Övernaturliga händelser...

hjälper dig

*Puff puff* sa räven till dom 3 små grisarna

har läst lite på denna mycket intressanta tråden, inte hela än. Har oxå nåt att dela med mig av.

När jag var ca 2år så satt jag i trappan i vårat hus och pratada o pratade i min leksakstelefon. Min mamma som var i köket lyssnade på mig, och tyckter det var konstigt för det lät som en riktig koversation. efter en stund kom hon och frågade vem jag pratade med. Då svarade jag -Jag pratar med morfar så klart.
Till saken hör att det var, så när som på en dag, precis ett år efter att han dog.

Det händer i bland att jag får nån tanke i huvudet som jag bara viftar bort som sen visar sig verkligen ha hänt, då blir man lite konfunderad och undrar vad ens huvud egentligen e kapabelt till.

En dag på jobbet för nåt år sen,fick jag höra att det var två mopeder som hade krockat och att båda personerna hade åkt till sjukhuset i ambulans.
Min första komentar innan jag ens tänkt mer på det var, -hur gick det med Oskar? utan att egentligen veta vam det var som krockat.
Oskar e min kompis lillebror, och dagen efter när jag pratade med min kompis sa hon att det verkilgen var Oskar som hade kvaddat sin moppe när han och en annan kille mötts på en smal väg precis i en sväng.

Så man blir lite rädd i bland om man får en läskig tanke i huvudet om att det hänt nån något, men som tur e är det inte alltid som det verkligen har hänt nåt.

Hallå alla...Måste bara berätta om våran bröllops dag...I lördags den 1 april...
Det har gått i våran trappa men nu var det ett tag sedan vi hört något...
MEN på bröllops dagens morgon så satt vi fem vuxna och tre barn i köket...Då hörde vi (vad vi trodde var vår 3åring som kom)någon som kom med lätta steg nerför trappan.
Min tärna gick för att möta våran dotter ,men trappen var tom
Vi var dock bara tre stycktne som hörde detta(ja av oss vuxna då,barnen hörde det med)Det var jag ,min make och min tärna
Hur som,så glömdes det bort tills vi var i kyrkan...
Min tärna berättade i måndags att min mamma som är död sedan ett år var emd oss i kyrkan...Hon gick bakom oss in,stod mellan prästen och pappa som filmade...
Det syns på filmen,för ljusen i den kandalabern som var vid pappa,alla dom ljusen fladdrade,medans alla andra ljus var stilla...Det var fler än vi som märkte detta och alla tyckte det var otroligt och eftersom alla på bröllopet kände min mamma så var dom över tygade om att det va hon som var där och gjorde små tecken...
Min tärna sa även att så var det, men då har hon otroligt mycket mediala gåvor...vi andra kände bara,men hon såg,inte hela mamma,men som en skugga och var övertygad om att det var hon,hon sa även att det kändes så i hela henne...
Sen såg vi som sto där framme även hur någon var uppe på läktaren i kyrkan,vi såg bara en skugga,men även det fastnade på filmen...man såg inte tydligt,men man såg hur någon rörde sej där...Jag tycker det känns underbart,att veta att vi hade "besök från andra sidan"denna stora dag!

JoJeB
Min mamma var precis som du beskriver din...Hon visste alltid då någon var sjuk eller skulle dö,före oss alla andra...Och likadant då hon själv skulle dö...
Jag har inte "träffat"min mamma i vaket tillstånd sedan hon dog,men ofta i sovande tillstånd.
Men både min mormor och morfar har jag sett i vaket tillstånd och några andra konstiga figurer som jag inte har en aning om vilka de är...
När mamma dog så att jag ,pappa och två av mina bröder där och det var så otroligt ,för när personalen gjort henne fin och gjort rummet mysigt med ett 20 tal ljus(för vi berättade att mamma älskade ljus)så satt vi och fikade och tog farval,då när vi började släcka ner ljusen så var det ett ljus som verkeligen "busade"med oss och inte ville slockan...till sist så sa vi högt och tydligt : "jamen släck det själv då tjuris" och då slocknade ljuset...Min mamma var väldigt go, men otroligt envis som resten av familjen...Så vi visste att hon var med oss därinne...det var lixom bara så otroligt ofaklarigt underbart!!

min mormor har drömt sanndrömmar.. hon drömde en dröm där det gick flera svartklädda längs efter älven, kort efter dog flera släktingar som bodde längs efter älven. Hon har också drömt en dröm om min mamma och min mammas kusin. Hon gick upp för en trapp och längst upp var det två kistor, i ena låg min mamma, i den andra mammas kusin. Mamma låg med ansiktet uppåt medan kusinen låg med huvudet neråt i kistan (på magen då). Mammas kusin dog i cancer inom en månad och mamma höll på att brinna inne i sin lägenhet..

Och även i somras då vi var i Spanien i tre veckor så vart jag lite nere...Då la jag mej i vårat rum och tänkte och filosoferade,så känner jag mammas doft i hela vårat rum(vi hade hyrt en radhuslägenhet med svärmor+familj och våra barn) så kom min make ner och låg och kramades med mej så säger han :
"Vet du älskling..Din mammas doft finns i hela rummet"
Jag hade en tröja som jag tog efter mamma dog med mej,tog upp den och visst luktade den mamma trots att hon aldrig hade använt den...Det luktade mamma i hela rummet alltså...Gissa om jag blev lugn
Så mammas bästa väninna som är ett medium(jobbar dock inte som det)hon ringde då mamma dött och berättade hur det ser ut hemma hos oss(hon har aldrig varit här,hon bor i Uppsala)Hon berätta hur många trappsteg det är på våran bro,Hon berättade att mamma visat att hon spelat brännboll och kubb här och även att det var sommaren 2004...
Och hade mamma gjort det då??Ja givet vis,på min 30 års dag hände detta...SÅ mamma hade alltså visat sin väninna hela vårat hus + trädgård...lite facinerande...
Min tre åring vägrar gå med på att mormor är död...Hon är i himlen och hos morfar,men hon är inte död..Hon blev så SUR på mej,så hon gick in i sitt rum för ett par månader och så hörde vi efter ett tag..."Hej,mormor...mamma,säger att du är död,inte är du det??"
Så kom hon ut igen och sa "mormor säger att hon är här nu,så de så"
Ja,ja,vad säger man...Barn har visst större förmåga för det övernaturliga säger dom som vet,eftersom dom är så oförstörda och det tror jag är så sant så...Ska berätta mer en annan gång om min son och hans farmor som dog då han var 2 och osm han stod väldigt nära...!!

Intressant det här med olika dimensioner.
Såg en gång ett tv-program med Carl Sagan (nån slags astronom el.likn.) som försökte illustrera hur en annan dimension kunde se ut.

Han tog ett pappersark som han klippte i små fyrkanter och lade på ett bord.
Papperslapparna kallade han för plattfolket och de kunde bara röra sig och se i sidled men inte uppåt eller nedåt, sedan tog han ett äpple och tryckte mot en stämpeldyna.
Han tryckte därefter äpplet mot bordet och när han lyfte det igen var där förstås ett märke.

Plattfolket däremot såg bara en bläckfläck som till synes helt oförklarligt uppenbarade sig ur tomma intet. Vi som kan se denna dimension såg ju förstås att det var äpplet som gjorde märket.
Ett väldigt bra sätt att försöka förklara hur en annan dimension kan se ut tycker jag.

JoJeB & bc.svensk!

Beklagar era mödrars (och andra anhörigas) död!

Mitt i all sorgen är det i alla fall skönt och trösterikt att veta och känna att ens kära nu har det bra!
Att de finns och vakar över oss!
Hjälper oss när vi behöver det som mest!

Jag är helt övertygad om att inte bara "vår" dimension här på jorden finns,
utan flera andra.
Drömtillståndet är ett.
"Döden"; eller "Den andra sidan", ett annat!

Våra "själar" lever vidare och återföds till nya liv.
Under vår tid på jorden samlar vår "själ" på erfarenheter för att utvecklas alltmer.

Känns som om jag funnit min "Själsfrände" i min make!
Känner att jag äntligen hittat "hem" när jag fann honom!
Han hade inte haft något "riktigt" förhållande (presenterat någon flickvän eller så för föräldrar/släkt) förrän jag kom in i hans liv! Och han var 37-38 år då vi blev ett par.
Känns som om "hans själ" liksom "väntat" på MIG - "Min själ"!
Att - Nu var det dags för oss att träffas (igen?! ).

Spännande mysterium!

Trodde inte alls på sånt här förrän för några år sedan då jag själv var med om något. Det var när jag bodde i en lägenhet med min förra sambo. Första tiden där kunde jag inte sova om nätterna, jag kallsvettades och var rädd, jag är inte mörkrädd i vanliga fall varkens före eller efter detta. Jag var hundra på att någon fanns i lägenheten och att denne inte skulle vara där. Denna känsla kunde infinna sig mitt på dagen också. En dag berättade min dåvarande sambo om vad han kände. Det var exakt samma, utan att vi hade talat om det tidigare. Vi var tvugna att erkänna för oss själva att det verkligen fanns ett spöke hos oss, hur mycket det än tog emot. Följande tid blev det bara värre och värre och vi hörde jämt konstiga ljud från badrummet. Sen skaffade vi två katter och som genom ett trollslag försvann allt det obehagliga. Bara ibland kunde man se att katterna stirrade på en gemensam fläck ute i hallen.
Jag bodde i den lägenheten i ett år sen separerade vi och jag tog katterna med mig. Min exsambo bodde kvar med spöket i några år till. Han vande sig sa han :). Nu tror jag DEFINITIVT på den andra sidan!

JeckaH!

Ja, "någonting" finns därute!
Tyvärr av både det "goda" och det mindre goda slaget...

Speciellt djur och barn brukar vara mera "känsliga" för sådant här.
Förmodligen kan de "känna in" andra "vibrationer" och förnimma buskap etc från andra dimensioner.

Ju äldre vi blir desto mer får vi "lära oss" från omgivningen att "stänga av" dessa sidor hos oss själva...
I vårt samhälle är det liksom inte alltid "tillåtet" att kännas vid sådant här... Tyvärr!

Man borde lyssna mer till sitt "sjätte sinne", tror jag!

Många har ju klarat livhanken tack vare att de lyssnat till "budskap" från "det okända/den andra sidan"!