Hormoner.

Jag håller med dig om det du skriver, speciellt:

"Var medvetna, testa hur ni mår utan hormoner för att upptäcka hur ni kan må etc. Alltför få vet vad hormoner gör med en, med ens livslust, sexlust och självbild. Ta ansvar för era kroppar och ifrågasätt era barnmorskor och gynekologer, vi förtjänar det bästa och det är det som barnmorskor och gyn. finns där för."

Det är precis vad jag försöker få personer att förstå. Man ska inte ge upp förrän man hittar något som passar en själv. Jag tycker att det är oerhört viktigt att lyssna på sin kropp och ta hand om den. Det är ett krux det där med hormoner och skulle gärna vara utan. Man ska byta gynekolog eller barnmorska om hon/han inte lyssnar på en. Man får stå ut med att prova olika p-piller/mini-piller/osv eftersom det är en sån djungel och det är jättesvårt att hitta det "perfekta" preventivmedlet direkt.

Håller med om att många kanske är omdevetna om hur mediciner påverkar dem. Personligen har jag svårt att förstå att man inte läser på om den/de mediciner man stoppar i sig.

Däremot tycker jag hela den här "nu måste alla tjejer sluta med p-piller för det begriper ni väl att det är därför ni mår dåligt"-debatten som förts ett tag är ganska överdriven. Det finns en koppling mellan depression och p-piller. Om man inte känner till den så bör man läsa bipacksedeln lite nogrannare och barnmorskor/gynekologer bör fortbilda sig!

Om man inte mått dåligt innan och börjar må dåligt när ett läkemedel tillförs bör man naturligtvis utvärdera hur pass lämpligt det är att fortsätta äta. Mår man bra och inte har några problem med sin valda preventivmetod kan man klara sig utan moralpredikningar om att skippa p-piller.

Men det är ju det. Det är så många som inte förstår att de mår dåligt pga p-pillerna, utan inbillar sig att de bara ska må så pga stress, mycket plugg etc. Jag menar, man kan har mycket i sitt liv utan att bli deppig, eller hur? Det farliga i det hela är enligt mina erfarenheter att man inte märker hur dåligt man mår då det sakta blir sämre, år för år. Fem år åt jag p-piller och jag slutade i somras. Fortfarande har jag inte fått balans i min kropp. Det är hormoner vi leker med, inte fullt så naturligt egentligen men eftersom "alla" gör det börjar också "alla" unga tjer med det på råd av sina gyn.

Jag håller med dig, alla ska inte lägga av bara för att vi drar igång en debatt :) men däremot, de som mår dåligt, testa med att sluta. Det är ingen fara. Det finns andra prev.medel.

Jag vill bara visa att jag bryr mig. Det man sitter på som en erfarenhet bör man dela med sig av, eller hur ;)

Jag är glad att jag alltid har fattat att det var hormonerna som spökat, annars skulle jag nog inte ha ett förhållande längre.

Har ni upplevt att ni har blivit dåligt informerade av era barnmorskor och gynekologer om vad hormonerna kan göra med kroppen?

När jag började äta P-piller frågade jag vad det fanns för biverkningar "Nej nej det finnns inga biverkningar" sa tanten. Jag visste ju redan att det inte var sant, men krävde inte mer information.
Naturligtvis mådde jag fruktansvärt illa av mina piller, och sjukvårdsupplysningen uppmanade mig att sluta med dem när jag ätit dem någon månad. Nej, det blir inga mer P-piller för min del, för mig är det inte värt besväret att prova tills jag hittar något som funkar.

Jag tycker de har informerat dåligt hittills när det gäller biverkningarna från p-piller. Och jag håller med dig, det var otroligt glädjande att upptäcka att det var de små pillerna som gjorde mig till en sämre människa än jag själv och att jag tack vare att jag slutade har lättare för att ha förhållande nu.

Helt sant. Fy för barnmorskor som inte säger hela sanningen och hela tiden hyllar hormoner!

Känner igen mig! Slutade faktiskt med p-piller bara för ett par dagar sen då jag hade fått världens gråtattack för ingenting - igen! SÅ nu ska vi se om det kan vara mina p-piller som har spökat en tid. Men det är ju troligt. Så jag håller med, det finns nog många tjejer som mår dåligt och inte har en tanke på vad det kan bero på.

Jag håller med om att informationen är bristfällig. Som tur är så har jag äntligen hittat en gynekolog som lyssnar på mig OCH berättar vad som händer med kroppen. Förut var det katastrof, jag knaprade mini-piller efter mini-piller och fortsatte med p-spruta trots att jag sa att jag inte tål gulkroppshormon. Ingen lyssnade. Av vissa piller grät jag varenda kväll och av alla var jag ständigt deprimerad. Ska man behöva stå ut med sådant bara för att gynekologerna inte lyssnar på en?

Förlåt en dum fråga... men vad använder ni som inte vill ta hormoner för preventivmedel då? Jag har funderat på att sluta ta p-piller just pga jag inte vet riktigt hur jag påverkas - men att börja med kondom känns ju inte så kul. :) Dessutom är det ju en fördel att slippa mensvärk och riklig mens. Just mensvärk hade jag mycket problem med innan jag började med pillrena. Är lite osäker på hur jag skall göra.

Du vet tyvärr inte vad som 'är bra för just dig innan du har provat. Kopparspiral är det som jag vet fungerar utan hormoner, jag har den och än så länge har jag ibland småskvättar av mellablödningar efter mens samt när jag har ägglossning och mens så känns det. Dessutom vet jag att en tjejs mensvärk MINSKADES med kopparspiral. Så du förstår, det är så olika :) det du kan göra är att lägga av med p-piller, diskutera med din gyn. om ett lämpligt prev.medel och säga att du kanske vill pröva kopparspiral. Testa den i några månader och har det inte blivit bra efter tre månader så har du iaf försökt, eller hur? Då kan du kanske överväga en annan sorts kombinerad p-pillersort?

Lycka till!

Men alltså - jag jobbar med en del barnmorskor och de säger ju bara vad de vet, de jag känner iaf. Och det de vet är att (kolla själv på FASS) det är _ovanligt_ med biverkningar som depression, minskad sexlust osv.

Kollar man runt bkand sina kompisar som många av er gjort kommer man snabbt fram till att det inte alls är en ovanlig biverkning, tvärtom en ganska vanligt. Så varför står det inte på bipacksedeln? JO, för att ni tjejer med biverkningar inte rapporterar in dem, annars skulle de faktiskt finnas där.

(Nu vet inte jag hur det är med barnmorskor och läkemedel, men en läkare måste i alla fall rapportera till återförsäljaren om ev. biverkningar som hans patienter kommer tillbaka med. Och de måste sätta ut dem.)

Bobou

Men när man byter p-piller, mini-piller och allt vad det nu finns så säger man ju vad som är felet med det man tog tidigare och därför vill man byta. De brukar ju alltid fråga vad problemet är. :)

Fast om en tjej säger att hon byter p-piller sort för att hon tyckte att de gjorde henne nedstämd är det inte så vanligt att barnmorskan eller läkaren rapporterar det. De är skyldiga att rapportera stora biverkningar, men inte mindre som inte räknas som allvarliga eller livshotande, vilket innebär att de oftast inte gör det eftersom det är extra pappersarbete. Känner en läkare som inte vill skriva ut ett speciellt p-pillermärke till sin dotter eftersom det har förekommit flera dödsfall med just det märket, och för varje dödsfall finns det massor av mindre biverkningar som inte rapporterats, tex små proppar som inte varit livsthotande. Så att skylla det på tjejerna som tar p-piller är inte riktigt rättvist.

Det brukar ju stå saker som nedstämdhet och sånt under biverkningar. Så det bör ju därför finnas läkare som rapporterar sådana biverkningar.

Nej, jag skrev inte att *inga* läkare/bm rapporterar, jag skrev att det är många som inte gör det. Och många av biverkningarna som står registrerade i fass kommer ju fram under de kliniska prövningarna som krävs innan ett läkemedel blev godkänt.

Jag syftade mest på det boubou skrev, jag tycker att det är fel att säga att anledningen till att många tjejer inte informeras att de kan bli nedstämda av pillren främst skulle bero på att tjejer inte säger vad som är fel. En barnmorska/läkare som skriver ut p-piller ska ha kollat i fass på läkemedlet de skriver ut och ska känna till något så grundläggande att det kan orsaka nedstämdhet. Har man inte tagit en titt i Fass på de läkemedel man skriver ut är jag tveksam til om man ska ha förskrivningsrätt.

Jag läste ditt svar lite för snabbt märker jag plus att allt jag skulle skriva inte kom med. :) I alla fall, det jag ville komma fram till var att jag håller med dig. Det är fel att skylla på alla tjejer som tar p-piller osv.

Jag håller med!

Jag använde en hormonspiral efter min andra abort, då min läkare som skulle göra ingreppet, sa att det var det bästa alternativet.

Ett tag gick det bra, men efter ca. 3 månader så mådde jag så dåligt av alla hormoner, jag tyckte att jag inte var värdig någon eller något, jag stod och skällde ut min sambo helt utan anledning, för att i nästa sekund må jättedåligt fylld av skuldkänslor och skam.

Nu använder jag en kopparspiral, och det är susen :)

Tänk också på att saker vi stoppar i oss inte är naturliga. Kroppen borde få ha sin gång, och detta skulle innebära att jag skulle haft en son eller dotter som var 2 nu. Men på grund av samhället, så tog jag ett beslut som jag kanske idag skulle ha övervägt lite mer...

jag går på ppiller, trinovum som det varit en debatt om innan, det är tydligen skitkasst. Ska köpa nya om några månader och fudnerar på att byta till Yasmin för det var visst rätt många som gillade det. Jag har dock hört att det är som lyckopiller och det blir man nog beroende av :S

Saken är att jag äter inte bara ppiller för att kunna ha sex när som helst utan för att min mens var ett helvete och jag svimmade utan förvaning lite här och var de första dagarna. Den var även helt oregelbunden och ibland hoppade den över en månad eller kom igen efter en vecka. Jag vill _inte_ tillbaka till detta igen.

Dock har jag pratat med min pojkvän om sexlust och han märker också en skillnad. Det går neeeeeråt.

Och jag har aldrig hört något om att mina ppiller skulle ha de effekterna som de tydligen har på flera. Enda är att i början kunde man möjligtvis ha små humörsvägningar.