jag har också ulcerös kolit! :) (inte för att det är nå¨got att le åt men det är ju alltid trevligt att träffa andra med samma sjukdom)
blev diagnostiserad för 8 år sedan ungefär..just nu är det okej, har lärt mig hantera det så det märks inte så mkt i vardagen att man faktiskt har en kronisk sjukdom, det var värre i tonåren (usch usch)
hur är det för dig??
mig tog det också jättelång tid innan de diagnostiserade mig..sa bland annat att det var för jag var "så amitiös i skolan" som jag var dålig i magen..herre gud..men efter ett och ett halft år ca av att åka fram o tillbaks till sjukhuset så gjorde de en Koloskopi och såg med en gång vad det var..jag var 16 när jag fick diagnosen.
hur är det du sa att du blev sämre när du väntade barn..tror du det är vanligt?? är det vad man ska vänta sig? eller kan man hålla det i kontroll när man vet vad man har?? har hört från andra håll om att de fått skov iom graviditet.
jag äter Colazid som underhållsmedecin, förut åt jag Salazopyrin tror jag det hette..men jag blev trött av den medecinen, så de bytte..har inte åtit kortison på nästan tre år. hade ett skov då och fick ligga på sjukan en vecka med dropp, men sen dess har det varit väldigt bra faktiskt..
men jag har märkt att det är väldigt skillnad på sjukhus (har flyttat runt en del) på Skövde sjukhus där jag "började" var de sådär, i Örebro var de ännu bättre men Göteborg bäst hitills... de tar en verkligen på allvar och när jag frågade hur många patienter med skov de har per år ungefär svarade han 2, 2!! men de satsar på inga alls. de är väldigt effektiva där :) :) och de är snabba med att följa upp en, om man så mår det minsta sämre vill de undersöka för att det inte ska gå "för långt" innan man behandlar.. (oj, blev värsta recensionen av sjukhus där ;) )
