Ledsen och förvirrad

Jag och min man har en del problem. Vi har varit tillsammans i 3 år, och ungefär ett år efter att vi träffats så blev det klart för mig att jag hade social fobi. Det har gjort att jag har haft svårt att gå ut med honom. Därför har vi inte gått ut så ofta, utan istället har han gått ut mycket själv.

Med hjälp av terapi så har jag blivit betydligt bättre. Nu känner jag knappt någon oro överhuvudtaget för att gå ut och vill ut mycket mer. Men nu har han slutat fråga mig om jag vill följa med och det är nästan alltid jag som frågar om vi kan gå ut. Han går fortfarande ut väldigt mycket med sina vänner. I lördags gick han vid halv sju och kom inte hem förrän 3-4 på natten. Jag ringde honom vid halv tio och frågade när han skulle komma då sa han snart... När jag vaknade igår morse kände jag oro över att han är ute så mycket. Egentligen har han nog alltid varit ute på nästan samma sätt, men inte lika länge på natten. Jag hittade hans vigselring i hans plånbok han hade alltså inte haft på sig den. Gud vad den upptäckten gjorde ont. Så makalöst smärtsamt var det. Jag var arg och ledsen och han blev orolig över vad det var. (Mer orolig än han brukar vara), och när jag berättade om vigselringen så tittade han förvånat på sin hand och så verkade det nästan som han ljög när han sa: "Det har blivit strängare regler på jobbet, jag har inte haft den på i flera dagar, har du inte märkt det?" Jag har inte märkt om han haft den eller ej. Han menade att han glömt det. Det verkar jävligt lägligt att glömma just som man ska ut på kvällen. Men han säger att det spelar väl ingen roll med vigselringen det som är viktigt är förhållandet. Jag vet inte om jag alls kan lita på det. Jag känner en av de vänner han var ute med, som både har fru och flickvän och dessutom alltid raggar på andra. Han har även fler kompisar som är så. Så vad ska jag egentligen tro? Han säger att han bara tänker på mig när han är ute. Men om han gjorde det borde han inte vilja att jag skulle vara där? Eller ringa mig? Eller komma tidigare? Jag vet inte alls vad jag ska tro om det här. Jag antar att det handlar mycket om min egen förändring, att jag plötsligt är starkare, har bättre självförtroende och vill ut mer. Kanske det har gjort honom förvirrad? Vid något tillfälle sa han "Du kanske förändras igen". Det här är väldigt svårt för mig. Jag vet inte alls vad jag ska tro. Igår under dagen var jag så arg men han var glad och skrattade mest åt min ilska och förklarade bort sig. Då blir man ju ännu mer förbannad. Så på kvällen så var det riktigt illa och jag kände att jag måste fly undan till alkoholen för att våga visa allt. Vi var ute och åt middag och pratade mest om andras förhållande jag var förbannat arg på precis allt och alla. Betedde mig förmodligen väldigt konstigt. Slog på buskar och stirrade på folk. Alkoholen hade med det att göra förstås men också ilskan och rädslan över det som hänt. Jag skäms just nu för beteendet, även om det kanske inte är så onormalt eftersom jag misstänker att han har affärer med andra kvinnor, och det har jag gjort rätt länge. Och dessutom är jag mycket stressad med alla studier. Imorse vaknade jag innan 4 och gick upp och när han vaknade och skulle till jobbet sa jag att jag mådde dåligt och inte visste om jag kunde vara själv. Han sa att då kan han väl stanna hemma men ändrade sig strax igen och sa att han skulle till jobbet ändå. Handlar det här mest om min förändring att jag ser honom i ett annat ljus? Eller vad händer?