Bröllop i Italien, Praiano
Nu är det gjort, vi är gifta!
Vi hade efter mycket om och men bestämt oss för ett bröllop bara för mig och Patrik i Italien. Vi lämnade barnen hemma (4 oxh 1,5 år hemma) och lät denna resa bara vara ämnad för oss och för vår kärlek som hållt i 15 år!
Patrik och min bröllopsresa började knaggligt får man lov att säga... Strul med biljetterna, som upptog all tid vi hade på flygplatsen, sonen hade känt på sig att något var på G och hade inte sovit NÅGONTING på hela natten innan vi skulle resa, så vi var ganska övertrötta... När vi efter 2st mellanlandningar landade på Neapels flygplats så var mitt bagage borta. Katastrof! I bästa sällskapsresan-anda fick vi peka på planscher på hur väskan såg ut etc. I bilen på väg till hotellet ser vi i papprena från flygplatsen att de registrerat fel väska som försvunnen, dvs att de letar efter den väskan som vi redan hade. Vi blev relativt åksjuka av bilresans svindlande färd, och väl på hotellet gick det inte att få tag i någon ansvarig för bagagen på flygplatsen... Behöver jag säga att jag var en stressad bride-to-be? Tårarna rann... Dessutom regnade det dagen efter, så mitt humör var väl lite vacklande. Men mitt i allt så skrattade vi åt det och sa att vad som än händer så kommer det ändå bli det bästa bröllopet som någonsin varit, eftersom vi hade varandra.
1,5 dygn senare och några väl placerade mutor så kom bagaget till vårt hotell. Vi var räddade!!! :)
Vi spenderade 2 dagar före bröllopet med att uppleva amalfikusten, som är så vackert att man inte kan tro att det är sant. Det var som att vara i en film hela tiden. Omgivningarna är oerhört vackra och dramatiska och vi njöt av mat och vin och av att vara tillsammans.
När väl bröllopsdagen infann sig så vart jag helt löjligt nervös. Kunde knappt få i mig frukost... Eftersom vårt bröllop skulle vara kl 17 i Rådhuset i Praiano, så var det ju lång tid innan det var dags. Efter lunch hade jag tänkt att ordna med håret och makeup. jag kunde inte äta lunch alls, Patrik däremot var lugn som en filbunke och hann både sola, bada och äta en lång lunch innan han kände att det var dax. Men jag fick hålla på och nojja och fixa på egen hand, och det var vad jag behövde... :)
Så fort håret och make-up var på plats släppte nervositeten, nu var det inget jag kunde göra för att påverka resten av dagen. Nu skulle jag njuta. Vår bröllopsarrangör hade ett svensktalande äldre par på plats som hämtade upp oss vid hotellet och gav mig min brudbukett. De skjutsade oss till rådhuset, där vi fick träffa borgmästaren som snart skulle viga oss. Ute på terassen hade de gjort det fint för oss. Vigselakten var jättefin, och vi fick den översatt till oss under tiden. Det var väldigt vackra ord, som kändes så rätt för oss. När vigselakten var över fick jag min ring och vi kysstes till medelhavets brus.
Efteråt hade de dukat upp med spumante och italienska kakor, och sedan bar det av för fotografering. Överallt så ropade folk grattis och hurra, det kändes ju helt overkligt!!
Vi hamnade tillslut på vår resturang i Positano. Vi startade med en coctail i baren innan vi gick till resturangen, som var helt magiskt vacker. Där spelade musikanterna bröllopsmarschen när vi kom in.. Vi avnjöt en middag för kungligheter, som avslutades i deras champagnebar där vi satt hela kvällen under stjärnorna och bara njöt över hur fantastisk den här dagen blev för oss. Vi är så oerhört lyckliga över att vi valde den här typen av bröllop för oss, det kunde inte blivit bättre! Det kändes som om hela italien bara fanns till för oss!
Vi hade ytterligare en ljuvlig dag dagen efter bröllopet på capri, innan vi åkte hem. Väl på hemmaplan får jag nypa mig i armen för att förstå vilken resa vi gjort!
Om ni vill se lite bilder kan ni göra det här:
www.familjeliv.se/hem/therese_k/galleri.php
Kramar Therése