Första gången!

Vill du vänta så ska du vänta. Men punkt 2 och 3 är ju saker som INTE förändras om du skjuter upp att ha 6.

2: Ja det kan göra ont. Folk säger alltid att det är en myt men naturligtvis är alla olika byggda, en del har kvar mer mödomshinna än andra osv. Det man kan göra är att vara så avslappnad som möjligt, tänd såklart och ta det försiktigt. Bestäm takten själv och be honom stanna upp om det gör ont. Det är inget fel på dig om det gör ont och/eller blöder, det är tvärtemot råden som delas ut av "experter" relativt vanligt ÄVEN om man gör det enligt "konstens alla regler". Kan vara värt att nämna att det onda försvinner snabbt, för många är det just första gången som känns obehaglig, sedan går det bra. Om det fortsätter att göra ont bör man kontakta en gynekolog/barnmorska.

3: Risken för graviditet kan tända av vem som helst. Använd kondom! Om du inte vill prova p-piller förstås... Det där väljer man själv. Preventivmedelsrådgivning är gratis, så gå och prata med någon så slipper du oroa dig för oönskad graviditet.

Det var praktiska lösningar på två av dina punkter. Den första kan bara du ha svaret till.

Det bästa vore ju om ni hade möjlighet att träffas lite oftare och lära känna varandra, så att du kan känna dig trygg i hans sällskap. ;)

Sen skulle jag säga att risken för att första gången blir ett fiasko är större om man gör det på bröllopsnatten för då man ofta trött och lite lullig av alkohol.

jag väntade jättelänge med att ha sex, jag kände mig inte mogen och ville inte "bara göra det" men sen när jag väl gjorde det var jag jätteglad att jag inte väntat tills den jag skulle leve resten av livet med. dels för att det kan vara nyttigt att veta hur man fungerar med olika för att ha ngt att jämföra med och för att ta bort pressen från sexet.

skulle definitift inte velat väntat till bröllopsnatten. kan nästan garantera att det inte blir så bra sex då. det var det inte för mig iallafall. man är ju så trött och kanske har varit stresssad länge innan. jag ville helst av allt sova när vi kom till hotellrummet, iofs hade vi sex men det var mest för att det "hör till".

för min del tycker jag sex är en jätteviktigt del i att lära känna sin partner och det ville iallafall jag göra innan man lovar att leva resten av livet ihop. hur ska man annars veta om man fungerar ihop?

och angående dina punkter, man kan göra det speciellt även om det inte är bröllopsnatt, första gången är ju trots allt första gången och den kommer du ju alltid minnas oavsett. det kan mkt väl göra ont (gjorde det inte alls för mig dock)men kanske inte ens funkar att genomföra första gången. och det kommer förmodligen ta några gånger innan det fungerar som klockrent.
...och det finns ju sätt att förhindra graviditet, man ska väl alltid använda kondom med en ny partner egentligen (eller kräva att den andre testar sig) eller kör på p-piller elles liknande, boka tid hos en barnmorska innan för att få reda på vilka alternativ som finns.

Ja du.

Ärligt talat så tycker jag att ett distansförhållande, där ni har träffats en gång och aldrig haft sex låter extremt dåligt underbyggt för att gifta sig. Jag antar och hoppas att det här bröllopet ligger väldigt långt bort i tiden och att ni kommer att ha gott om tid på er att lära känna varandra på nära håll innan dess.

Sex är jättetrevligt och kan även vara det första gången om man lärt känna varandra både fysiskt och emotionellt innan, gör det i rätt tillstånd och i rätt omgivning. Att gå från noll till hundra (dvs bara kyssas och kramas hela tiden och helt plötsligt genomföra en hel sexakt för första gången) är inte att rekomendera. I det läget lär det nog bli fumligt, smått pinsamt och knackigt som bäst..

Jag tycker att du ska vänta så länge du vill tills du känner dig redo. Däremot tror jag att just din bröllopsnatt INTE är rätt läge att invänta. Efter en lång bröllopsdag när man är trött och slut är det en konst att få till det bra för dem som känner varandra utan och innan. Att då tro att det ska bli bra när det är första gången och man inte varit intim innan är ett högriskprojekt och du lär bli besviken. Inte minst för ni lär vara trötta och inte ha orken att ge stunden den tid och tålamod den kräver och förtjänar.

De andra två punkterna har ju inget med själva väntan att göra. Det absolut bästa sättet för att det iNTE ska göra ont är att ta god tid på sig att "utforska varandra i lugn och ro" (nu lät jag som en riktig käck after-school-special) och hinna komma över sin blyghet och sluta spänna sig, lära sig vad den andre gillar. Går man från nästan 0 till 100 på en natt så är risken såå mycket större att du spänner dig och kör på innan du är redo, eftersom man faktiskt ofta har svårt att avgöra när man är redo rent fysiskt i början. det kräver också träning.
Sen kan det göra lite ont iaf men det är ju ingen ihållande smärta som håller sig i 20 minuter eller någon extrem smärta. Att nypa sig i armen i 10 sekunder gör mer ont, om man är ordentligt förberedd..

Den andra punkten avhjälps med kondom och andra preventivmedel. Kan du äta p-piller så gör det så slipper ni oroa er för en sprucken kondom, eller kör med båda.

Slutsats: Givetvis ska du vänta tills det känns rätt och du känner dig redo. men du kommer aldrig att bli redo om du väntar på ett rosa skimmer och bygger upp orealistiska förväntningar på en bröllopsnatt!

jag och min pojkvän väntar tills vi gifter oss, men det är vårat beslut.. (& har aldrig hört om någon som väntat som ångrat sig) men med det som utgångspunkt är mitt tips att iallafall vänta ett tag till - dvs träffas mer än två gånger och lära känna varandra på det sättet också (inte nödvändigtvis bara fysiskt, utan mest hur det är att vara på samma ställe ett längre tag och se hur det fungerar) har du väntat såpass länge kan det ju vara värt att vänta lite till och vara säker på att det är rätt..