Vår magiska dag!

Vi vaknade till en underbar, behagligt varm och solig dag den 12 augusti. Kvällen och natten innan hade vi tillbringat med att duka och dekorera i festladan på Väddö (med hjälp av några nyfunna vänner som verkligen var ett enormt stöd). Samt pyssla med kläderna; det var en oerhörd stress med det in i det sista och min klänning hann tyvärr inte bli helt klar, eftersom jag efter ett missöde fick börja om på en ny 1 vecka innan bröllopet. Inte att rekommendera...Dessutom fick jag lagom till bröllopet två fula torra eksemliknande fläckar i ansiktet efter att ha överbehandlat finnar med tandkräm....gick inte att dölja helt med smink. Kändes därför inte så kul för mig att bli fotograferad, så vi kommer ta ytterligare bilder i våra kläder nu efter bröllopet. På förmiddagen band min man våra två identiska brudbuketter, bestående av lila och vita Irisar, ljuslila Fresia, purpurfärgade luktärter, Brudslöja och Murgröna. Sagolikt vackert!
Nåväl...väl framme vid ceremoniplatsen i eklunden väntade våra vigselförrättare Calle och Jennie, som är ett gift par och vänner till oss. Vi hade också sex personer med varsin uppgift, som representerade sex gudomar: Frigga, Freja, Frej, Oden, Tor och Var. (Frigga är ju äktenskapets beskyddarinna och Var den som övervakar löften).
Fort fixa hår och smink, hopp i kläderna...jag hade en blå klänning i råsiden med vitfodrade trumpetärmar, min man skjorta och kjol i vitt och naturfärgat hampatyg samt en fotsid långväst i vitt ylle med broderier och stenar i grönt och lila. Min mans son var "hob" och ringbärare. Någon sa "nu kommer dom!", vi hörde fiolmusik och förstod att gästerna var på väg upp till ceremoniplatsen, ledda av en folkmusiktrio som spelade en gånglåt. Vi sprang och gömde oss bakom träden. Det blev tyst, vi stod och fumlade med buketterna och så började Emma spela den vackra "Maklins brudmarsch" på svensk säckpipa, och vi leddes in i cirklen av förväntansfulla vänner och släktingar. Det kändes mycket speciellt...vågade knappt se mig omkring, några hade jag inte träffat på mycket länge. Ceremonin började med inkallning av gudar och element i de olika väderstrecken. Sedan följde gemensamt tändande av den ceremoniella elden med varsin fackla, och tvagning i jord, luft, eld och vatten. Gudarna åkallades och bads skänka sin kraft till oss. Tor kom och höll sin hammare över våra huvuden, Frej kom med frön som vi sådde symboliskt, Freja med ett äpple vi delade, Frigga med en lykta för hemmets härd, Var med en edsring vari vi fattade varandras händer. Oden kom med dryckeshornet som sedan fick gå runt i cirkeln. Vi sa våra äktenskapslöften, utväxlade egna kärleksförklaringar och bytte ringar. Det gjordes också en runinkallning med några ord om vad varje runa stod för. Efter att ceremonin var upplöst vidtog gratulationer och kramar. Det var många som sa att ceremonin var jättefin, en helt ny upplevelse för flertalet.
Transport till ladan följde, drink och mingel, buffé...oj så vackert det var med långbord med vita dukar och linnelöpare, keramikfat med blockjus i mitten och solrosor runtom, murgröneslingor, lavendelbuketter, bordsdroppar, glasdroppar från taket, ett fantastiskt altare med skulpturer av Frigg, Frej och Freja. Vi hade ett eget litet honnörsbord. Det var ingen utdragen middag med långa tal, och så ville vi ha det. Min far höll iallafall ett fint. Och så sjöng jag och min man en sång vid bordet "Flyg upp mot himlen, falk min falk..." Vi hade den underbara medeltidsensemblen ARS ULTIMA där som drog igång efter middagen, med toner av vevlira, flöjter, slagverk mm. Jag ledde en långdans och mycket härlig spontan dans följde! Senare blev det öppen scen med mer moderna tongångar, vi hade många musiker bland gästerna. En del cd-inspelat också fastän ljudanläggningen oturligt nog hade börjat strula dan innan...suck. Vi fick så fina presenter också; ekologiska varor (mums), viner, hantverk, bidrag till välgörenhet och till festen. Precis som vi önskat! Somnade utmattad i ett hörn av ladan, till tonerna av ett gäng på gitarr och sång ute i trädgården som körde gamla Beatlesklassiker och annat. Min man skulle bara vara med på "en låt" som blev till sju typ...sen kom han och kröp ner.

Kramar från lyckliga Sandra och Hans

PS. Bilder kommer senare!