14 januari 2006 = vår bröllopsdag (med bilder)

Bröllopsdagen 14 januari 2006

08.00 var min väckarklocka ställd på, vaknade tidigare som ett barn på julafton. Låg kvar en stund tills jag bestämde mig för hoppa in i duschen. Mina tärnor, Elin och Sara låg kvar i de sköna hotellsängarna och sov gott.
Efter jag hade duschat var klockan 08.00 och mina tärnor vaknade till musik från filmen Så som i himmelen och Helene Sjöholms vackra stämma.
Tärnorna gjorde sig klara inför frukost.
Jag var uppspelt och skyndade på så gott jag kunde, stay up var inte det lättaste att ta på sig med lösnaglar. Tog på mig det vackra underkläderna och smyckena och Elin fotograferade vilt och jag poserade glatt. Jag fått låna ett par tjocka vita strumpbyxor av mamma som jag drog på mig över underklädena för att slippa frysa under fotograferingen och kyrkan. Kan säga att det inte såg allt för fint ut, men värmde gjorde det.
Fick låna Saras kjol då mina tighta jeans förmodligen skulle rispat sönder mina stay up.
När vi alla var färdig klädda skuttade vi ut mot matsalen. Den första personen jag såg var kollegan Jane. Jag sprang fram och skrek ?Jag ska gifta mig idag?. Fick en bamse kram och övriga hotell gäster tittade förvånat på mig.
Inget jag brydde mig om, för jag var världens lyckligaste blivande fru.
Försökte få i mig lite frukost vilket inte var det lättaste, satt bara och log och såg allmänt glad och fånig ut.

09.00 körde Elin mig till hår salongen. Fick en stor kram av Susanne och passade på att röka lite, vilket var lugnade.
Vi satt igång direkt. Medans Susanne rullade upp håret pratade vi en massa om bröllopet, hennes bröllop och massa glada minnen. Vi skrattade för fullt och hade jätte trevligt, tiden rann fort iväg.
Strax efter 10.30 kom Elin & Sara och började fixa sina frisyrer och Sara sminkade mig, blev super fint och jag kände mig så vacker trots alla papiljotter i håret. Susanne tittade på och drömde förmodligen tillbaka till sin egen stora dag. Nicklas (marskalk nr 2) ringde och stressade upp oss lite och både jag & Sara blev lite irriterade. Antar att han var en aning nervösare än vi.
Susanne rullade ner mitt hår och sprayade för kung och fosterland.

11.45 kom mamma in med frallor, dryck och min klänning och slöjan (som svärmor hade när hon gifte sig).
Försökte få i mig ytterligare lite mat vilket inte alls gick bra. Fick i mig en halv halva fralla, räknas det? knappt. Det var svårt att äta när man var spänd och nervös.
Tjejerna hjälptes åt att klä på mig vilket tog sin lilla stund.
Jag stod och njöt och undertiden ringde Joakim till mig med videosamtal, killarna var i blomster affären och jag fick se och godkänna blommorna. Det var jättefina. Var dock rädd för att jag skulle se honom innan han fick se mig så jag blundade till så fort han skymtade förbi.

12.20 kom Joakim, Niklas och Nicklas. Luften försvann. Joakim var så vacker. Håret, kläderna, ja allt. Jag var så stolt över att han snart skulle bli min man. Vi kramades och pussades och berömde varandra tills dom tjatade på oss att vi var tvungna att gå.
Niklas (Joakims lillebror och marskalk nr 1) följde med oss, tärnorna och Nicklas åkte tillbaka till hotellet. Elin och Sara skulle klä på sig och efter det skulle Nicklas och Sara åka till kyrkan och repetera sina sånger några extra gånger innan vigseln började.

12.35 var vi vid Åhus kyrka för att möta fotografen Sandra.
Vi klev ut bilen och då jag skulle ta på mig sjalen märkte jag att den inte alls passade, helt fel vita färg. Det fick gå utan helt enkelt, trots det kalla vädret. Vi gick omkring och fotograferades, Niklas och Joakim turades om att springa fram och tillbaka med mammas långa kappa mellan tagningarna. Dom var så gulliga och omtänksamma, jag frös som ett asplöv. Trots kylan klarade vi av att le och se glada ut, och båda blev redan då tårögda av att se på varandra.
Vi var nästan inne på att strunta i fotograferingen på stranden pga. kylan men jag visste hur mycket vi skulle ångra oss efteråt så det var bara att bita ihop och åka. Hade värmen på full effekt i bilen och värmde mina frusna händer och ärmar.
Var det kallt tidigare blev det ännu kallare nu, det blåste som tusan vid stranden och kölden blev värre och värre. Hela tiden tänkte jag mig bort ?Om 2 dagar är vi i Indien och värmen?. Jag fick helt enkelt uthärda. Joakim frös lika mycket han trots att han hade frockcoat.
När vi var klara åkte vi tillbaka mot kyrkan. Vid 13.40 stod vi vid parkeringen på församlingshemmet, värmen från bilen sprutade ut och vi värmde oss så gott vi kunde. 13.50 gick vi igenom och kollade vi så vi hade med allt, ringar, blommor, näsdukar och min väska.
Vi gick bort mot kyrkan.
Fick gömma oss precis innan kyrkogården då vi såg min moster springa i all världens fart. Ingen fick ju se oss innan.
Vi ställde oss på baksidan av kyrkan och strax där efter anlände de andra.
Prästen anlände sist och frågade om jag inte ville gå in i kyrkan och värma mig. Självklart ville jag INTE det, ingen skulle få se mig innan.
Slöjan som åkt av under fotograferingen togs på igen och vi gjorde oss beredda. Vi skakade fortfarande som asplöv båda två.

14.00 ringde klockorna i Åhus kyrka och strax där efter började musiken spelas.
Brudnäbben Linnéa började gå in, hon var jätte duktig. Hon gick lugnt och fint och vi gick lugnt och fint bakom. Efter oss gick Niklas och Elin och därefter Nicklas och Sara. Man försökte få ögonkontakt med de flesta och våra leenden räckte förmodligen ända upp till öronen.
Framme vid mamma och pappa stannade vi till och mamma fick en bukett med callor, redan då började tårarna komma. Den 2 små trappstegen kom och dom klarade vi galant trots att man fortfarande skakade och var nervös.
Vi gick fram, efter ett stund slutade ingångsmusiken (Air) och det dags för psalmen (Jag vill ge dig o herre min lovsång). Otroligt fint, jag var helt upprymd och känslan jag hade går inte att beskriva.
Efter det började prästen prata, allt gick väldigt fort och helt plötsligt skulle Nicklas börja sjunga (En sång om oss). Ytterligare tårar trillade ner för våra kinder, självklart av lycka. Det var så otroligt vackert, våra händer kramades hårt och vi log mot varandra hela tiden.
Därefter var det dags för vigselakten. Frågorna, bön över ringarna, löftena och ringväxling, tillkännagivandet.
Allt gick bra tills löftena, då kunde jag inte hålla gråten tillbaka längre. Det som kom fram och lät var snyftning ihop med skratt.
Joakim log mot mig och kramade min hand hårdare. Vi kysstes som man gör då man förklaras man och hustru och det var dags för nästa sång. För första gången vände vi oss helt om mot gästerna och kamerornas blixtarna gick varma, vi stod nära lutade mot varandra, varandras händerna kunde vi inte släppa. Vi var helt enkelt en person nu, man och hustru.
Sara och Nicklas stämma ljöd otroligt fint i kyrkan (Come what may) och fortfarande går det inte att beskriva känslan man hade men den var underbar.
Prästen pratade ytterligare lite till, vi bad Herrens bön och sen skulle vi knäböja. Jag darrade fortfarande, men förmodligen inte av nervositet längre utan att jag fortfarande var nerkyld.
Vi blev välsignade och sen kom sista sången. Nicklas sång som alltid låtit mäktig lät nog mäktigast denna gång (You raise me up). Jag darrade, rös och njöt av den otroligt fina sången. Tårarna rann ytterligare.
Efter det kom prästens vigseltal, som kändes lagom långt fast det var rätt långt. Efter det började utgångsmusiken spelas (Air) och Linnéa började gå utåt. Vi stannade till innan trappstegen och kamerornas blixtarna gick ännu en gång varma och vi kysstes ännu en gång inför alla. Vi stannade till vid Joakims föräldrar och jag överlämnade en bukett med callor till svärmor. Kommer inte ihåg om jag sa något mer än ?Varsågod? men tårarna började rinna igen. Vi gick ut, glada, lyckliga, man och hustru. Vad snabbt allt hade gått, men när vi tittade på klockan hade det gått 45min. ?Ojdå! Längre än vi hade räknat med?.
Vi stod nu bakom kyrkan på samma ställe som vi stod innan vi gick in. Vi hörde att gästerna gick ut från kyrkan och att Nicklas började prata. Det blev lite tyst och vi undrade om Nicklas förstått vilket håll vi skulle komma, dvs. inte inifrån kyrkan utan från baksidan.
Joakim kände i kyrkodörren men den var nu låst så det var bara att gå det hållet vi bestämt från början. Men alla gästerna verkade förstått för de stod på rader längst gången och kastade ris på oss. Riset hamnade överallt, man kände hur det gled ner innanför klänningen.
Folk fotograferade oss och sen började kram kalaset. Mamma slängde på mig pappas rock så jag inte skulle frysa allt för mycket.
Efter kram kalaset och gratulationer gick vi in i kyrkan igen för ytterligare fotografering med alla medverkande.

15.15 började annat folk komma in i kyrkan då det var dags för dop och vi fick göra oss klara för att gå ut. Där stod Jaguaren (bilen) och väntade. Champagne öppnades och Sune och Ann fotograferade.
Vi skålade hoppade in och åkte lugnt genom Åhus hem mot mina föräldrars hus.

15.35 var vi hemma. Vi tackade chauffören och sa att han kunde hämta oss igen vid 16.15.
Vi gick in, drack champagnen och Joakim drog av mina tjocka strumpbyxor som jag hade haft utanpå de andra underkläderna.
Vi pratade, skrattade och berömde varandra. Jag tog fram mammas hårfön och värmde mig under den varma luften.
Tiden gick så snabbt och plötsligt såg vi bilen rulla upp på garage infarten.
På med skorna, väskan var med och in i bilen. Vi skrattade och stojade. Efter vi åkt en bit kom jag på ?Oj brudbuketten?, vi fick vända och åkta tillbaka igen (tur att det inte var långt). Joakim sprang in för att hämta blommorna, in i bilen igen och mot hotellet.

16.35 väl framme vid hotell Åhusstrand singlade snö flingor ner i mängder och en stor strålkastar lampa lyste mot himlen och gjorde olika mönster, det var pappa Max som hade ordnat en snö maskinen & strålkastarlampan (förmodligen för att ersätta raketer). Det var super fint och vi blev mäkta imponerade och glatt överraskade. Vi gick in i foajén och pappa tog fram svärdet och sabrerade champagnen.
Vi skålade med alla och började mingla.
Vi försökte prata med så många som möjligt, skålade, tittade på när folk börja måla på tavlan, skriva gästbok etc.

17.45 satt vi oss till bords. Mamma hälsade gästerna välkomna och dryck började serveras. Både jag och Joakim var vrål hungriga så förrätten slank ner väldigt snabbt för våran del. Då man var nervös, spänd och lycklig så har jag ingen vidare tidsuppfattning men pappa var förste talesman. Då far min är en van talare fick han med sig gästerna väldigt snabbt och folk applåderade och skrattade, det blev bildspel på mig och många gamla minnen väcktes till liv.
Nästa talare var svärfar Sune, talet var otroligt vackert. Både jag & Joakim började gråta.
Det var väldigt fint skrivet och väldigt gripande.
Pappa satt en timme efter sitt eget tal och pratade om sitt eget tal och saker han hade glömt att nämna, typiskt pappa. Och sen låtsades han vara lite besviken för att han inte fått oss gråta. Tur var väl det för det hade inte varit likt pappa, med honom ska man skratta inte gråta.
Vem som talade sen har jag ingen aning om men allas tal innehöll något speciellt.
Elin med sitt bildspel av min Kristianstad-möhippa. Claes om då vi bodde hos honom i Tyresö. Saras rörda tal som refererade till det tal jag höll på hennes bröllop. Nils tal om Joakims unga år, Nicklas tal om bla. Joakims svensexa och hur underbar han är som människa. Morfars tal om bla. vårt byte av efternamn och som slutade med överlämnade av två stycken rosor från mormor & morfar.
När någon av oss gick från bordet klingade alla i glasen och motsvarande kön sprang fram för att pussa den som var kvar. Dvs. var jag kvar så sprang männen fram och pussade mig och när Joakim var kvar sprang kvinnorna fram och pussade honom. Nicklas ordnade även med sko-leken där vi faktiskt var eniga gällande det mesta. Sen var det en indisk lek med att man ska lägga ringarna i en skål med mjölk. Den ring som kom upp var den person som i framtiden kommer att bestämma i äktenskapet, Joakim kommer att bestämma.
Mat och dryck smakade fantastiskt.
Middagen kändes väldigt kort trots att vi inte var klara förens 21.30

21.35 började bandet spela och vi var först ut med brudvalsen. Det gick inte så bra, musikerna spelade dock alldeles för snabbt och för 2st orutinerade valsdansare var det nästan en omöjlighet att hänga med. Båda fick räkna i högt för varandra. Men vem kan klandra 2st 24åringar på 2000-talet för att inte kunna dansa vals snabbt. Vem i vår ålder gör det nu förtiden? Nej just det, tänkte väl det.
Efter Joakim dansade jag med pappa vilket gick lite bättre och sen med Nicklas (som är proffs dansare) vilket självklart gick bra.
Tårtan skars upp, en bit från botten våningen och en bit från högsta våningen och sen matade vi varandra som enligt traditionell sed.
Det dansades ytterligare, dracks en del, och åt god tårta. Nicklas framförde de telegram vi fått som inte fanns utrymme att läsas upp under middagen.
Efter det ännu mer dans (allt från Magnus Uggla, schlager, gamla godingar), mingel och dryck.
Vid ca 01.30 slutade bandet spela men musik gick istället igång i receptionens stereo. Hip-hop r n b och annat blandat ljöd ut från högtalarna och de dansare som inte dansat tidigare ägde dansgolvet. Det var dags för de kräsna att göra golvet.

Vid ca. 04.00 gick vi och la oss, trötta, glada och lyckliga över denna fantastiska dag. Hotellsängen var ?bäddad säck? med ris i. Det var bara att skaka av på altanen. Joakim snörde upp min klänning och en stund där efter somnade vi, lyckliga, utmattade, man och hustru.

Se bilder: www.deviouswork.com/wedding/

// Fru Roos