Ställa in...?!

men vill inte din blivande vara med i planeringen och hjälpa till och så? eller han är helt ointresserad?

Vet inte. Jo.
Jag är en person som fixar mycket, jag ser till att saker händer och pratar alltså inte bara. Jag har tidigare i mitt liv varit en person som inte fått något gjort men då märkt att inget heller händer vilket fick mig att bli som jag är. Min m2b har karisma och massor av folk som engagerar sig runt om så även om han inte planerar eller fixar så händer det saker ändå.
I alla fall... när jag tog upp saken med honom i morse om att ställa in och kanske istället åka iväg så stod han helt frågande och sa att han inte kunde göra saker eftersom han inga pengar har. Vilket iof är sant men enligt mig en väldigt dålig ursäkt som jag inte orkar ta upp diskussion om.

men... alltså.... ni planerar ett bröllop som DU ska betala... har ni inte gemensam eknomi?? I alla fall för bröllopet. Jag tycker det verkar helknasigt att du ska pynta allt OCH betala allt. I min värld så borde det väl ändå vara så att om du nu ska stå för allt kan väl han jobba lite extra med allt fix... tycker det behövs lite balans här.
Jag skulle nog känna som du. Min lilla prins kan vara lite trögstartad han med o det blir mkt jag som får se till så saker händer... men pengarna - ja det är det nog han som drar in så då känns det liksom mer okej att jag gör lite mer "jobb".
Funkar "hot" på honom, eller har de blivit som "peter o vargen" du hotar o ställer ultimatum men i slutänden så ger du dig i alla fall - och det vet han så han är inte vidare orolig...
Hmmm.... jag tycker han behöver en kalldusch som tar honom till verkligenheten. Stå på dig! :)

Oj oj, jag blev så ivig så det blev fel:
det ska ju vara: Jag tycker det verkar helknasigt att du ska pynta allt och GÖRA allt... hihi

Låter inte så bra att du både ska fixa allt, laga mat och känna dig lite "utanför" din blivandes vänkrets. Ni två ska tillsammans stå i centrum och känner du att det inte känns bra vet jag inte om det är rätt att planera bröllop på det viset ni tänkt. Ta ett samtal med din partner och berätta precis det du skrivit ner här. Förstår han inte hur du känner måste du kanske göra det tydligt för honom att du inte orkar fixa allt. LYCKA TILL och STÅ PÅ DIG, du kan inte fixa allt själv!

Nu har det gått några timmar och jag har fått lugnat mig lite. Ringde hem (m2b är hemma med vår son) och han satt med gästlistan så visst har han fattat lite... dessutom följde jag med honom till dressman på lunchen så nu har han inhandlat kläder också... hör och häpna men han hade pengar själv...
Det som gjorde att jag fick lugnat mig lite var också att prästen ringde idag så jag fick nästan känslan av att det är meningen att vi ska gifta oss.
Dessutom har han sagt att han kan fixa med bak och annat stök bara jag ger honom recept eller talar om vad han ska göra... hade ju varit bra om han kunde tänka själv eller ta egna initiativ men man kan ju inte få allt.
Varför jag betalar är för att min m2b tidigare hade ett företag som inte gick så bra och alla pengar som är över går till att täcka lånekostnader... så så kan det vara ibland.

Fast jag fattar inte.

Varför kan ni inte dela på uppgifterna att fixa grejer, fastän han inte har några pengar? Har man inga pengar behöver man inte hjälpa till eller? :-O

Jag har gjort en ansvarsuppdelning med "senaste"-datum. Funkar bra, vi gör det vi känenr att vi helst vill göra. min blivande är ensam ansvarig för ring, hindersprövning, nya pass, bröllopsresa, fotograf samt transport för oss på börllopsdagen.

Sen har vi en massa grejer gemensamt också.

Agouza: Bra förslag. Ska nog göra något liknande. :)

Vi har också gjort en lista med saker som skall göras. Där har vi delat upp alla saker och det funkar jätte bra

Miss Maria

I början var jag den som engagerade mig mest. Han förstod inte riktigt varför all planering behövde ske så tidigt från början, tyckte jag var lite fnattig som satt ett halvår innan och funderade över ditt och datt. Jag kan förstå honom, inte trodde jag att det skulle vara så mycket att planera, fixa och ordna till ett bröllop - det är ju helt vansinnigt egentligen!

När det sedan gick upp för honom att vi kanske var sent ute eftersom lokaler och så var fullbokat så blev han mycket mer aktiv.

Det låter nästan som att din m2b har fått ett litet uppvaknande och att det börjar bli mer "verkligt" att ni ska gifta er.

Sista månaden var min man så "på" att han frågade om allt (varav det mesta redan var klart sedan länge) men det visar på att engagemanget fanns men han förstod inte varför allt skulle göras så tidigt (i hans värld).

Prova att visa honom planeringsverktyget här på bröllopstorget så kan han få sig en funderare avseende tidsplanen.

Om du känner så och inte kan diskutera saken direkt med din make, är ni nog inte mogna att gifta er...

Jag betalade hela bröllopet, bortsett från det bidrag vi fick från våra respektive föräldrar. Min man pluggar och har därför inga pengar - men för mig spelade det ingen roll. Vi fick ett underbart bröllop och det är fantastiskt att vara gift.

Ibland måste man vänta in män (oj, vilken generalisering), jag tror att vi kvinnor ibland driver på och vill göra saker på vårt sätt för att ha kontroll, men om vi låter män göra det på sitt sätt så brukar der gå alldeles utmärkt. De kanske inte gör prescis som vi skulle ha gjort eller vid den tidpunkten vi hade önskat. Men det spelar mindre roll i slutändan. Så mitt tips är att släpp lite av kontrollen så skapar du utrymme för din man också.

Och vad är pengar egentligen?
Lycka till!

Hej, igen alla. Det är härligt att kunna skriva av sig här och få sympatier mm från er andra på BT. Det var inte bara min känsla av att min m2b inte hjälpte till utan även fler saker som spelade in att jag blev ångerfull över alltihopa. Jag har fortfarnade inte pratat med min tärna (min syster) som jag känner inte är direkt engagerad. Hon har träffat en ny kille som nu är allt i hennes värld (hon är separerad och har barn så hon behöver det då hon inte hade det så bra med pappan till barnen). Dessutom fick jag inte tag på värdparet som jag hört många klaga på då de inte gått att få tag på dessa (har pratat med dem nu). Och jag fick höra saker som andra sagt kring bröllopet som gjorde att jag tillslut bara inte pallade mer...
Men kära ni jag samlade kraft och betade av problemen, tog tag i de personer som jag behövde prata med och nu känns allt bättre. Har dock tärnan kvar att prata med.
Sen har jag fått rådet från en som gift sig nyligen att tala om för alla som man har förväntningar på, vilka förväntningar man har så att man inte kommer bli besviken. För det blir man även om man inte vill... tiga är inte alltid guld...

Gemma: Jag har inga problem att prata med min m2b, men som du kan läsa ovan var det inte en sak som gjorde mig trött utan ganska många små saker. Men när det blir för många små saker så blir även de jobbiga. Jag kände inte att hans engagemang var för litet innan de andra sakerna hände. Men visst förstår jag din kommentar. Hade jag inte kunnat säga till honom skulle det inte vara en bra start... :)