"Ain't nobody happy if mama ain't happy", eller hur? hihi
Min kille är likadan och jag vete katten vad jag ska göra åt saken. Alla hjärtans ville han inte fira alls. Jag förberedde honom flera dagar i förväg på att jag skulle göra något för honom och att han gärna fick göra något för mig med och poängterade att det inte krävdes presenter utan att ett gulligt sms eller kort hade räckt. Det var bara jobbigt, fick jag höra. Varför skulle det firas? Han visste inte vad han skulle göra, så jag gav några förslag. Men då var det inte kul "längre" (som att det var det från början?) eftersom han inte längre kunde komma på de sakerna själv...
Dagen till ära spenderade han mycket sur och vägrade prata med mig. Vi bor på olika orter och han har haft ett tungt år, vilket kan ursäkta en liiiten del av beteendet, men gissa om jag blev ledsen och arg?
Vad ska man göra? Att jag tog initiativet och gav honom något lät ju bara jobbigt. Sedan gillade han förstås sitt minipaket, när han väl hämtade ut det från posten - en vecka senare. Det slutade med att jag fick en ryggsäck av honom... Visserligen något jag behövde, så det var väl gulligt på så sätt, men kanske inte vad man förväntat sig på alla hjärtans. :) En enkel msn-puss hade varit gulligare...
Så jag förstår hur det känns Belsebubblan.