Bröstförstoringar!!

jag är supernöjd!!! :D
hehe. och dom är väldigt äkta också.

Jodå! Mina är perfekta. :)

Jag gillade mina bröst förut också och efter min operation för några år sedan är jag en ÄNNU MERA nöjd 40-plussare!

När man som jag blev blåst under puberteten och blev stående med två skinnlappar efter amingarna så är det inte så lätt att vara nöjd.
När man inte vill se sig själv eller ännu mindre visa sig för sin sambo och dessutom inte kan hitta passande kläder eftersom att alla tjejkläder faktiskt är gjorda till tjejer och inte till killkroppar så är det bra att plastikoperationer finns!

Trenden att blåsa upp tuttarna till monster är tack och lov på väg att dö ut!

De som normalt har svårt att förstå varför kvinnor väljer att operera sig är de som själv har bröst - stora, små eller mittemellan.

Den 16 april är det äntligen min tur, då kan jag släppa ett nästan 15 år långt lidande!

Nänä, jag kan fatta varför man vill operera. Om mina hängde i skorna skulle jag garanterat vilja lyfta dem. Har full förståelse för de som inte har tillstymmelse till bröst likväl för de som har gigantiska bröst. Att man kan vilja operera sådant är inget konstigt alls.

Vad jag inte fattar är när folk med helt normala snygga bröst opererar. Då sabbar man ju nåt som var snyggt från början.

Nä det förstår inte jag iheller, handlar nog om en skev självbild eller knasiga ideal..

Eh, varför MÅSTE man då nöja sig med vad man "har"? Varför måste det handla om skev självbild eller självkänsla osv varje gång?

Jag förstorade mina bröst för att jag tycker en C/Dkupa är betydligt snyggare än en A-kupa. Och jag gillar vad jag ser nu, jag lovar er damer! ;)

Jag brottades mycket med tanken rätt/fel innan jag efter många års funderande gjorde en bröstförstoring. Hade mycket små utammade bröst förut och har fortfarande, efter operationen inte så stora men jag är SÅ mycket nöjdare med mig själv. Jag kan ifrågasätta att så MÅNGA unga tjejer med fina bröst gör bröstförstoringar. Det har blivit ett sjukt skönhetsideal, men jag måste säga att jag är oerhört tacksam för att jag slipper skämmas över mina bröst numera. Tror det är svårt för er som är nöjda med era bröst hur det känns att knappt våga visa sig naken ens för sin man

Jag funderar på att göra en förminskning. Har nu F-kupa och vill ha B.

Detta endast på att jag börjar på ont i ryggen av dem.

Men jag vill inte göra någon operation innan jag har fått barn, så det är bara att vänta ytterligare några år.

Det var nån som frågade varför man skulle vara nöjd med det man har, och svaret på det är (för mig) att livet är för kort för att fundera över ens bröst och deras storlek, om det nu inte är så att man inga har alls, eller om de man har gör att man inte kan sova på mage.

Tänk på all den tid som lagts ned på att nojja över bröst och andra ideal som man inte nåt upp till.
Tänk sen vad som kunde ha gjorts med den tiden: Kanske kunde man varit glad rent av, kanske ägnat den åt något som verkligen behövde tid att tänkas på...

Bröst ser olika ut, och vi är olika, men är det värt att operera när man bara vill ha en C-kupa istället för en A-kupa?

Jag hade lagt den tankekraften på något annat.

(Har haft från A till numera D, och har inte lagt mycket tid på att fundera över det)

Exakt man lever bara en gång, då får man ta vara på det! Jag har tur som sitter här idag, jag fick blodproppar i båda lungorna för några månader sen. Och jag är så glad att jag gjort det här. För det var för mig, bara mig!

Jag är nöjd men man börjar ju undra när man läser i detta forum. Har det blivit så att alla som funderar på att operera sig har börjat hänga här trots att de inte har minsta plan på att gifta sig?
Det verkar ju liksom lite märkligt att alla som planerar sitt bröllop är så missnöjda med hur de själva ser ut att de vill ta till kniv och plast...