Jag har själv en tråd här och är i en linande situation som du, kanske inte fullt lika drastisk förändring men ändå.
Jag tror nog med att det är genomtänkt av henne och det av anledningar som bara ni vet. Jag tror dock att om du ger det tid (jätte lätt jag vet!! *ironisk*) och släpper henne lite, ger henne fria tyglar men ändå finns där för henne och att du klargör det. Ge henne tid att tänka efter för sig själv, se vad hon mister. Ta ett samtal och säg vad du känner för henne och kanske fråga henne själv vad hon tycker du ska göra?? Få det klart för henne och sedan får tiden visa vad som händer.
Inte lönt att tjata och ditt och datt. Man kan inte tvinga sig på en människa hur mycket man själv än älskar den andra. Det är hennes val .. hon har bollen.
Vill bara säga det en gång till, berätta vad du känner och tycker. Älta det inte efter det om du inte märker annat. Du har ju varit gift i 30 år med henne så du borde ju känna henne och kunna pejla in henne.
30 år?? Få förunnat i dagens samhälle .. är avundsjuk på ett sätt men förstår att det måste vara otroligt plågsamt efter alla de åren.
Följ inte mina råd om de inte stämmer med er, du känner henne trots allt bättre. Pejla in och avvakta.. kommunikation... tycker jag är en nyckel.