När märker man av att man är...GRAVID???

Vilket var tanken om man skulle använt de som preventivmedel för att förhindra graviditeter vid hångel! ;)

Moahahahahaaa!!!!!!!

Nejdu Page,

här ska du inte tro att du är den enda som skrive om dig själv!
Hallå! :o
Har du läst mina lååånga momolger som jag har här ibland när ingen annan är inne i tråden och kan stoppa mig! ;)

Men jag gillar att läsa om er andra! Så det rä kul när ni skriver lite om er själva.
Som att man lär känna er lite bättre då.

Och jag lovar att dina inlägg inte är knäppare än några andras. Iallafall inte än mina..

Äsch, det är förresten skönt att folk kan bjuda på sig. Jag tycker det hade arit mycket jobbigare om alla här inne var "perfekta" utan nojjor eller knasiga tankar. Trist eller hur?!

Page jag tror inte vi har någon lista med mer personliga saker än våra nick, var vi bor, ålder samt startdatum för barnverkstaden eller graviditet.

Det är den som kommer upp lite titt som tätt och som Koko brukar uppdatera efter hand.

Och det här med att prata med folk man aldrig träffat är ju en rätt lustig sak.

Håller med dig att till viss del kasnke man är "hjälpt" av att man inte ser varandra och då inte får några förutfattade meningar.

Och det känns så kul att man faktiskt kan börja gilla folk jättemycket "bara genom chattning"! :)

Fast med tanke på er tidigare diskussion här så kan ni ju även börja med en lista med allas BMI....! ;)

Haha! Jag vet inte men att bo i USA är verligen som att leva i "low-fat-no-carbs-skimmed-milk-decaf-samhället". Iallafall här i New York.

Själv bryr jag mig faktiskt inte särkilt mycket. Har aldrig varit tjock eller öveviktig. Men heller aldrig supersmal.Tycke det är synd attdet är så mycket urseendefixering nu. Känns verkligen som betydligt mer än när man själv var typ tonågring. Men jag ka ha fel. Kanske beror det på hur mycket man "tar åt sig" också.

Det är ju ytterligare en sak man kan lägga till sina nojjor över framtida barn. Tänk om man får barn som får värsta ätstörningarna ellerkänner sig helt fel p g a utseendefixeringen runtomkring dem??? Vad gör man då?

Egentligen är det skrämmande när jag tänker efter. För jag känner så ¨ånga tjejer som har eller har haft ätstörningar, anorexia, bullemi....
Jättesorgligt tycker jag.

Själv skulle jag nog aldrig kunna få det för jag älsakr mat! Det var en sak min mamma sa till mig när jag flyttade hemifrån: "det är iallafall EN sak jag inte behöver oroa mig för och det är om du kommer att äta ordentligt, för det vet jag att du kommer!" Och det stämde
Sedan har jag kräkfobi å bullemi känns inte heller som en överhängande fara precis. Däremot är jag orolig för om man får en "kräk-graviditet" för det vet jag inte riktigt hur jag skulle klara.

Kolla Page, nu har jag nästan dränkt dina själviska inlägg med mina själviska...! ;)

Hm, undervisar du ibland Page???

Jo jag hoppas också att folk inte ska bli så utseendefixerade, men jag tror att det i en viss ålde kan vara svårt att värja sig.

Frågan är väl egentligen hur "djupt" utseendefixeringen går. Jag var själv ganska fixerad vid detta när jag var i tonåren, men nu har man liksom gett upp! Ingen idé längre. Bortkastad tid ;) :D

Så länge det inte handlar om att folk blir "skadade för livet" så gör det ju inget med en dos utseendefixering. Egentlgien. Men inget är ju bra om det går till överdrift.