Hur kan en man säga så till sin fru??

"Det är farligt att ta det som sägs i ett gräl på allvar, det måste inte finnas minsta sanning i det. Är man ute efter att såra efter att först ha blivit sårad tar man snabbt till första bästa."

Förstår mig inte riktigt på det där. Jag skulle ALDRIG medvetet såra min pojkvän, en vän eller någon annan som jag bryr mig om. Varför skulle jag vilja göra det? Försöker att hålla mig till sakfrågan för att komma någon vart. Hur ska man nånsin lösa nåt om min kille ber mig att inte slänga mina smutsiga strumpor på golvet och jag svarar "Jaha, men du...du...tappar håret!" Men alla har ju lärt sig att gräla på olika sätt.

Omoget och osäkert? Något fruktansvärt.

Hon började, visst. Är det nyttigt att då ge igen med samma mynt? Och dessutom ta fram största kanonen? Jag menar inte att man ska ta emot och sitta tyst om någon säger något elakt till en, men att bara rota fram något orelevant ur minnet och slänga fram, något som man vet är 100 gånger "värre" än det man just fick höra, det är det jag inte står ut med.

OK då. Om min pojkvän INTE skulle be mig att ta upp strumporna, utan sa att han inte tycker min nya frisyr var lika snygg som min gamla(mitt utseende), ska jag då svara "Men du har ju ingen ens en frisyr, för du är flintis!"(om jag nu vet att detta sårar honom)?

Jag har en lång lista på saker som jag vet skulle såra min pojkvän mer heller mindre, men skulle aldrig helt slumpmässigt dra till med någon av de sakerna i ett gräl. Kanske för att jag blivit grälad mycket på på det viset och vet hur frustrerande och sårande det är. Hursomhelst verkar jag tydligen vara ovanligt medveten om vad jag säger när jag grälar.

PS Håriga rumpor är sexiga! :)