När märker man av att man är...GRAVID???

förE er. gah, jag har också gått in i stavfelsmod

Hej koko, kul att se dig här igen! Hoppas du mår bättre och bättre och slipper ha för ont.

Moppy: asch, fasen också. Jag som var helt övertygad att det bruna slemmiga betydde ingen mens denna gång för dig!

Rapport: ingen tant ännu här i Götet, kan hon ha gått vilse? Min mens brukar komma så fort jag går upp på söndag och stökar med frukost mm. Som att när man går upp och rör på sig så trillar den där slemhinnan el vad det nu är "ner" i byxan. Men inte idag. Dock har jag en del "dragningar" korsryggen fortfarande så jag känner mig inte säker någonstans men samtidigt har jag kvar det där att rör man sig snabbt åt sidan, hostar el skrattar till så sticker det till i "sidomagen". Vet inte om det betyder ngt.

Hade precis diskussion med min tjejkompis om att boka skidresan v13 (det är hon och jag och våra män som ska iväg). Jag vet inte vad jag ska säga till henne. Så jag måste testa mig även om jag antagligen kommer att få minus precis som pirr (mensen är väl bara sen för att jag psykiskt tänker för mkt). Men får jag minus får jag väl trösta mig att jag får åka skidor v13!

Nu måste jag ta tag i städningen innan maken kommer hem och hittar mig på BT igen (vi har delat upp lite sysslor och jag lovade städa medan han fixar annat).

Idag ska vi också köpa gran och jula till det lite mer här hemma.

Stor kram, återkommer om det händer ngt...

Mina kära fabriksmedarbeterskor - jag har lite bråttom för om 15 min ska vi ha julklappsöppning här på jobbet så jag skriver så mkt jag hinner tills dess.

Det viktigaste först: jag har äntligen fått se det där efterlängtade plusset

Jag vill bara tacka för alla goda råd, och allt engagemang förra veckan. Ni hade ju helt rätt - "it aint over until the red lady sings"!!!

Min man är nästan gladare än jag. Han var helt säker på att min mens skulle komma för jag var lite "edgy" i lördags. Jag kände det själv, klar PMS-varning. Men ingen mens igår och på kvällen inhandlade jag ett test före träningen. Efter träningen när jag satt i mig en massa vatten läste jag på förpackningen. Jag trodde man var tvungen att testa på morgonurin el vänta 4h mellan kissningarna, men där stod ju att man kunde ha testat redan igår kväll (fast man skulle undvika att dricka för mycket innan ). Så därför blev det ett morgontest iaf. Min man var tydligen helt övertygad om att det inte skulle vara ngt och nu är han jätteglad. Själv hade jag en känsla av att det skulle vara positivt, samtidigt som jag försökte tänka att mensen faktiskt kan vara sen ändå och funderade på hur jag skulle hantera ett minus.

Jag själv känner mig lite förvirrad, tankspridd (tankarna ngn annanstans - höll på att ta på mig tröjan utan att ha tagit på mig bh:n imorse ). Jag funderade på vad som är rätt uttryck och "försiktigt förväntansfull" är mest i närheten.

Jag trodde jag skulle vara hoppande skuttande glad men det är som att man inte riktigt vågar räkna med ngt än (sorry!), och dessutom har det nog inte sjunkit in än.

Jag tänker att det är ju stor risk fortfarande för missfall, men som jag sa till mannen att blir det missfall så är det ju ngt fel på det. Och har vi nu lyckats bli gravida en gång så kan vi säkert lyckas en gång till i så fall.

Om jag hinner ska jag författa om alla mina symptom (de är många! ). Annars blir det efter julklappsöppningen...(nu bara 5 min kvar)

Tack tack tack för alla grattis!

Visst räknas väl din ärta till trådkusinerna Jessie?!

Jag lider också med er som fick tant på besök i helgen. Det enda jag kan säga är att jag verkligen vet hur det känns! Och förra gången var jag så ledsen och besviken att jag grät i en hel timme. Kände mig helt patetisk men jag var så säker på att det aldrig skulle funka och bara grävde ner mig totalt. Jag blir inte ledsen om ni känner dubbla känslor, typ "men jag då, när ska det hända för mig". Skriv ur er det bara, jag var ju själv ärlig när ni andra plussade. Man blir glad när andra plussar men känner samtidigt att man så himla gärna vill själv.

Nu till rapporten!
Hjälpmedel: Bisolvon
Ställning: missionären
Frekvens: varannan dag en vecka runt ÄL

Jag hade med Bisolvon och RR till Thailand men det blev bara att jag åt Bisolvon, jag började inte riktigt så tidigt som Cicci, utan runt en vecka före ÄL, åt tom jag trodde ÄL var slut. Medan jag åt Bisolvon så var mina flytningar mkt mindre än de brukar så jag trodde först att det ev inte var ngn ÄL den månaden. Sedan när jag slutade kom flytningarna tillbaka och då såg jag till att vi fick till det en gång till och det kan ha varit den gången som gjorde det (el Bisolvonet).

Jag har inte legat med benen i luften utan gjort mig av med rester med en gång .

Ända sedan ÄL har jag haft en hel del stickningar i livmoderstrakten. Sista 6et den ÄL:en var på tisdagen för snart två veckor sedan. Förra söndagen (dvs 5 dgr senare) kom det en brunorange flytning (tror det var nidis). På måndagskvällen hade jag skitont i ena brösten, kände även av det andra men mest i ena. Hade svårt att koncentrera mig på vad tjejkompisarna sa när vi fikade.

Har varit hård i magen vilket är väldigt ovanligt mig. Har jag problem med magen är det alltid för löst. Sorry, nu blir det specifikt! Har jag då tagit i när jag gått på toa så har det kommit aprikosa flytningar. Har haft "dragningar" i korsryggen som är ett vanligt menssymptom för mig ända sedan förra veckan, som tydligast i fredags. I fredags kom även den där bruna slemmiga flytningen så jag trodde först jag fått mens. Men sedan hände inget mer. I lördags var jag "edgy", klar PMS-varning. Såå lurigt det här, så likt mens...

Så, nu tror jag att jag fått med allt. Sorry, det blev väldigt långt och specifikt det här men den som inte är intresserad, kan ju hoppa över...

Jag tänker på min som att det är ett litet knyte därinne, så Lilla Knytet. Annars har jag alltid tyckt att Urcellen Ellen är ett roligt namn Annars kan jag tänka mig att ta Slick'n (men det var inte så den kom till! inte enbart iaf)

Nu måste jag snart informera min kompis som smygläser den här tråden och vet om mitt nick, så hon inte får reda på det via internet, det hade känts fel

Cicci: skulle du iväg och åka skidor nästa år? Jag funderar på om inte det är ok att åka i v5 - då är jag i v11 (om allt går bra). Man borde väl inte ha så stor mage då ännu? Ngn som vet - Jessie? (Visst, jag förstår att det är individuellt, men ung...)

Mindre: aha, det hade jag ingen aning om! Jag har lärt mig så mkt här (jag märker det när jag kan redovisa en massa för mannen därhemma...)

Jag glömde förresten ett symptom till: nästäppa i ena näsborren både sön morgon och idag. Lustigt, för jag är inte förkyld. Men Cicci nämnde visst det också...

Ja ni lär inte slippa mig här i tråden, jag lär väl fortsätta med mina monologer... hehe

Boris är mkt snyggt!

fruLlan: glöm inte köra på ett litet tag efter du tror du haft ÄL. Jag tror det kan vara det felet jag gjorde. Första gångerna med stickor fick vi till det på böjdagen men inte fler ggr förrän ÄL antagligen var över. Och uppenbarligen levde inte våra simmare så länge (el så var det ngt annat fel).

Jag har inte känt ngt i livmodertappen (var sitter den? nä skämt åsido, inget i den trakten), däremot har jag känt i sidan av livmodern, typ på insidan av bäckenbenen. Vid skratt, hastig vridning av kroppen el hosta så sticker det till.

Apropå Bisolvon, jag åt bara en tablett om dagen. JAg vet, jag går emot alla regler, först börjar jag för sent och sedan äter jag bara en istf 3. Obstinat flicka... Jag har ingen aning om det var Herr Bisolvon som hjälpte men vad jag märkte var en skillnad på flytningarna så ngt hände väl...

Jag fick en plötslig lyckokänsla innan lunch - det var såå härligt. Jag trodde först att jag inte var riktigt normal... Hoppas ni inte blir sura ni som ännu inte plussat, för att jag inte "uppskattade" det till fullo. Men jag känner mig jädrigt tankspridd - märker hela tiden att folk sagt saker och tittar frågande på mig och jag får fråga "ursäkta, vad sa du?"

sweet: om du läser detta - du som inte bor i Sverige - jag kan skicka mina överblivna Bisolvon-tabletter till dig som julklapp - det kan du behöva som uppmuntring. Jag tror du hade lite svårt att hitta rätt sort där borta? Jag har väl just nu ingen användning för dem (om inget går fel - måste lägga till det hela tiden).

Jag läste förresten på lite om missfall, träning mm. Och det verkar som om missfall orsakas av kromosomfel el annat som är fel från början, inte att vare sig träning, "små olyckor" (jag antar att de menar fall mm) el ngt som mamman har gjort. Så då kan jag åka skidor med gott samvete! Nu har jag bokat v5, då borde jag vara i v11 el så. Jag tänker mest på att få plats i skidbyxorna