När märker man av att man är...GRAVID???
Jag tror det är jättevanligt att mammorna är hemma 1 år och papporna tar över sedan.
Och jag tycker också att varje par/famlij måste få göra precis vad som passar dem bäst! Alla lever vi olika liv och har olika prioriteringar. Detta gäller ju heller inte enbart samma männsika, dvs att samma person vill ju inte exakt samma sak hela livet, utan man är ju i olika faser och detta kan ju spela stor roll för tex hur man vill göra med föräldraledigheten. Och det är något jag verkligen respekterar!
Jag respekterar självklart även om någon vill vara hemma hela föräldraldigheten eller kanske inte alls. Detta är mycket personligt och jag är för människors rättighet att välja fritt.
MEN jag har personligen svårt för argumentet som många har att de pappan inte kan vara hemma pga av att han tjänar mer än mamman. Detta är dock min högst egen åsikt! Jag kan verkligen förstå detta i de fall där det handlar om att man verkligen precis "klarar sig" varje månad om ena parten t ex är arbestlös eller så. Men annars har jag lite svårt att förstå att man kan tycka att materiella saker är så viktiga att man inte kan avstå en del av detta i ETT PAR MÅNADER mot att han får vara hemma med sitt barn. För i de fall jag täffat på handlar det sällan om att han ska vara hemma 50% utan det har ofta handlat om de sk pappamånaderna och det är typ 2 månader. Och då kan jag inte förstå att man hellre arbetar pga av att man vill fortsätta med exakt samma ekonomiska standard än att få chansen att vara heltid med sitt barn. Särksilt som dessa personer ofta skulle kunnat lägga undan en slant några månader innan barnet är fött för att "dryga ut" med under de kasnke 2 månader det handlar om när han skulle varit hemma. Men som sagt det är min högst personliga åsikt i ämnet.
Det andra är lite som du Jessie sa. Som utomlandsboende svensk har jag svårt att förstå att man inte vill utnyttja sin rätt att vara med sitt barn när man nu har en sådan generös förldraledighet som vi har i Sverige. Och detta gäller såklart framförallt män eftersom det oftare är män som inte tar ut sin del av föräldraledigheten. Tycker det är lit synd eftersom det känns som om männen missar en jätteviktig del av sina barns uppväxt som aldrig kommer igen.
Själv vet jag som sagt inte alls hur vi kommer göra praktiskt här (om det nu blir några barn alls). Här är allt annorlunda och pappaledighet finns inte på världskartan här så jag tror helt eneklt att jag kommer vara hemma de förta 2 månaderna och sedan kanske vi kan "saxa" lite mer. Vi har båda "fria" yrken vilket är en enorm fördel. Så inga fasta arbetstider vilket gör att vi säkert kan pussla ihop något bra. Min dröm vore att vara hemma ett par dagar i veckan men jobba ett par så att man fortfarande kan hålla jobbet igång men samtidigt ha tid för sitt barn. Jag är nog ingen bra "hemma-på-heltids-personlighet" tror jag ;)
Men jag skulle definitivt vilja att min man var hemma åtminstone 1 månad heltid för vad jag har hört av mina vänner som fått barn så säger de (nu snackar jag mina killkompisar) att detta var oerhört betdyelsefullt för dem. Att de aldrig kunnat inse eller ens försöka förstå hur stor skillnad det var att vara "fritidspappa" mot att vara det på heltid förrän de varit pappalediga. Mycket handlade väl om att de plötsligt fick fullt ansvar för barnet eftersom det annars ofta var så att mamman "ryckte in". Nu fick de i lugn och ro skapa sig en helt egen relation till sitt barn, fritt från nojjiga morsor (som om mammor skulle vara nojjiga...! ;) ) och det sa de var otroligt värdefullt. De fick en helt annan relation till barnet efteråt och det skulle jag såklart vilja att min man också fick.