Bröstförstoring (5)

Hej alla ni som opererat er. Jag har en fråga som snurrar runt i huvudet hela tiden:

Mina är nu två veckor "gamla" och jag känner att storleken är jättelagom för min kropp. Men det som bekymrar mig är att de inte har varit helt symmetriska ända sedan op.dagen. Min ena bröstvårta sitter lite mer snett uppåt än den andra och då blir det en höjdskillnad på 0,5 cm ungefär. Det bröstet är också lite hårdare och "putigare". Tror ni att det kan rätta till sig? Eller får man operera det igen? Eller måste jag helt enkelt leva med att brösten inte blir helt lika (fast bröstvårtorna är ju så viktiga tycker jag).

Kram!

Famousfairy och Rat:

Jag har OCKSÅ ett bröst som är lite större och det gör att bröstvårtorna inte blir 100% symmetriska. De är något bättre nu (de är ju 3 veckor i morgon) men inte bra.... Hur påverkar storleksskillnaden era bröst vad gäller symmetrin? Sitter era bröstvårtor helt lika?

Det som är större har jag fortfarande en glappkänsla i och det är mer ömt inuti.

Kram!!!!!!!!!!!!

impossible_girl:

Lycka till!!

Nancy pancy:
I mitt fall har jag på tok FÖR MYCKET känsel i bröstvårtorna men under är bröstet helt avdomnat och då fyller mina 3 veckor i morgon. Så det kan nog ta tid detta..... Vart opererade du dig? Hur mycket och vad lade du in?

Kram kram

Nancy pancy:
Den första veckan gjorde det ont när jag drog djupa andetag för det var så ömt i musklerna. Dessutom gjorde det ont på en punkt mitt i solar plexus när jag andades in. Sedan blev det bättre och bättre och nu är det inget jag tänker på.

Sidsovning började jag med lite smått efter en vecka, nu efter 3 veckor ligger jag en tredjedel av natten på höger, en tredjedel på vänster och en tredjedel på rygg - typ Jag varvar alltså för det är inte skönt med en ställning hela tiden.

Kram!!

Nancy Pancy:

Första dagarna avskydde jag mina nya bröst som pesten. Efter en vecka mailade jag min kirurg och vill ta ut dem MED DET SAMMA för att inte förstöra mina gamla bröst. I samma veva var jag på återbesök och fick då höra att de kommer att bli bättre, jämnare, mer symmetriska m.m. bara jag har tålamod att vänta. Så jag fick "titt-förbud" i 2 veckor - något jag klarat dåligt men i princip har jag gjort så som flera här har tipsat dig om, dvs försökt strunta i dem helt i några veckor. Nu är mina 3 veckor och jag är som sagt fortfarande inte nöjd eftersom formen är lite sådär och bröstvårtorna inte riktigt sitter på samma höjd - det skiljer ca 1/2 - 1 cm beroende på hur jag står. Jag har många gånger tänkt att om bara bröstvårtorna hamnar på samma höjd så ska jag bestämma mig för att bli nöjd. Om de inte hamnar i samma nivå kommer jag be om en justering eller så kanske jag ändå tar ut inplantaten. Jag hoppas ändå att de ska bli symmetriska och fina(re) i slutändan - det är ju låååångt kvar innan de 6 månaderna har gått - och jag hoppas att de inte ska bli fulare och fulare utan istället bättre. Men visst misströstar jag ibland. Så håll ut, och du är inte ensam! Men är de hyfsat symmetriska och ok i formen så har du kommit en låååång bit på väg.
Min sambo fattar inte vad jag pratar om när jag nämner olika, konstig form osv. - han tycker att de är som mina gamla fast lite "mer" av dem så han tycker de är jättefina. Men de är inga "tonårstuttar" precis utan mer kvinnobröst (jag är ju faktiskt en 35-årig tvåbarnsmamma).

Rat, famousfairy - skönt att ni hänger kvar här. Jag skriver inte alltid så mycket men jag läser det mesta. Har varit lite deppig som sagt . En dag i taget!
Och det är kul med er andra som har varit med ett tag - jag läser era kloka inlägg.

Sen en liten fråga:
Jag har fått kanonkänsliga bröstvårtor, på gränsen till att det gör ont att snudda dem. Kan det bli bättre precis som de som inte har någon känsel alls?

Kram!!

Nancy pancy:
Han ville nog inte ens diskutera det i dagsläget för han svarade inte på den frågan alls och jag ville inte känna mig gnällig och så vid återbesöket (han tittade bara in lite snabbt för egentligen var det bara koll av stygn). Så jag tänkte, precis som Pickolina skriver, att förmodligen är det ingen hit att sövas ner för snabbt efter den första operationen, och om jag ändå ska ta ut dem så kan jag väl "stå ut" i 6 månader för förmodligen är ingen större skada skedd om jag låter den tiden passera. Då VET jag ju sen att jag väntade och jag blev inte nöjd = plockade ut dem. Eller jag väntade och DET BLEV OK fastän det inte blev supertoppen = jag behöll dem.
Återstår att se i november!

Pickolina:
Tack! Din kunskap är guld värd - i alla trådar Jag är ett stort fan av dig och dina inlägg. Klok, urduktig på att argumentera, en otrolig diplomat!!!!

Kram!

Nancy pancy:
Alltså jag menade att Pickolina också skriver att det nog inte är någon fara om man bestämmer sig inom de första 6 månaderna. Alltså ingen mening att panik-plocka-ut-dem redan efter 3 veckor.

Pickolina:

Det kom från hjärtat. Du imponerar på mig. Du får aldrig lämna oss

Nancy pancy:
Kom ihåg att det är mycket värt för oss andra att du vågar "lätta på trycket" och sätta ord på din oro/ångest. Det gör att ex jag också känner att jag vågar skriva om min. Jag vill inte sitta och klaga inför min sambo eftersom jag fått lov att låna till min operation. Men de tunga känslorna är jobbiga att bära själv. Genom att få skriva av sig så känner man sig lite lättar om hjärtat och man känner framförallt att man inte är ensam. Jag trodde att jag var ensam i världen om att inte gilla "de nya" men ex har famousfairy visat att det inte alls är så eftersom hon också uttrycker det i sina inlägg ibland. Så skönt att kunna bubbla fritt!!!!
Tack tjejer!

dannie:

Jag förstår att det låter konstigt om man inte varit i den situationen, men jag kan lova att vi alla har tänkt igenom ingreppet under lång tid innan det genomfördes. I mitt fall har känslan funnits där i flera år, varav 3 års förberedelsetid då jag hela tiden haft en operation som sista utväg ifall brösten bara skulle försvinna mer och mer - vilket de tyvärr gjorde. Så därför valde jag operation. Men hur mycket man än läst och funderat så kan man inte förbereda sig fullt ut på hur det kommer att kännas efteråt. Och man kan inte peka på en bild och få exakt det resultatet, vilket också kan innebära en stor besvikelse då man kanske känner att ens "gamla" bröst var finare. Att de "nya" egentligen inte är som man trott, dock större. Det är klart att det blir en chock för både kropp och psyke ibland. Men kanske kommer vi alla att gilla våra "boobisar" om ett halvår, eller så kanske någon av oss faktiskt plockar ut inplantaten. Det är en chansning man tar, och risken finns alltid att man inte blir nöjd.
Sedan finns också risken för komplikationer (tänker på dig Rat *kram*) som kan göra att det känns extra kämpigt. Därför är det UNDERBART att få prata av sig härinne. Kanske skrämmer det att höra att alla inte är helt positiva utan att några blir deppiga efteråt men det kan också göra hela diskussionen mer nyanserad. Läketiden är lång och det är svårt att förstå hur man ska kunna fungera "som vanligt" igen. Men när man läser inlägg från de som hängt här betydligt längre än mig så förstår man att man kommer dit - någon gång. Jag minns fortfarande inlägget där någon (var det Swing eller SysterYster kanske?) som berättade att "idag kände jag inte längre den där konstiga känslan när jag stänger bagageluckan på bilen" Och det var efter lång tid vill jag minnas.

För övrigt....

...har jag roat mig med lite bröst-terapi. Jag har kollat igenom alla "efter-bilder" på Victoriakliniken och konstaterat att 8 av 10 faktiskt har en bröstvårta som verkar sitta lite högre än den andra. Så nu känner jag mig lite mer normal
Hoppas att mina blir hyfsat lika i slutändan i alla fall.

Kram!!!