Jo, jag också

Nu tänkte jag berätta om vårt riktiga sagobröllop för er. Bröllopet med fokus på just det här med "saga", "fantasi" och naturromantik.

Jag sov över hos mamma, medan älsklingen sov hemma i vårt hus.
Vaknade kring nio och lät naturligtvis bli att äta frukost i vanlig ordning. Man ska inte ändra på ett vinnande koncept!
Klämde ner en halv kopp för starkt te innan mammas man skjutsade mig och sin dotter, som var min personliga hjälpreda under dagen, till frisören.
Fick håret uppsatt och sminkade mig själv, parallellt med bonussystern.

Strax före halv tre ramlade mamma med respektive in och började bli stressade. Vid det laget höll jag som bäst på att slinka i mina kläder och kände mig inte närmelsevis så nervös som alla andra.
Gjorde ett stopp på hemvägen för upphämtning av buketten som jag själv knåpat ihop (tillsammans med samtliga bordsdekorationer i festlokalen). Det var full huggning hemma i huset och jag hukade mig så gott jag kunde i mina kjolar i bilen, så att inte sambon skulle råka få se mig.

Begav mig ut på vigselplatsen med min hjälpreda och mötte upp min andra bonussyster, vackert klädd i en blå linneklänning, som ledde runt traktens garanterat mest välryktade häst.

Vigselförrättaren var lite sen, precis så som hon befarat att hon skulle bli, men strax före halv fyra började i alla fall min vän att spela ingångssången. Så red jag fram i gläntan till tonerna av Ronjas "Rid över skog", rörande vackert ljudande från Sabinas blockflöjt. (De tonerna hon missade fick mig bara att slappna av lite)
Väl framme vid vår lilla "inggångsbåge" av järn och eklöv, gled jag av hästen och tog min älskade i handen och gick igenom "porten" med hans hand hårt, hårt i min.

På fiol spelades "sommarpsalm", varpå vigselförrättaren talade vackra ord och tårarna var väldigt, väldigt nära. Men inte fullt så nära, som när min vän sjöng "Håll mitt hjärta", ackompangerad av sin brors gitarr. Då kunde jag inte se på henne!
Hon i sin tur kunde inte med att se på mig när jag i min tur vände mig mot min sambo och sjöng "Mitt hjärtas fågel" till honom. Men då var det visst fler som lipade, har jag hört. Det gjorde de föressten hela tiden, mer eller mindre.
Egna löften, ringväxling, våra initialer inristade i ett träd intill medan vi fick lyssna på "I folkviseton" på violin - och så "uttåg" till "Horgalåten".

Efter vigseln skålade alla som var med på den i bubbelvin och åt vita nougathjärtan på ängen intill, medan vi fotograferades på platsen.

I princip alla gäster var klädda i medletids- och/eller sagoinspirerade kläder. Under dagen fick vi även sällskap av såväl Harry Potter, som Emil i lönneberga, onda och goda älvor och någon liten djävel.

Därefter satte jag mig åter på hästen. Den här gången med älsklingen bakom mig. Sedan red vi ner till ladan där festen skulle hållas, med resten av kopplet människor bakom oss.
Just när vi kom fram till ladan och resten av sällskapet (de som inte fick vara med på vigseln) så spelade vår violinist och hans vän dragspelaren upp "Brudmarsch från Delsbo". Så i ett regn av lyckönskande salt(!), red vi in mot ladan och de andra till de tonerna.

Efter lite mera skålande bjöds det till bords inne i ladan, som vi dukat i rustik stil med bänkar, bockbord, tallrikar och bägare i lera, samt skålar och träbestick.
Självklart fanns även de linneservetter vi slitit med i flera månader vid symaskinen med.
Vi käkade en lins- och böngryta, grillade revbenspjäll (åts med händerna av de flesta, tror jag. Mig inräknad), bröd, tapenade och lite allmännt smått och gojs till. Vin och öl ställdes upp på borden.

Pappa höll tal, klädd som Joachim von Anka (med näbb, stjärtfjädrar och allt)och överlämnade en skattkista åt oss med vännernas insamlade bidrag till vår bröllopsresa och resehandlingar till densamma(som gick till Barcelona och som vi just kommit hem ifrån).
Mamma sjöng en sång med egenkomponerad text, istället för att hålla tal och en vän fick hela sällskapet att sjunga en hyllningssång till oss i kanon.

Några fler tal, skålar och allsånger senare, spelade ett lokalt folkmusikband upp.
Snart dansade de allra flesta som galna. och de som inte gjorde det, nickade taktfast vid borden och verkade ha trevligt. Innan snacksen, i form av ostar, kex, mera bröd, frukt och annat kom upp, så hann vi både med ett antal slängrumpor och Limbo.

Jag har varit på tok för lat för att lägga upp alla bilder ännu. Men ett par stycken finns i alla fall att beskåda på

groups.msn.com/RejnsMSNgrupp/brllop.msnw

Jag återkommer väl med resten någon dag när det passar.