1: det är just det där med "överlämnandet", "förandet", "ledandet" jag inte gillar. Det annonserar osjälvständighet från bruden för mig. Att bruden däremot går fram mot altaret tillsammans med pappa på egna ben, inget passivt överlämnande, det kan jag acceptera om det är brudens innerligaste vilja.
2: varför får mamma aldrig vara med i det här? Så länge man framhärdar i att "jag vill hedre pappa", "jag vill visa hur mycket pappa betyder för mig", "jag vill visa att pappa godkänner mitt val av make" e t c så kan jag inte komma ifrån att det känns som patriarkaliska mönster där kvinnan bestäms över av pappa för att gå över i mannens bestämmandesfär. Vill ingen någonsin hedra mamma, visa vad mamma betyder, visa att mamma godkänner valet av make? Vilket blir extra tydligt i de fall brudar t o m hellre väljer att gå med mindrårig yngre bror eller avlägsnare manlig släkting än sin mor - där undrar jag verkligen varför det nödvändigtvis måste vara en person av manskön man går in med.
Dock är jag för valfrihet och respekterar att vissa vill gå in med pappa/annan manlig släkting, vissa själva, vissa med maken e t c. Bara man är överens och inte känner sig pressad till någotdera alternativ.