Finns det nån mer som försöker gå upp i vikt??

Jag är samma problem. Har under många år vägt 45 kg (är 168 cm lång). Mitt mål har hela tiden varit att gå upp till 50 kg. Nu har jag lyckats! Under det senast året har jag gått upp till 51 kg.
Tror att jag har lyckats pga att jag försöker äta på regelbundna tider, i lugn och ro. Jag har även gjort frukosten till dagen viktigaste mål... Dessutom rör jag mer på mig nu.

är = har

Hej!! Vad glad jag blir för din skull!! det har varit Samma sak här!! Jag har längtat tills jag såg 50 på vågen.. Nu känns det underbart. Fick tipset av dietisten att äta väldigt energirik mat. Tex Solrosfrön som snacks. Leverpastej (BLÄÄÄÄ) Nötter... dvs allt man inte ska äta om man vill gå ner i vikt. Sen sa hon att det är bättre att äta ofta och lite än mycket och sällan.

Jag har även fött två barn och gick upp runt 23 kg med bägge. Dagen efter bägge förlossningarna hade jag min ursprungliga vikt 45 kg.. Snacka om snopet.

Det värsta jag har hört om min vikt var ett par tjejer som satt brevid min mamma och mig när vi var och fikade. Yngsta tjejen var kanske två veckor gammal och jag ammade henne då den ena tjejen sa.. Fy ... vad äckligt med ett anorexia offer som ammar nån måtta får det väll vara det är ju så man tappar matlusten. :'(

Ha det bra!!

Usch vad taskigt sagt från dem där "små tjejerna"!

Jag har haft för några år sedan problem med att inte kunna gå upp i vikt. vägde runt eran vikt som ni gör nu. (51 kg ungefär). är 167 cm lång. fick spydiga kommentarer ifrån mina sk. vänner. Visst kanske dem var oroliga för att jag vid ett tillfälle hade rasat i vikt. Men varför jag gjorde de var ju för att jag mådde pysiskt dåligt i ett förhållande med min första kärlek. Tyvärr så var denna relation inge vidare då jag konstant fått utstå spydiga kommentar från min dåvarande. att jag borde äta lika mkt mat som en kille / som han. att jag var kräsen att jag inte kunde äta vad som helst som han kunde. osv. i 1,5 år stod jag ut tills jag insåg att jag inte kunde må så som jag gjorde. så jag bröt mig loss från den relation o gick vidare. att komma tillbaka o kämpa vidare med stöd från min familj, var himla jobbigt. samtidigt som jag brottades med att lämna någon jag "oturligt nog" höll kär, från att börja tänka på mig själv igen bara o se till att jag mådde bra. Detta var för många år sen som tur är. Nu har jag kommit över min kroppsfixering om att jag måste se större ut för andra säger de!!
o mitt ständiga behov att "försöka se större ut". Så fort jag släppt folks utåt press, kommentarer o min egna självinsikt så började jag faktist gå upp i vikt. idag är jag fortfarande mina 167 cm från jorden o 63 kg . jag är super nöjd. känner ingen press från någonstans längre.

Försök släppa alla tankar från omvärlden o inse att du duger som du är. Låt ingen någon "små tjej" trycka ner dig. dem är så okunnig o oförstående.

Att någon säger" Gud vad smal du blivit" behöver inte alltid vara ett postivit klang, de beror ju helt på hur man säger de o vem man säger de till.
Man går ju inte o säger " Gud vad tjock du blivit". De är idiotiskt. önskar folk kunde tänka lite mer på vad som hoppar ur deras munnar!

kram på dig!