Höga krav...

Hej!

Det är jättebra att ha en drivkraft och vilja att uppnå något, men som du säger så kan det gå till överdrift också. Försök att vara glad över allt du har, som många andra faktiskt saknar (det du redan räknade upp) och tänk att du såklart ska börja plugga snart.

Det är klart att du är missnöjd om du inte trivs på ditt jobb. Det är säkert där allt missnöje bottnar. Om du istället känner att du gör det du vill känns det nog lättare överlag.

Rent ekonomiskt så kan det vara svårt att leva på studielån, absolut, men de flesta som pluggar har ett extrajobb vid sidan av studierna. Då får man ändå en okej inkomst. Låt dig inte avsträckas utan sök den utbildning du vill söka!

Resten ordnar sig.

Svårt å säga åt ngn annan att sänka sina krav. Det handlar i slutändan alltid om ens livserfarenheter o livsinställning.

Jag har sänkt mina krav genom att sätta saker i perspektiv. "Hur viktigt är det här eg? Huvudsaken är att jag mår bra."

Men samtidigt kan jag vara väldigt otålig om jag vantrivs i min sits eller väntar på ngt som bättre jobb*bostad.

Det e upp till dig att ändra din livsinställning, det kan inte ngn annan göra åt dig. Det tar tid att ändra sitt tankesätt men om bara viljan finns så är det en god bit på väg.

Alltså, jag förstår inte vad som är problemet.

Du har ju kommit till insikt själv, så det enda du behöver göra är att prioritera. Själv så pluggar jag, men jag prioriterar inte pluggandet särskilt högt. Det som ligger mig närmast hjärtat är ju familjen helt klart.

Jag känner igen detdär med att pojkvännen får ta all skit, men så är dte i ett förhållande, man ska ju kunna prata med varandra, och det är inte alltid man har roliga saker att säga. Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete för att du pratar med honom, både du och han bör förstå att man delar på saker och ting. Däremot är det viktigt att du berättar VARFÖR du beter dig som du gör, så att inte han tar illa vid sig!

Herre Gud, alla gånger jag står och skäller ut min sambo då jag har PMS och humörsvängningar *hehe* Det är inte alltid så lätt, men för oss reder det alltid ut sig, för vi pratar mycket.

Lycka till, och coola ner, kom ihåg att njuta av livet, det är därför vi finns till, inte för att jobba tills vi är döda!

kram

Inga direkta tips om "nedtaggning" tyvärr, men däremot om hur du kanske kan börja plugga trots att du inte kan leva bara på studielån just nu. Finns det ingen halvfartskurs eller distanskurs inom det område du är intresserad av att plugga?

Det kan kanske vara en temporär lösning tills du kan läsa på helfart, det är lite slitigt att både jobba och plugga men helt klart värt det om man på så sätt slipper känna sig frusterad över att inget händer...

hej. Jag tänker inte som de några av de andra här, att råda dig att ändå börja plugga. Jag tror att du måste ändra din livs-situation innan du kan tänka på något sådant. Jag har varit där du är. Jag hade inte heller möjlighet att börja plugga ( jo, jag hade, men då skulle jag behöva avstå från precis ALLT, och frågan är vad man orkar avstå från när man mår så där...) Du behöver absolut ta reda på själv vad som är viktigt i ditt liv. Är det jobbet, pojkvännen, studier eller är det ditt egen lycka? Kanske det helt enkelt är något helt annat. (jag lovar, jag är INTE religös, så jag försöker inte pracka på dig något sådnat). Jag hoppas allt löser sig för dig! Men alla krav försvinner inte av sig själv tyvärr. Du får gärna maila mig, men jag lägger ut min mail först om du är intresserad.

Kram, från en som varit i din sits...

Håller med dem som hintade om distansutbildning - eller om kursen bara finns på helfart bestämma att bara ta 10 p per termin! Jag har testat, och klarat båda samtidigt som jag arbetat heltid (som finansanalytiker vilket inte är ett direktkravlöst arbete). Jag hade en utbildning men tyckte att jag behövde några kurser för mitt jobb. Det var ett slitgöra - men det är till syvende och sist en attitydfråga - hur gärna VILL Du ändra på Din situation eller föredrar Du att bara sitta och tycka att saker är skit?