Är jag knäpp?

Jättesvårt att avgöra, men jag vill bara återge från vår sida.

Vår pojke var precis fyllda 6 år och hade sina 2 lite äldre kusiner med. Han hade inga problem med att roa sig. Barn finner sätt att hålla sig sysselsatta.

Det som är så fantastiskt med att han var med och att han var så stor är att han nu drygt 1 år senare kan komma med små kommentarer typ: - Du mamma, kommer du ihåg när vi gifte oss...
- Idag såg jag en nästan lika fin bil som vi åkte med efter att vi gift oss...
Hemkommen från skolavslutningen i kyrkan (samma som vi gifte oss i) berättade han att han slutit ögonen en stund och sett bilder framför sig när vi gick upp längst altargången.

Sådana saker ger mig en välbehaglig gåshud. Han har också varit med och upplevt denna lyckliga dag och kan dela med sig av sina stunder och när vi ibland pratar om denna dag.

Hur ni ska göra, får ni komma fram till själva, men jag ville så gärna dela med mig av mina erfarenheter. Lycka till!