Hur kan en man säga så till sin fru??
Vi brukar skämta om våra respektive "kroppsliga bristfälligheter" (han har faktiskt en hårig rumpa och knappt någon haka och jag är inte heller personen ni kommer att se på framsidan av en tidning ) men det skulle vi aldrig använda som förolämpning. Men det kanske också beror på att det inte skulle funka, tror jag. Ibland säger man saker man inte verkligen menar men om han skulle skrika åt mig att han har faktiskt sett häckar med mindre celluliter skulle jag nog börja gapskratta. Det är inget som sårar mig för det stämmer nog - och det är ändå min rumpa (och resten) han gifter sig med.
Jag *skulle kunna* såra honom om jag i ett gräl påpekade att han tjänar mindre än vad jag gör. Detta är något som stör honom (men som jag struntar i; inte att det stör honom men att det är så menar jag). Men så har vi aldrig bråkat och jag har svårt att tänka mig att vi skulle "slå under bältet". Visst händer det att vi fräser på varandra, mycket sällan men det har förekommit och det kommer nog att hända igen men då är det något i en viss aktuell situation (att han är dålig på att hålla tider eller att jag har tagit på mig för mycket jobb = mindre tid för honom).
Men för att komma tillbaka till vad du berättade: helt omogen reaktion av honom och ett starkt tecken på att det är något som inte stämmer med självkänslan - både hos honom och henne, tycker jag.
Naturligtvis överreagerade han och det var omoget och fult, men så kan det bli när man grälar. Om hon vet att han har problem med självkänslan var skämtet kanske inte så lyckat... Och om hon tar åt sig det han sa så mycket skulle hon kanske också fundera på sin egen självkänsla.
Jag kan på ett sätt faktiskt förstå honom: han blev sårad (av något kanske bara han förstår men som inte heller verkar vara en hemlighet för henne) och bestämde sig för att "bita tillbaka" eller "ge tillbaka med samma mynt". Han ville trycka ner henne så som han kände sig nedtryckt/kritiserad/ifrågasatt. Nu är hennes rumpa nog inte så hårig så han slog tillbaka med första bästa han kom på. Naturligtvis inte det bästa sättet att bemästra en (onödig) konflikt men inte heller så ovanligt...
Oj, det här blev långt, nu måsta jag nog jobba lite igen.