Nonika Fru, den 2/9 -06

Nu är jag gift!!

Känns ofattbart att äntluigen vara det efter så lång tid och planering...plötsligt var vi där liksom, och dage gick fort, som de flesta andra också upplever det som.

Men tyvärr var det en hel del tabbar och missar under resans gång, som gör att minnet inte känns så himla kul. Snart kommer det förmodligen att kännas bättre, men...

Det började med frissan, som var "sjuk", och inte kunde komma. Vi hade precis kommit fram till Stensund då en av mina vänner ringer och talar om det för mig, frissan kunde inte ens ringa till mig själv. Så jag fick kasta mig i bilen och åka till Trosa och snylta på en av mina vänners tid hos frissan. Vilken tur att hon kunde göra mitt hår sådär akut. För att göra en lång historia kort, är det tydligen så att hon som skulle göra mitt hår har alkoholproblem, och antagligen inte legat på sjukhus pga Tbe i sommar utan varit inne på behandling för sitt drickande. En skum grej är att hon ringde på natten innan bröllopet, (vid 12-tiden!) för att höra "hur det var"...??? Hmm, gör man det kl 12 på natten dagen innan ett bröllop...

Håret blev jättebra, det blev 2 inbakade flätor som knöts ihop där bak med ett läderband. En tofs som stack ut fick hon klippa av helt enkelt

Sen tillbaka till Stensund, och så käkade vi medhavd kycklingsallad. Strax efter kl 12 kom min make-up-tjej, och sen var det alltså sminkning. Det drog ut på tiden, bla för att barnen sprang ut och in i rummet där jag satt. Så hon var inte klar förrän 13.40, och vigseln var ju kl 14!
Så jag hann inte ta på mig örhängena (jag glömde bort det), och inte heller nån parfym. Parfymen var väl skit samma, men örhängena hade varit fina att ha med på bild...

Så gick vi och ställde oss "runt knuten" och gav klartecken till vigselförättaren (vår vän Jenny) att hon kunde börja.
Så började musiken och vi gick...där stod alla...det var så mäktigt! Pappa grät så tårarna skvalade, och i vanliga fall börjar jag alltid gråta när min pappa gör det, men då var jag så spänd att jag inte gjorde det. Så gick vi upp för den lilla trappen och ställde oss på en gräs"avsats" (innan nästa trapp börjar liksom). På översta trappsteget stannade vi upp ett par sekunder så att alla skulle hinna se tecknen på våra ryggar; v och ^, som i manligt och kvinnligt.

Sen snurrade vi runt och Pelle tog av mig min mantel, och när den föll av och klänningen visades gick det ett sus bland gästerna. Sen tog Pelle av sig sin mantel och så började vigselakten. Jenny pratade lite, sen tände hon en rökelse och gick ner på gräsmattan där hon hade ställt upp 4 "stavar" med färgband knutna på. De symboliserade de 4 olika väderstrecken och hon tillbad alla väderstreck, med eld, luft, vatten och jord.
Sen spelade och sjöng 2 av våra vänner "Kärleken förde oss samman". Otroligt vackert! Att stå där och blicka ut över havet och se alla gäster som stod och grät, det var så fint.
Sen var det dags att avlägga löften och då fick äldste sonen komma fram och lägga våra ringar i en skål med vatten från Östersjön. Sen fick vi säga efter henne, och så var det ringpåtagning.
Sen var det Pelles sång till mig; If I used to love you, av Daniel Lemma. Och så lite prat igen, sen var det min sång till Pelle; Av längtan till dig, av Åsa Jinder.
Men jag har inte berättat de värsta tabbarna ännu...
Direkt efter vigseln såg jag att min bror stod och pratade med en av våra kusiner, så jag sa; skynda er nu och åk, för det väntar en del aktiviteter på Trostorp.
Då säger han; vi ska inte med på middagen...
???????????????????
Jag fattade ingenting, och sa att det var dålig stil av dem. Hans fru stod längre bort och sa inte ett ljud. Brorsan sa; vi ses ju i morgon...
SOM OM DET SKULLE HA NÅN BETYDELSE!!??
Vi firade ju pappa dagen efter med lunch på samma ställe.
Jag sa; jag tycker det är tråkigt att du inte vill vara med på min bröllopsfest, sen gick vi iväg med fotografen.
Försökte släppa det så mycket jag kunde, för att kunna le åt fotografen naturligt.

Fotograferingen var helt underbar! En engagerad fotograf med medhjälpare, ett mycket trevligt par. Vi stod på klippor, vid stranden, i vattnet, på en dansbana, osv, och han kastade sig på magen både på klippor och bryggor för att få bra bilder. Jag har pratat med honom ikväll och frågat om han inte kan maila över åtminstone en bild för vi är så nyfikna så vi dör!

Det drog också ut på tiden, så när vi kom upp till byggnaden där vi hade hållt till, och packa undan, ställa disken i köket osv. Naturligtvis skvätter det choklad på min klänning!! Jag skrek på Pelle, så han fick komma och hjälpa mig att gnugga, och det mesta gick bort. Det på magen var viktigast att få bort, det på ärmen syndes inte så mycket...

Nu ser jag att jag hade kommit lite längre än jag trodde i min förra beskrivning, men skit samma

Sen var det alltså brudskålen, och lite mingel, och sen dags att sätta sig.
Vi fick först gå och ta mat, och det var lite bråttom för allt var ju försenat med en halvtimme, för fotografen hade hållt på 1 1/2 timme istället för 1.

Då upptäcker jag att det bara står 2 fat kött framme; skivad kycklingfilé och kycklingben (som jag hade lagt till i beställningen den sista veckan, för att allt verkligen skulle räcka, till och med till vickning). Så jag frågade personalen varfördet inte var mer köttsorter framme (vi hade beställt rostbiff och skinka också , och då säger hon att det finns inget sånt...
Ica hade alltså schabblat till det och missat att skicka ca 6 kg kött....så det var bara att kasta sig på mobilen och ringa Ica. Arg som ett bi var jag. De skulle "kolla upp" osv, och sen ringa tillbaka, så det var bara att ha mobilen på vid bordet och precis när svärfar börjar hålla sitt tal ringer det...
Jag gick ut och grälade vidare med Ica, och de kunde skicka en bil, men det skulle ju ta en timme ungefär...jag föreslog att de skulle ringa till Ica i Vagnhärad och fråga om de inte kunde samarbeta, så kunde vi hämta mat där. Så det skulle de göra, och sen ringa upp igen...Ica i Vagnhärad kunde inte, ringde de och sa sen, så min Mamma och Svärfar fick sätta sig i bilen och åka hem till mina föräldrar och hämta deras kött, som vi skulle ha dagen efter...

Som tur var kunde det här vändas till nåt positivt, folk skämtade om Ica halva kvällen, men jag hade just då lite svårt att se det roliga i det...även om jag såklart var tacksam att folk kunde ta det med en klackspark...

Nu har jag plockat fram de mest negativa sakerna från mitt/vårt bröllop, men det blev väldigt luckat och fint i alla fall.
Min man vill att jag ska skriva här att jag var så vacker att han inte kunde ta ögonen ifrån mig, och det syns på filmen som vi tittade på igår (tack snälla Malin som filmade ALLT!!! Guld att ha kvar en film från den här dagen!).

Alla är SÅ NÖJDA med vårt bröllop, alla tyckte det var otroligt vackert, att våra kläder var jättefina, att det var superroligt...ja, alla är så nöjda. Så jag börjar mer och mer kunna se det från den positiva sidan

När vi skulle ta en taxi till hotellet var det en väntetid på 1 timme, så vi fick skjuts av en kusin till mig. Väl där skulle vi ha badat skumbad och druckit champagne, men klockan var alldeles för mycket och vi var onyktra så det räckte, så vi somnade istället....
Dagen efter däremot tryckte vi ner oss i badkaret med badbomben. Vi satt nästan fast, det var lite trångt
Sen åt vi hotellfrukost, Mmm, vad gott det var

Det var min berättelse!
Måste bara tillägga att idag ringde jag och bokade en tid på Ica med chefen, så jag, pelle och svärmor gick dit. Vi fick alla pengar tillbaka, och det hade vi tänkt kräva också, så det var ju bra.
Jag sa att det var det minsta jag hade tänkt begära.
De hade full förståelse för att vi var besvikna och det var inget snack, utan det var självklart att vi skulle få tillbaka pengarna. Vi fick några kronor mer till och med.
Chefen berättade att han inte kunde förstå hur de hade kunnat missa, för det fanns en tydlig beskrivning om vad som skulle göras, och packas ner. De hade inte ens skivat upp skinka och rostbiff, och det var inte heller avbockat...
Han sa; hoppas ni vill fortsätta handla hos oss, och jag sa; jag får se...

Men nu är pengarna insatta på kontot, och vi kan använda dem på vår bröllopsresa istället!

Tänk att jag är gift....lilla jag liksom