Olycklig kärlek

Jag tror att du kan komma over kanslorna och tycka om nagon annu mer i framtiden. Jag har varit med om nagot liknande, visserligen nar jag var "ung o dum" (20) men jag trodde verkligen att det var akta karlek o killen ifraga, well.. han var aldre o kunde bade kritisera o forsoka stopa i nan slags form. Nae, tillslut sa mina kompisar till mig pa skarpen och sa fick det vara slut. Har aldrig angrat det, tvartom!

Tycker absolut inte att du ska gifta dig med en kille som är dum mot dig. Du ska gifta dig med någon som älskar och respekterar dig och behandlar dig väl. Det är du värd. Jag är övertygad om att du kommer att hitta någon annan som du älskar och som älskar dig.

Nej, en sån kille ska du inte vara med! Jag har själv varit i den situationen. Gå på en gång! Det blir aldrig bättre, bara värre. Och - det finns något bättre där ute!

Vill du dela resten av ditt liv med en kille som är dum mot dig, kritiserar och bestämmer över ditt liv?
Troligtvis inte, och där har du också svaret på vad du bör göra.. Självklart kommer du att kunna älska någon annan, särskilt när den andra behandlar dig med respekt och ömhet! Då kommer du älska honom mer än din nuvarande kan jag lova!

tack tjejer, särskilt ni som skrev lite extra, ska lägga råden på minnet.

jag undrar om du har tänkt på varför du älskar mannen i ditt liv fastän han är dum mot dig?

Till "friheten" Jo, det har jag nog gjort. jag älskar den personen han var i början innan han "förvandlades" till en elak, kall person.

Tina23
Då älskar du egentligen inte honom, utan den du trodde att han var.... Jobbig situation. Men du kommer över honom och du kommer med all säkerhet att bli kär igen, lyckligt kär!

Oj! Låter väldigt likt vad jag själv råkat ut för. Skynda dig ur det! Elakheten är inget som man förvandlas till, det finns där från början men kan vara svårt att se o i början är det möjligt att det döljs mer. När sedan nyhetens behag släpper en del o man inte längre är främlingar för varandra märks det mer och mer. Antagligen är det också så att det tar mer och mer överhand om man själv inte tar itu med det, två personer kan vara mycket destruktiva tillsammans, även om de inte är det var för sig. Hoppas att det inte bara låter som svammel nu, jag vet att klockan är mycket. Jag vill bara säga att du inte behöver ha det så här! Det är inte kärlek, det är snarare någon form av beroende.

till "marskatt" jo, jag har slutat med honom för ett år sen, jag tror det låter rimligt när du säger att det e ett beroende

Kan passa på att be om ursäkt för mitt första inlägg. Borde ha formulerat mig bättre och förklarat vad jag menade. Eftersom jag precis hade kommenterat dig i din andra tråd så tänkte jag att det inte behövdes men det var nog galet...

Om du har svårt att komma över den här killen och svårt att släppa tankarna på att hämnas osv så tycker jag att du ska tänka på att söka hjälp... Det är jätte skönt att ha någon att prata med och det hjälper verkligen. Kompisarna kanske inte alltid räcker. Annars så är det att sysselsätta sig med annat som gäller, till slut så kommer man över känslorna och tankarna....