När märker man av att man är...GRAVID???

Japp, cissi jag förstår att du blev glad öve din spya. Jag säger bara att JAG hoppas att jag slipper just den delen av symptomen (om man nu någonsin EVER kommer att bli på smällen).

Jaja, men två torra påsar är väl ok det med. OM man nu har fått barn!!!!!????

Suck!

Ibland känns det helt omöjligt. :(

Fst angående det där med personer som mår dåligt under graviditet och klagar över det så måste jag säga att jag förstår vissa.
Blir faktiskt inte ledsen över att de klagar trots att de ju väntar barn (och jag inte gör det). För jag har några vänner som haft HEMSKA graviditeter! Verkligen! Såpass hemska att jag nästan inte vet om jag skulle vilja det även om det resulterade i barn sedan. Fy!!!!!

Vet även en tjej som sa att hon aldrig i hela livet skulle kunna tänka sig att bli gravid igen efter första barnet, så de fudnerar på adoption nu. För att få fler barn.

Och det känns som om man har haft det rätt jobbigt då. Och kanske inte konstigt att man klagade?

Nejmen nu drog jag verkligen ner humöret i tråden. Det var inte meningen!!!!
FY på mig!!!

Och nu måste jag tycärr lämna den ett tag för jag har grejer jag bara måste göra här på jobbet nu,

Sorry!

Tittar in igen lite senare och ser om någon hänger kvar o dinglar i tråden då.

Puss på er alla!

och Puss FruLLan!
Iallafall skönt att man kan stötta varandra när det känns som mest hopplöst.

Jag skulle jättegärna kunna tänka mig att adoptera!

Fast just nu är det knivigt eftersom jag ju flyttat ut från Sverige (är utskriven) och bor i USA men är ju inte amerkiansk medbogare. Så vi skulle ju nog måsta flytta hem till Sverige ifall vi skulle vilja adoptera.

Men just nu får vi väl skumpa vidare i våra försök att bli med biologiska barn.

Men visst, om tiden går och inget händer så skulle jag inte alls vara Tror nästan hellre det än IVF eftersom det kan kosta jättemycket med IVF men då är man inte ens säker på att det verkligen blir något barn i slutänden.

Nu ska jag luncha!
:)