Hjälp! Jag är rädd för kameror!

Vet inte om det egentlitgen kan räknas som en fråga, men vad gör man om man är rädd för kameror på sin bröllopsdag?

Så här är det. Jag drabbades av ätstörningar när jag var 14 år. Slutade äta och när jag någon gång åt lite försökte jag alltid kräkas upp det, med varierande resultat. Problemen "gick över" och jag trodde att det skulle vara slut med jobbigheterna, men tji fick jag. Jag får fortfarande återfall då och då. Jag slutar äta och får sån ångest av att försöka att det tar en och en halv timme att äta en macka. Jag har alltid varit lite överviktig, vilket gjort att mina problem inte tas på allvar av sjukvården. Jag ser ju inte ut som ett vandrande skelett hela tiden, så då kan ju problemet inte vara så stort.

Mitt problem så här inför bröllopet är att jag får panik vid tanken på att folk kommer att fotgrafera mig och att alla kommer att ha bilder av mig utan att jag vet vilka bilder de ser. Jag avskyr att se mig själv på fotografier eftersom jag tycker att jag ser hejdlöst tjock och ful ut. Jag vill helt enkelt inte att folk ska kunna titta på bilder av mig och se hur ful och äcklig jag var på min bröllopsdag.

Rent logiskt VET jag att det här är helt galna tankar. Vem skulle sitta och titta på kort och koncentrera sig på hur ful jag är? Jag reflekterar ju aldrig över mina vänners utseende, så varför skulle de tycka att jag är motbjudande på grund av mitt yttre? Tyvärr är logiken inte alltid den starkaste kraften. Jag har ett sjukt förhållande till min kropp.

Jag har kommit så långt att jag lyckats köpa bröllopskläderna och faktiskt kan tycka att jag är fin i dem. En god vän var med och hjälpte mig välja och hon tycker också att jag är jättefin i dem. Men fotograferad vill jag fortfarande inte bli. Bröllopsfotot går an, för då kan jag kontrollera hur jag ser ut. Det är de spontana fotona jag är rädd för.

Är det någon som har liknande känslor? Vad gör man åt dem?