Vad gör man när man som par inte vill bo på samma ställe??

Tja, kompromissa! Jag hade lättare att flytta pa mig, alltsa flyttade jag till hans land (Frankrike). Var vi däremot ska bo inom landet har vi kompromissat fram; vi kom fram till att vi inte ville bo för nära (dvs samma stad) den andres föräldrar och vissa andra detaljer. Nu är vi inte definitivt installerade heller, sa det spelar väl roll.. Just nu ser det ut som om vi är pa väg mot Luxemburg pa ngr ar. Däremot är vi överens om var vi vill bosätta oss sa smaningom.. Kanske en lösning? Att bo en viss tid pa varje ställe..

Hej hej,

Jag har bott i England nu i ca 4 ar, men jag vill bo i Sverige, iaf nagra ar. Nar jag lamnade va det inte meningen att jag skulle bosatta mig har for alltid, men sa traffade jag min partner och blev "fast".
Varje gang vi aker "hem" (till Sverige) saknar jag det mer och mer.
Tillslut kom det till det att jag sa till honom som det var, att jag vill bo i Sverige ett tag. Jag har ju bott i "hans" land i flera ar nu och gett upp sa mycket for honom och om han verkligen vill spendera resten av sitt liv med mig sa far han faktiskt kompromissa lite nu, det ar liksom "hans tur" nu, sa att saga. Det later kanske lite grymt, men jag kanner sa starkt for det. For att om vi ska spendera resten av vara liv tillsammans, maste bada vara lyckliga. Jag haller med Zozo att det ar en valdigt bra ide att kompromissa. Jag foreslog att vi flyttar nagonstans dar vi bada ar nya, sa att vi bada ?borjar om? tillsammans, for nar vi flyttade hit va det ju mest jag som borjade om, han hade ju redan familj och vanner.

Jag vet inte om det har hjalper alls, men jag vet hur svart det ar.

Miss Sofie

Jag trodde att jag ville flytta hem till Sverige för några år sedan för jag trivdes inte. Nu blev det inte så men vi flyttade inom landet och jag bytte jobb och det räckte för att vi båda skulle må bra. Sverige lockar inte längre. Men vi hade långa diskussioner när det var det jag trodde jag ville göra, och vi skulle då testa bo i Stockholm i ett år och prova på det. Det blir nog jobbigt att tänka att man måste bo någonstans. Tror inte det håller i längden, men en tillfällig flytt kan ju kännas lättare.
Har sett många av mina svenska kompisar som flyttat hem till Sverige och brutit sina förhållanden, men även många som tagit med sig sina pojkvänner/flickvänner och stortrivts. Men jag är nu rotad här i England efter snart 13 år och har inga planer att flytta hem. Men visst underlättar det att det går fort och lätt att åka hem en helg.
Men jag tror inte man kan leva bara för en annan om man inte trivs, tor att man i längden straffar personen och att förhållandet inte mår bra. Jag vet själv hur dåligt man kan må när man inte trivs och jag tog ut all frustration på min man. Men samtidigt är väl inte Sverige alltid så perfekt som man tror ibland när man har hemlängtan...
Prata med din man och försök att hitta en lösning som ni båda kan tänka er.

lycka till

Det kan nog vara svårt att lösa. Man kan ju inte tvinga någon annan att flytta lika lite som man kan tvinga någon att stanna på ett ställe där de inte trivs. Har du familj eller anknytning till östkusten? Dessutom är det svårt att bara flytta utan att ha något att flytta till (jobb). Kanske ska du testa att bo på östkusten om du verkligen vill det.

Tack för att ni delat med er av era upplevelser. Jag har ingen familj på östkusten men jag kommer ju närmare familjen som är i Europa! Men jag vet inte om man liksom kan begära det av mannen som har sin familj på västkusten.
Jag flyttade ju inte hit för hans skull. Jag befann mig här och vi träffades här. Men jag har ju inte flyttat hit för hans skull eller så. Och att nu kräva att vi ska flytta till östkusten fastän han gillar värme bättre och är nära sin familj här. Jag tror inte det kommer fungera. Men hur får jag det jag behöver i mitt liv och samtidigt vara med honom?
Det är en ständig oro och fråga hos mig.
Hur man löser detta så att båda får det man behöver för att vara lycklig och nöjd. Som det är nu så har ju han allt han behöver för att vara nöjd. Men jag är inte lycklig med min situation. Ska man som utlandssvensk bara vara nöjd med att åtminstone kunna åka hem kanske tre månader varje sommar? Är det svaret? Och sen bo på ett ställe man inte tycker om resten av tiden?

Supersvår fråga!

Själv bor jag i en liten håla i Sverige, en metropol på 30 tusen pers fast jag egentligen är storstadsmänniska och vill tillbaka mot Sthlm-Uppsalahållet där jag har familj, släkt och nästan alla vänner. Min make trivs bra i skrutthålan men kan kanske tänka sig att närma sig sina föräldrar i Västsverige. Så trots att det handlar om 25 mil åt ena hållet och 25 mil åt andra hållet är läget lite liknande ditt.

Jag vill hemåt, helst nyss. Flyttade därifrån för 10 år sedan och är mogen att flytta hem nu. Maken hittade jag på nätet och jag flyttade hem till honom så fort jag hade möjlighet (dvs efter 2,5 års distansförhållande).

Man kan inte få allt här i livet, men jag har INTE accepterat detta än. Så jag fortsätter drömma och fortsätter grubbla över tänkbara lösningar...

Tja, vad gör man... Man får ju kompromissa på något sätt...

Jag har precis tagit med mig sambon till Sverige (hade också hemlängtan efter över 20 år) och det var (och är hittills) helt ok för honom. Han var med på att testa något nytt, börja om, men vi är rätt så säkra på att det någon gång går tillbaka till England. Stör mig inte, jag älskar England och kan mycket väl tänka mig att flytta dit men det är inget vi pratar om nu. Om några år kanske (om inte han får vansinnig hemlängtan, då får vi fundera tidigare).

Nu är det också rätt enkelt för oss eftersom vi inte är ortsbundna när det gäller våra jobb. Vi kan båda liksom klämma våra datorer under armen och dra. Det är ju inte alltid så enkelt....

Vad säger han då? Det där med att "begära" och "kräva" är ju alltid lite svårt men om du förklarar att du inte trivs och inte mår bra där ni är nu, är det då verkligen så otänkbart att flytta till andra sidan landet? Östkusten vore ju en kompromiss, ni stannar fortfarande i hans land (han kan ju vara glad att du inte vill tillbaka till Sverige direkt), avståndet till hans familj blir ju större men det är ju avståndet till din familj också... Det skulle ju bli att träffas "i mitten" (mer eller mindre).