Äntligen gift!

Vilken perfekt dag lördagen var!

Vi vaknade vid femtiden som vanligt av att vår son ville ha välling. Vi fick somna om en timma som tur var, sedan började dagen.

Frukost och så en bilfärd till frissan där jag möter mamma som är så nervös så hon knappt hör vad jag säger. Hon lånar bilen och far iväg för att hämta blommor m m.

Frissan tar 2,5 timmar på sig och jag blir jättenöjd med håret. När jag ska skriva på kontoslippen för taxiresan hem inser jag att det är sista gången jag skriver under med mitt gamla efternamn! En märklig men lycklig känsla.

Min man har lagat pastasallad när jag kommer hem, vi äter och matar vår son som är extra gnällig...jag ammar och ammar och klockan går. Till slut kommer barnvakten och jag går och sminkar mig. Medan jag sitter i underkläder, morgonrock och krona så kommer min syster och hennes fästman. Syrran är så nervös så hon kan knappt andas. Vi börjar byta om, och jag tar på mig skorna...då lossnar ena sidenbandet på skon, ett band som ska knytas om vristen! Jag hade satt dit dem själva så fram med superlimmet och börja klistra. Klockan är nu kvart i två och två är vigseln (vi bor mittemot kyrkan). När jag har limmat bandet ska jag torka händerna med toapapper och inser försent att jag har superlim på tummarna och pekfingrarna...jag har limmat fast toapapper på mina händer! Klockan är tio i två, jag drar djupa andetag och tvingar mig att behålla lugnet. Min man kommer rusande med kökskniven och skrapar mina fingrar så gott det går. Till slut är vi tvungna att sluta. På med klänningen och ner för trapporna, ut med tärnan i släptåg. Jag drar på mig handskarna jag ska ha, och precis när vi är nedanför kyrkbacken börjar klockorna att slå. Jaha, tänker jag, inget lär börja utan oss ändå så vi kan lika gärna gå lugnt. Och det gör vi.

Klockorna slutar slå, Mendelsson sätter igång. Alla gästerna reser sig (jag får gåshud över hela kroppen när jag skriver detta) och vänder sig om. Jag och min blivande skrider in, sakta sakta. Allas ögon tåras och alla ler mot oss. Det känns fantastiskt och samtidigt overkligt. Är det verkligen mitt bröllop? Är det här verkligen the day? Både jag och min man snörvlar lite.

Prästen gör ett superbra jobb, hon läser ur Profeten bland annat. Det är en mäktig känsla att säga ja inför min man och alla gäster. Jag ser in i min underbara mans ögon och lovar att stå vid hans sida i nöd och lust och det är så rätt, så rätt. Han skiner som en sol mot mig.

På kyrkbacken vågar ingen vara den första att krama oss! Jag får ropa lite skämtsamt att jag vill ha kramar och då skrattar gästerna och kommer fram. Vi ställer alla upp oss på kyrktrappan och får ett fantastiskt kort på oss och alla som var där. Sen fotas vi i grönskan utanför kyrkan innan vår värd kommer fram och säger att nu är rollsen framkörd. Wow, vilken bil! Vi hoppar in, bilen kör sakta iväg och vi känner oss som kungen och drottningen! Denna timme i bilen var guld värd! Jag och min man tillsammans, ensamma, våra nya löften klingande i öronen och var sitt glas skumpa i handen. Vi tar en tur på stan så att alla ska hinna ta sig till lokalen och folk ler, skrattar, vinkar, ropar grattis och skriker av glädje när de ser oss! Helt underbart! Studentekipagen runt Plattans fontän vrålar av glädje mot oss! En fantastisk känsla! Till slut sätter vi av mot lokalen.

Vi kliver ut Rollsen och alla står på gården och hurrar för oss. Magnifikt! Vi får Champagne och alla sjunger att vi ska leva i hundrade år. Jag ser alla gäster, mina vänner och släktingar, och blir så innerligt glad! Min pappa håller välkomsttal. Kommande timme minglar vi och pratar, skrattar, blir fotade, pratar och pratar med alla underbara människor. Till slut annonseras det att middagen är serverad.

Servitriserna har dukat borden urfint! Alla sitter i grupper och vi känner att det var helt rätt att inte ha långbord. Middagen flyter perfekt, vinet är underbart, alla tal personliga och rörande. Bäst var mitt möhippegäng som överräckte den urfula pyjamas jag var tvungen att sy på hippan till min man. Alla skrattade galet ohämmat och min man bjöd fullständigt på sig själv när han drog den på sig över sin kostym. Helt underbart!

Under middagen reser vi oss och minglar då och då, jag och min man. Det var urkul att gå runt bland borden och prata med folk! Jag vet att det skapade en väldigt avslappnad känsla och att gästerna kände sig speciella och fick en chans att prata med oss. Vi hade så kul när vi gick runt! Det är också under en av dessa småpromenader som en av gästerna undrar vad som hände den 6 juni. Jag inser att jag har skrivit fel datum på festprogrammet! Det är ju den 10 juni vi gifter oss! Jättekul! Folk fotar programmet, skrattar och jag får en chans att bjuda på mig själv! Så kan det gå när det är mycket att göra! :)

Efter middagen dukas bröllopstårtan fram. Den är fantastisk! Eftersom min man är halvgrek har vi den i blått och vitt, och på de blåa tårtorna är det snäckor, musslor m m i marsipan. På de vita tårtorna ligger marsipan-oliver och olivblad. Allra överst sitter jag och min man i solstolar med solglasögon på och vår son sitter nedanför och bygger sandslott. Allt i marsipan! Den blev en hit!

Sen börjar dansen! Efter brudvalsen som jag och min dansälskande man river av så spelar DJ:n, efter våra önskemål, mest r´n b och funk. Dansgolvet är fullt hela tiden! Jättekul fest! Jag och min man har otroligt kul! Vi dansar, fånar oss, skrattar, hånglar och bara njuter! Två av mina vänner går upp på scen och sjunger en egenkomponerad sång om hur vi träffades och om mitt liv. Jag kände mig så uppvaktad!

Efter två timmars dansande börjar jag få nog. Många småbarnsföräldrar har gått hem och kvar är singlarna. Vi bestämmer oss för att äntligen runda av kvällen, jag och min man. Klockan är tolv när vi är på väg ut och jag hör DJ:n spela sista låten. Min syster och min svägerska har packat ner alla presenter och vi packar in oss, barn, barnvakt, barnvagn och presenter i en taxi och åker hem. Vår åtta månader gamla son är glad som en lärka mitt i natten och min man har ett himla sjå med att få honom att somna. Under tiden plockar jag ut 81 hårnålar ur min frisyr och försöker kamma ur all topering. Det tar sin stund. Till slut sover gullungen, och jag och min man drar undan täcket på vår säng. Där ligger det fullt med rosblad som han lagt ut när jag var hos frissan! Vi lägger oss och somnar på stört! Vem sjutton orkar något annat efter en helkväll? ;)

Det var en lysande dag, solen sken och jag kände mig så glad och lycklig. Nu ska vi bara mysa i en vecka innan nöd och lust börjar på allvar.