Vår bröllopsberättelse! (Långt, mycket långt!)

Jag älskar att läsa andras bröllopsberättelser och för dem av er som känner likadant kommer här min och Jonas. Men jag måste varna er ? detta är lång, mycket långt!

Lördagen den 17 juni grydde ? en varm och solig dag. Jag och min älskade vaknade vid nio (vi hade varit uppe sent kvällen innan med allt som skulle fixas). Jag väckte min dotter och vi åt god frukost tillsammans. Jag duschade (Jonas skulle göra det senare, hemma hos sin marskalk) och sen satte vi igång med det som skulle göras. Vilket i mitt fall var att binda min bukett samt brudnäbbens (min dotter Moa) och tärnans buketter. Moa hjälpte till och på en dryg timme hade vi fått till tre buketter som faktiskt såg ut precis som jag ville, med rosa och cremefärgade rosor och rosa pioner. Vi fixade också vaserna till borden, även de med rosa rosor och pioner. Min pappa dök upp med bröllopstårtan som han hämtat på Gourmandise, vi kikade på underverket som var precis så fint som jag hoppats på och stuvade sedan in den i vår kyl.

Halv ett hämtade vi upp min tärna och åkte in till Puder i stan (Stockholm) där min blivande släppte av mig, Moa och tärnan (Tuulia) för att fortsätta hem till sin marskalk där de skulle göra sig i ordning tillsammans. Varm och lite svettig, men faktiskt inte alls nervös klev jag in hos Ulrika på Puder där jag blev väl omhändertagen. Hon satte igång med mitt hår medan min omtänksamma tärna (som redan fått håret fixat på morgonen) underhöll min dotter och servade mig med dryck och lite smått att äta. Min mamma hade gjort ett hårband av virkat silver och sötvattenpärlor till mig och detta skapade Ulrika med mitt korta hår en frisyr runt som blev precis som jag föreställt mig. Två timmar senare var jag inte bara fixad i håret ? blev sååå nöjd! ? och sminkad utan också ombytt och ganska så nervös, faktiskt. Moa hade också fått en hårprydnad som min mamma gjort och bytt om till sin söta klänning. Blandat med nervositeten var glädjen och stoltheten över hur fin hon var.

Vi blev hämtade av min älskade och hans marskalk vid tretiden och jag blev alldeles rörd över hur fin han var! Blev många förtjusta blickar från båda och nästan blyga pussar? Även fotografen, min gode vän Linus, slöt upp och tillsammans åkte vi till Bergianska trädgården där vi fotades. Varmt och skarpt ljus och en nioåring med många egna idéer, men Linus lyckades få till en hel del bra bilder. Tack!

Vid halv fem samlades våra gäster i Hagaparken där de njöt av sin egenmedhavda picknick medan jag, Jonas och Moa hade en egen picknick, från Cajsa Warg, i Bergianska trädgården. Det var skönt att sitta i skuggan, äta och pusta lite i lugn och ro. Hinna landa och vara med varandra innan det stora som skulle komma.

Strax före sex stod jag, Jonas, Moa, Tuulia och marskalken Daniel gömda bakom en buske nedanför Ekotemplet medan gästerna tog plats i templet och vår vigselförrättare, Tasso Stafilidis, väntade längst fram. När min syster Susanna och styvfar Gunnar stämde upp i ?Här är gugdagott att vara?, ackompanjerade av mina tre bröder och min andra syster gick vi uppför backen och in i Ekotemplet. Fantastisk, bubblande lycklig och nervös känsla! Vigseln var oerhört berörande, både för oss och för våra nära och kära, har jag förstått av reaktionerna efteråt.Tasso hälsade välkomna, alla sjöng ?Fjäril vingad syns på Haga,? Tasso pratade om mig och Jonas (utifrån en ?berättelse? vi skrivit ihop), min tärna läste ee cummings ?I carry your heart,? och var så rörd att hon började gråta och då kunde inte heller jag hålla mig. En solist (tyvärr inte min syster Matilda som egentligen skulle ha sjungit men hindrades av en stämbandsinflammation) sjöng Eva Cassidys ?You take my breath away? så vackert att tårarna kom igen, och sedan avgav vi våra egenhändigt skrivna löften. Jonas röst stockade sig lite, men jag hade hunnit samla mig igen. Efter ringväxling och kyss (så härligt!)läste Daniel ur Profeten och solisten sjöng ?Come rain or come shine.? Min dotter delade ut flaskor med såpbubblor och kramkalas, såpbubblebåsande och fotograferande utbröt. Så mycket känslor! Jag både grät och skrattade och Jonas log så där fånigt, fint lyckligt(nästan) konstant.

Efter lite fotograferande bar det av hem till oss där både hus och trädgård gjorts om till festplats med partytält (utan väggar), bord med rosa och bruna dukar (färgtemat :) ) en dryckesbuffé med olika mousserande viner och alkoholfria alternativ och en helt fantastisk (även om jag säger det själv) dessertbuffé med chokladtårtad från Gourmandise, två chokladfontäner med jordgubbar, physalis, ananas, mashmallows och mandelskorpor att doppa, choklad petit-fourer och lite annat smått och gott. Alla åt, drack, pratade, många gick den tipspromenad vi ordnat. Både vuxna och barn utnyttjade de ?leksaker? vi lagt ut i trådgården och stämningen var till vår glädje väldigt avslappnad. Vår eminenta toastmistress organiserade talen (roliga, rörande, överraskande) på den lilla scenen vi byggt? Sen inledde vi dansen med att dansa till Lois Armstrongs What a Wonderful World. Det dansades glatt och ganska vilt under många timmar och en vickning serverades vid midnatt (ciabatta, brie, salami, pastrami och grönsaker.) Till slut drog vi oss tillbaka till Scandic Infra City (i närheten av där vi bor).

Vi pratade säkert i ett par timmar på hotellrummet, helt upprymda över dagen och kvällen och hann även med lite ?mys? ;)innan vi till slut somnade framåt morgonkvisten? Dagen efter hade vi en trevlig presentöppning hos min mamma och på måndagen reste vi till Spanien för en vecka med sömn, sol, bad, god mat och vin. Jättehärligt!

En av mina två bästa dagar är slut, men minnena lever enorm starka och vår lycka har ju bara börjat?

Om du orkat läsa så här långt vill du kanske se lite bilder. Vi har hunnit lägga upp en del på hem.bredband.net/jennyojonas

Fler kommer under de närmaste två veckorna.