När vi var på väg hem från BB med vår nyfödde son och han plötsligt körde in på en skogsväg, stannade och klättrade bak till mig och lade sig i mitt knä och grät för att han var så överväldigad av lycka så han inte visste vad han skulle ta sig till. Det var så vackert.
eller på vår bröllopsdag när han kom till frissan för att hämta mig och fullkomligt tappade andan när han såg mig. Allt han fick ur sig var...OJ...och kärleken lyste i hans ögon.
eller alla gånger han tar mig i sin famn när ungarna bråkar och busar i höga hastigheter och han säger...gumman, jag tar hand om det här, gå och lägg dig i ett skönt bad.
Herregud vad jag älskar den mannen
