Vårt vinterbröllop i Åre (lååångt, med bilder)
Hej på er!
Här är min berättelse om den bästa dagen i våra liv. Bilderna hittar ni på:
spaces.msn.com/isfjall
Veckorna innan bröllopet var stressiga. Jag var bara ledig i en dag innan bröllopet men Mats kunde i alla fall vara ledig i 2 ½ dag innan så han gjorde ett jättejobb med att styra upp de sista detaljerna, och att laga klart det sista av bröllopsmaten. Tack och lov för att han är en riktig sheriff i köket! På torsdagen började de första gästerna att dyka upp och fredagen gick helt åt till att rigga i ordning allting i festlokalen vid Hedmans Fjällby tillsammans med svärmor och svägerska. Nyanländ släkt och vänner droppade in med jämna mellanrum för att säga hej och det var en härligt glad och förväntansfull dag. På fredagkvällen kom Mats barndomskompisar och kidnappade honom för en sista svensexa, så jag gick och la mig ensam vid midnatt.
På bröllopsdagen vaknade jag som tur var upp bredvid honom, men det kändes helt overkligt att det var idag vi skulle gifta oss! Efter drygt 4-5 års drömmande om ett giftermål, och ett år sedan vi verkligen bestämde oss för att ?nu kör vi? så var DAGEN B verkligen här!!? Efter de senaste veckornas stress såg det dessutom ut som ett smärre bombnedslag hemma hos oss också, och när vi skulle äta frukost var kylskåpet ekande tomt, efter att dagarna innan varit proppfull med bröllopsmat, inte ens mjölk hade vi nu. Jag ringde till värdinnan Cattis och skojade om att vi ställer in detta för det går en bra film på TV ikväll, och hon hotade mig med smisk för hon hade setat uppe halva natten för att SY ihop bröllopsprogrammen? ?Här ska ingenting ställas in, inte?. Sedan slängde jag i mig en halvtorr limpsmörgås innan det var dags att gå över till frisörsalongen kl. 10.00.
Pauline tog emot mig och började med van hand att fixa i ordning frisyren som jag redan för flera månader sedan pekat ut från hennes frisyr-portfolio. Vi hade aldrig gjort en provuppsättning med jag litade helt på henne att det skulle bli en häftig och ursnygg frisyr. Mot slutet droppade några kompisar in tillsammans med värdinnan för att beundra frisyren, och efter ca 2 timmar var jag klar (Skitsnyggt!!!) och tillsammans med värdinnan gick jag över till det hotell som vi båda jobbar på, där hon skulle sminka mig. Vid det laget började det verkligen kännas som att ?detta händer faktiskt på riktigt!?
Att ha världens showfrisyr med löshår ner till midjan nästan, och samtidigt dunjacka, skidbyxor och storkängorna (eftersom det var -25 grader kallt ute) såg lite lustigt ut, som om jag ?piffat till mig? inför after skin, ungefär?
Vi tog en snabblunch (order från Cattis) i restaurangen och all personal kom förbi och önskade lycka till. Vid det laget började jag bli lite smånervös, så spagettin gled nästan av min darrande gaffel. Sedan gick vi över till Spa:t där hon skulle sminka mig och även här kom personalen hela tiden förbi och önskade lycka till och berömde smink och frisyr. Och sminket blev t o m bättre än vid provsminkningen! Sedan dök brudgummen upp och såg så strålande glad ut som bara han kan göra. Han hade dock inte ätit frukost ännu i nervositeten så Cattis beordrade honom att gå och köpa sig lite frukost, och han kom tillbaks med en semla! Jaja..
Sedan bytte vi om tillsammans med assistans från Cattis. Ovanpå de fina spetstrosorna och stay-upsen fick jag dra på tjocka yllekallingar och extra sockor och en tjockkofta under den fina vinterkappan, för att överleva fotograferingen i kylan. Vi vinkade adjö av alla mina kollegor, sedan gick vi igenom den enorma hotellobbyn där allas blickar följde oss hela vägen ut. Vi tog vår bil (vilket projekt att kliva i en bil med bröllopsklänning!) upp till Ullådalen på 725 m ö h där vi fotades av vår toastmaster Martin tillsammans med våra hundar. Vi ville ha levande bilder med lite ?fart och fläkt? och humor, och vi blev väldigt nöjda med vad han åstadkom. Men svinkallt var det (-25 grader och inte direkt några polarkläder) för öron och händer så efter en dryg timme fick vi lov att ge oss.
Vi for då hem till oss och värmde oss i ca 30 minuter innan vigseln, och precis då kom vi på att vi glömt att hämta ut brudbuketten. Som tur är bor vi mitt i byn så Mats fick springa iväg till blomaffärn och hämta ut den. Sedan promenerade vi den korta biten till Åre gamla kyrka och möttes av prästen som gav lite korta instruktioner till oss tillsammans med kyrkvärdinnan. Efter det försvann de båda in i kyrkan och vi lämnades ensamma kvar i förrummet, väntandes på klockringningen. Det var en mäktig känsla att stå där alldeles tysta tillsammans, väntandes, men ingen av oss kände minsta spår av nervositet. Efter kyrkklockorna började kantorn spela Jämtlandssången och vaktmästaren öppnade porten så att vi kunde börja gå in? OJ, vilken känsla? titta åt vänster: åh heeej?titta åt höger: nämen, hej på er? allas glada ansikten? och några ansikten man inte sett på så länge.. vad fint med alla levande ljus? fotoblixtarna som verkligen smattrade? och vips så var vi framme vi altaret och prästen och kände oss alldeles rusiga. Vigseln blev helt perfekt, min mamma sjöng en gripande kärlekssång på gitarr, som hon hade skrivit om texten så att den handlade om oss och våra äventyr, min svägerska läste en humoristisk kärleksdikt som verkligen sammanfattade hela dagen och vårt tänkande, efter vigselakten pratade prästen om oss och hur vi följer med varann runt jorden, upp på höga berg och genom djupa dalar och sedan ställde sig mina tre kusiner upp på läktaren och sjöng ?Aint no mountain high enough?? i en underbar gospelversion som gav spontana applåder och jubel efteråt. Sedan tågade vi ut till Waltzing Matilda och tog emot alla gratulationer från våra gäster utanför kyrkan. (Det bör tilläggas att jag hade bett mamma och mina kusiner att sjunga men jag ville att låtvalet skulle bli en överraskning för oss, så jag hade verkligen ingen aning om vad de hade valt för sånger till oss, förräns jag hörde dem framföra dem vid vigseln.)
P g a kylan blev det inget långt mingel utanför kyrkan så Mats kollegor från Räddningstjänsten kom i full brandmanna-mundering och med blåljus i en av brandbilarna och hämtade upp oss (om det var ett projekt att kliva i en bil, så är det ett helt företag att kliva upp i en hög brandbil med klänning, kan jag lova?) Brandmännen hade ordnat champagne till oss och vi hann dricka upp en bra del av den för vi fick vänta en dryg halvtimme i brandbilen innan vi fick klartecken att köra fram till festlokalen. Då tågade vi in till ?Ecstasy of Gold? ur Den gode, den onde, den fule och Mats höll undan frockcoaten så att sheriffstjärnan på västen syntes? Min chef och en annan kompis hade varit på plats hela eftermiddagen för att rigga i ordning med buffén och förrätt och allt såg helt perfekt ut, hundarna var med, alla såg jätteglada ut, och vi var jättejättelyckliga!
Middagen blev jättebra, vi fick så mycket beröm för maten som vi lagat själva, roliga tal, sånger och spex och Mats höll även ett tal om milstolpar under vårt 13-åriga liv tillsammans, och jag skrattade så att tårarna rann. Toastmastern och de två värdinnorna gjorde ett kanonjobb. Plötsligt sa Mats till mig att ?Nu kör vi dansen!? Shit, den som vi har varit så nervösa för eftersom vi inte hunnit träna ordentligt, men OK, vi kommer i alla fall att bjuda på en ordentlig överraskning, tänkte jag? Så säger han högt ?-Ingen sätter ?/hans smeknamn på mig/? i hörnet?, drar upp mig mitt på det tomma dansgolvet och sen går han och sätter på låten ?(I´ve had) the time of my life? och sen bara satte vi den nästan perfekt, alltså finalnumret ur Dirty Dancing! Vilket jubel det blev! Efter det blev det mycket mera dans hela natten lång och vi lämnade lokalen med sista gänget kl. 04.00 på morgonen?
Det blev inte mycket till sömn för klockan 10.00 på söndag morgon ringde väckarklockan och det var dags för Operation Storstädning och Storhandling eftersom vi skulle bjuda alla på brunch kl. 11 hemma hos oss. Det blev ca 45 hungriga gäster, och 6 hungriga hundar, som droppade in i vår lägenhet på 70 kvadrat och vi hann prata ordentligt med alla dem som vi inte hunnit med under festen. På söndag kväll åt vi middag på ?mitt? hotell tillsammans med föräldrar, syskon och svärmoster och sedan checkade vi in i en lyxsvit och låg och njöt i jaccuzin resten av kvällen.
Fru Isfjäll
