Nöjd med det mesta......

Jo jag är egentligen mkt nöjd med bröllopet trots att vi hade bjudit in människor vi egentligen inte ville ha med...! Varför då undrar säkert ngn! Ja bra fråga....men det är ju så att min man ingår i ett sk kompisgäng som är rätt många män, och bjuder man dom måste man ju bjuda deras sambo! I detta gäng finns en kille vars sambo har en "bästis" som smugit sig med i gänget och ser sig själv som en i gänget(fast hon är tjej!).Denna människa har väl typ haft ihop det med två tredjedelar av gruppen, dock inte med min man, men så fort vi träffas så påtalar hon för mig hur jag ska bete mig gentemot min man, vad jag får säga till honom och hur han är som person. Ska snart komma till saken....De här två tjejerna tror att de "äger" hela gänget och "känner" alla mest och bäst, inte så kul för oss som faktiskt lever ihop med de andra killarna och känner dom bättre än tjejerna. Iaf när de var på väg till vårt bröllop säger de här två tjejerna till en av mina bästa kompisar: "Jaha, nu har hon fått som hon vill!, där ser man". Min kompis, som är en riktig kompis talade motvilligt om detta för mig efter bröllopet, fy f-n vad det känns visset att man bjöd in dessa människor som ändå inte kunde glädjas åt våran dag, så jädra missunnsamt!! Har efter detta inte varken tagit kontakt med eller brytt mig om de här familjerna efter bröllopet. Vårt bröllop var planerat in i minsta detalj av både min man och mig, och det var verkligen VÅRT bröllop.Det känns bara tråkigt när människor i ens omgivning inte förstår att bröllop är man faktiskt två om, och jag känner mig påhoppad som om att jag skulle tvingat min man till detta, vilket inte är sant.Han är nog nästan ännu mer(?) glad äver vårt bröllop än vad jag ibland är. Hoppas att ingen annan behöver få ha sådana här ruttna vänner omkring sig, och har du/ni haft det, skriv gärna! Kram