! :)

Min dag började med att jag, efter en natts orolig sömn steg upp kl. 08:30, hoppade in i duschen och försökte äta lite frukost (lyckades få i mig en kopp te och nästan en hel macka ;)). Vid kvart i tio kom min styvpappa (eller som vi hellre säger - leasingpappa) och syster och hämtade mig för vidare färd till frissan. Jag hann ge min syster, tärnan, en liten gåva som tack (hon fick ett Pilgrim-halsband i silver med små löv och pärlor) och hon blev jätte glad! :)

Hos frissan var det bara att slå sig ner, med miljarder fjärilar i magen, och bli ompysslad. De bjöd på kaffe, vichyvatten, snacks, godis och bubbel och tog verkligen väl hand om oss båda! Frisyren blev så himla fin och jag kände mig så vacker! Vi var klara ca 13:20 och då kom min blivande och hans bror, best man:en, och hämtade mig och min syster för att åka till fotografen.

Väl där fotade vi först mig och min blivande och sen var tärna och bestman också med. Nerverna spökade mer och mer för mig och jag var riktigt skakis! Det var även hos fotografen jag först fick se min bukett, och jag blev jätte nöjd! Den var jätte fin!

Klockan 14:40 åkte vi från Umeå och mot havet och Holmsunds kyrka där vigseln skulle hållas kl. 15. Vi fick sitta i bilen och vänta ett par minuter utanför kyrkan innan alla gäster satt sig och de kunde stänga de inre kyrkportarna. Min blivande och hans best man gick in från sidan och jag och min pappa och tärna gick in den vanliga vägen och ställde oss att vänta på kyrkklockorna och ingångsmarschen. Vid det här laget var jag så nervös att jag skakade som attans! En blomma ur min bukett ramlade ur, men jag lade den bara på en bänk och brydde mig faktiskt inte så mycket! :)Så började ingångsmarschen spelas, portarna slogs upp och jag såg m2b stå framme vid altaret och alla våra nära och kära som kommit till kyrkan för att se oss. Jag bara log! Trots att jag var så fruktansvärt nervös att jag inte trodde att benen skull bära så kunde jag inte sluta le - jag kände mig som en prinsessa och så fantastiskt lycklig!! :)

Pappa och jag gick fram och jag stannade och gav min chockade mamma en blomma ur buketten innan jag gick min blivande till mötes. Själva vigselakten var vacker, full av värme och kärlek och allt gick bra. M2b tappade ner sin ring på golvet, men det gjorde inte så mycket. Det var nästan så att det kändes rätt - det är ju vi, allt kan inte flyta helt perfekt, då är det nåt fel! ;) Dessutom tog han bara mina händer i sina när han tappat den, och fortsatte se mig djupt i ögonen medan vi efterstavade våra löften till varandra. Det är mitt starkaste minne från själva vigseln - den känslan jag hade då är helt obeskrivlig! Jag var alldeles varm och lycklig inombords och jag kände hur mycket jag älskar min man - och han mig! :) Tårarna var nära flera gånger under vigseln, men de svämmade över när en av mina bästa vänner läste en dikt vi valt så himla fint! Tror det var fler än jag som hade det snörvligt då... :) M2b säger att han knappt klarade att hålla tillbaka tårarna som fyllde hans ögon när portarna slogs upp och han fick se mig! Känns gott att veta att också han rördes av stunden och av mig. :)

Efter vigseln fotades vi på kyrktrappan och det blåstes såpbubblor och kastades ris på oss. Sedan fick vi åka en jätte fin Mercedes från femtiotalet till festlokalen där vi fick champagne och brudskålen hölls.

Sedan följde en fantastiskt god och välordnad middag vid ett jättefint dukat bord. Folk höll tal och alla var så nöjda och glada. Vår toastmaster skötte sig så himla himla bra och allt var så himla vackert och fint ordnat. Vi var båda alldeles rörda över allas omtanke! Talen var fina och roliga, sångerna och lekarna likaså! Jag hade i mitt inre önskat mig ljussången, och döm om min förvåning och lycka när gästerna tog fram ett stort hjärta och började sjunga och skicka små ljus till oss att sätt däri! Det var så vackert!

Efter tårtan var det dags för vals men innan vi hann börja höll min man ett fint och rörande litet tal för mig. Jag hade innan gett toastmastern ett telegram från mig till min man som toastmastern fick läsa. Det blev jätte lyckat för ingen fattade att det var från mig innan toastmastern läste upp "puss och kram från bruden", och min man blev både glad och rörd. :) Till och med valsen gick bra, och efter det var nervositeten helt bortblåst! Festen som följde med dans och lekar var helt otroligt trevlig, varm, kärleksfull och underbar! Vi hade så kul att vi inte ville åka hem och vår plan att lämna tidigt gick lite i stöpet... Fyra satte vi oss i en taxi och åkte hem till bröllopsnatten.

Hela dagen och kvällen var så över förväntan fantastisk och vi är båda så glada och lyckliga över alla våra vänner och våra underbara familjer som var där och delade vår bästa dag i livet med oss! Får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker tillbaka! Jag är verkligen världens lyckligaste! :)

Här finns några bilder för nyfikna.

www.familjeliv.se/krypin/callimillae/galleri.php