Förklarade för min tärna att vår budget visserligen redan var hög, men att jag visste att hon inte hade det så fett heller. Hon kommer dessutom få extrakostnader i samband med vårt bröllop, resor och småkostnader. Att "tvinga" henne skaffa en speciell klänning att ha på mitt bröllop skulle kännas fel. Min brudklänning kostade dessutom 950 kr. Tärnklänningen kan ju inte vara dyrare än brudklänningen! (Kan och kan, men visst blir det knäppt. ) Föreslog försiktigt att vi kanske kunde dela på kostnaden och att hon fick ha i princip vad hon ville, sålänge det inte överglänste mig, haha (hon är otroligt vacker min tärna) . Tipsade henne om att undvika mint- eller olivgrönt och turkos, annars funjkar det mesta. Att föredra vore mörkgrönt men det är absolut inget måste. Kort eller långt - upp till henne. Hon skall trivas och helst kunna använda plagget igen.
Häromdagen berättade hon att hon hittat en sömmerska som kommer sy upp en klänning till henne. Hon får nog någon sorts kompispris, men jag hoppas ändå inte att det blir för dyrt. Dock vill hon inte alls låta mig betala ens halva klänningen, hon är så go.
Blir spännande att se hur hennes klänning blir, hon har lovat att kolla av med mig innan den färdigställs.
Visst har jag en perfekt tärna?
Min älskling kommer ha frack på bröllopet men jag tror att marskalken kommer ha kostym. Det äger han redan och känner sig tillräckligt obekväm i. Frack, haha, näe, oavsett vad etikettsreglerna säger om lika klädsel för männen, det går bort. Dessutom är det ju roligt om brudgummen, liksom bruden, får vara den finast klädda.