I ett vägskäl...

Vet inte riktigt vad jag skall säga MEN det som är viktigt är att Du tar reda på vad Du vill. Hur ställer din man sig till att du flyttar nu och även utomlands sedan? Flyttar han med? Finns risken att han inte står ut under tiden och ert äktenskap tar slut "ändå"? Hur viktigt är det för dig att skaffa barn om din man aldrig vill ha det? Var står han i frågan?

Jag har kommit så långt att jag känner att en meningsfull fritid full med människor som älskar mig på samma sätt som jag älskar dem är det viktigaste här i livet. Sedan vill jag även ha ett jobb där jag trivs men karriär är inget jag känner att jag har behov av att göra. Jag levde tidigare i en relation där vi inte var överens om sånt som barn och liknande och någonstanns bidrog det säkert till varför det tog slut eftersom vi då inte ville samma sak med livet

Du har bestämt dig för att skaffa barn alltsa? Da maste du kanske först göra upp med ditt förhallande och vara ärlig mot din man och säga hur du känner. Ingen av er har rätt att bestämma en san stor sak själv. Vill han inte ha barn har han ingen rätt att hindra dig fran att ga och träffa nagon med samma inställning. Du kan heller inte tvinga honom att bli pappa om han inte vill. Otroligt svart. Ja, det har du nog redan tänkt.
Sen karriären, jag tycker det later väldigt bra att du ska studera och t.o.m. aka pa utlands(praktik?). Särskilt om du har planer pa barn. Du kan behöva en paus, bade om nu förhallandet tar slut och om ni behöver tid för att planera ert nya liv och alla förändringar. Du kan aldrig veta att du inte vill studera pa denna ort förrän du provat. Livet pa söder och vanlig anställning finns alltid kvar, däremot kanske det blir svarare att senare ta tag i karriären?
Sa tänker jag!
Kram!

Tror du måste fundera rejält på vad som är viktigt för dig. Och sen på vad ditt förhållande är värt i relation till det (dvs barn eller inte). Vilka av sakerna kan ni göra tillsammans och inte? Vilka utesluts av ditt äktenskap och hur viktiga är de?

Vi är båda dryga 30 och jag jobbar utomlands f n - men det går att hålla ihop ett äktenskap ändå. Just nu betalar vi priset av lite tid tillsammans, för att ingen av oss ak behöva betala priset av förlorad inkomst/karriär/etc senare. Sen får vi tänka om...

(Vad är det för för fel på att vara typiskt 30 o i karriären? )

Nej, inget fel alls att vara en typisk 30-åring. Det är bara inte vad jag hade planerat för mitt liv. Jag ville egentligen skaffa barn när jag var ung, göra karriär men på mina villkor och leva ett lyckligt litet liv. jag vill inte leva ett vanligt svensson liv som alla andra och det verkar som om min framtid ser ut att bli precis så.. trist med andra ord.

Jag vet, jag är en extrem känslomänniska och är van vid att byta miljö, mål, studier.. ja allt, rätt ofta i mitt liv. Detta anser min man är en stor nackdel med mig och ibland kan jag också hålla med. Men för det mesta tycker jag ändå att det faktum att jag är lite "rotlös" gör att jag lätt kan bygga upp ett liv även från de minsta bitarna. Jag är en survivor-typ helt enkelt.

Jag och min man bor INTE isär, utan har flyttat tillsammans till orten där jag ska plugga. Han har saker som han ska göra på denna ort också. Men vi saknar bägge två Stockholm något enormt, trots att vi bott på denna ort redan 2år. Det skulle dessutom aldrig komma ifråga ens att jag skulle bo ensam utomlands, utan om jag flyttar, så följer han med. Dock är han inte så tänd på den idéen heller. han vill helst bara flytta tillbaka till Stockholm och leva ett "normalt" stillsamt liv där.

I mina öron låter det "lyckliga lilla liv" du beskriver som mycket mer svensson... Iallafall - jag tror du måste fundera på vad du skulel vilja utan honom - dvs fundera igenom i vilken mån han styr dina val eller du anpassar dig automatiskt. Jag ser ingen stor konflikt i de saker du beskriver, bara att du verkar lite vilsen och då verkar en rejäl funderare som en bra variant för att själv komma vidare. Att ni båda längtar till Stockholm och vill göra grejer tillsammans tycker jag verkar vara en rätt bra gemensam grund att stå på t ex.