• LydiaLinn

    intim fråga om hur det är att vara gift

    Tar man varann för givna efter man gift sig? Efter några år?

    Om man bestämmer sig för att skaffa barn, ändras sexet då (under tiden man försöker bli gravid)? Om man har sex för att skaffa barn och inte för att det är skönt?

    Slutar man anstränga sig?

  • Svar på tråden intim fråga om hur det är att vara gift
  • Anna_Sol

    Nu är jag inte gift ännu, men jag har barn.

    Jag tror att de par som har svårt att bli gravida kanske i slutändan har sex just för att bli gravida och inte för att det är skönt. Men det hänger knappast på huruvida man är gift eller ej utan om man har svårigheter att bli gravid.

  • M.O:s älskling

    jag undrar oxå lite sånt... Jag lääängtar ju ihjäl mig på att få gifta mig med min älskling, men han i sin tur tycker att man kan ju inte göra det för unga för då "har man ju inget kvar att längta till" ... Men jag vill ju vara ung när jag gifter mig, sen kan vi gott vänta med att skaffa barn och så tills jag med har fått ett fast jobb och köpt ett stort hus.Äh, minns inte vad jag skulle skriva.....:)

  • Engel

    Jag tror inte man tar varandra mer för givet bara för att man är gift. Har man varit tillsammans ett bra tag är det nog lätt att man faller in i vardagen, men det tror jag händer varesig man är gift eller ej!

    Angående sexbiten anser jag att man ska aldrig ha sex "bara för att"! Oavsett om det är för en så bra anledning som att bli gravid!!

    Det är dessutom vetenskapligt bevisat att om man spänner sig och bara tänker "nu, kanske nu händer det" så är det svårare att bli gravid!

    Vi har vänner, där det gick så långt att de hade bara sex när det var rätt tid och rätt temperatur... och det gick inte så bra för dom! De blev inte gravida och deras förhållande började knacka.

    Men så börja de på p-piller igen för att rädda förhållandet. De fick det bra igen och en kväll när hon missat en pilla så vips var hon med barn!!

  • mission impossible?

    M.O:s älskling

    Va skönt att det hänger fler här som inte är i giftanstagen än, utan bara lääängtar! Våra karlar verkar ha samma syn på giftemål, men jag bearbetar honom..

    TS
    Jag är ju som sagt inte gift än och har inte barn, men jag tror att allt har med kommunikation att göra. Pratar man om allt och även om sådana saker som att ta varandra för givna så kommer det inte vara ett problem. Det gäller nog bara att vara medvetna om att det kan hända och sen arbeta för att motverka det..

    Förstår du nåt, för jag är bra på att svamla?!

  • jcv

    Jag hoppas verkligen att ingenting ändras efter att vi gift oss... Vi är ju precis samma människor som innan! Jag tror att man får problem om man tror att allt blir så fantastiskt, underbart, otroligt härligt bara man fått den där ringen på vänsterhanden. Nää, det är väl efter man sagt "ja" som det svåra börjar...

  • fröken inga

    Man kan ju knappst gå igenom livet med brinnande passion helt automatiskt. Man får nog jobba på det som allt annat...

  • Fea

    Jag har varit gift i tre år (tillsammans i åtta). Vi har inte börjat ta varandra för givna. Märker hela tiden när andra berättar om sina förhållanden hur fantastisk min man är. Men vi gör mycket roliga saker tillsammans också.

    Sexbiten kan jag inte svara på eftersom vi inte vill ha barn. Men jag antar att det är lättare att ha det bra själva då.

  • Misery

    fast den här frågan handlar väl lika mycket om alla långa förhållanden, jag tror inte det har att göra med huruvida man är gifta eller ej.

  • lillawi

    Engel:
    "Det är dessutom vetenskapligt bevisat att om man spänner sig och bara tänker "nu, kanske nu händer det" så är det svårare att bli gravid!"

    Några studier som fastställt ett sånt samband finns inte.
    Däremot har ett flertal studier kunnat konstatera att det inte finns något samband mellan stress (t ex "vilja för mycket") och barnlöshet (så länge man inte har en situation av så extrem stress att den påverkar ägglossningsfunktionen). Se bl a denna länk (klipp ut och klistra in i webbläsaren).

    mobil.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp&a=438454&lid=aldreNyheter_453935&lpos=rubrik_438454

    Även Sjukvårdsrådgivningen skriver i ämnet:
    "Man blir inte infertil av stress
    Stress och barnlöshet hör samman på så sätt att barnlöshet ger stress. En vanlig fråga är om stress på arbetet kan orsaka barnlöshet, och om det skulle hjälpa om man bytte arbetsmiljö. De vetenskapliga undersökningar som har gjorts kring detta talar inte för att det är så.

    Det sägs att par som inte kan få barn och bestämmer sig för att adoptera, ofta får biologiska barn senare på grund av att stressen släppt. Detta kan vara en förklaring, men det är mer sannolikt att det beror på att mannen eller kvinnan har en sänkt fruktsamhet, vilket betyder att det helt enkelt bara tog lite längre tid för paret att få biologiska barn."

    lillawi

  •  Miss Cee

    Nu är jag ju inte gift ännu, förrän om en månad. Men vi har varit ett par och levt ihop i nästan 9 år...

    Om man tar varandra för givna eller inte handlar inte om år tillsammans/civilstånd. Det handlar bara om inställning och vilja.

    Att inte förutsätta att den andre inte utvecklas, att bara för att man frågade om hans favoritfärg och drömmar när man var nyförälskade för 5 år sedan så "vet" man det. Men man hinner ju ändr asig jättemcyket på några år, och då gäller det att fortsätta vara intresserad och nyfiken på varandra.

    Sen tror jag att det säkert är extremt påfrestande för förhållandet att skaffa barn, någon jämförde det med att kasta in en handgranat i ett fungerande förhållande ;)
    Men är det något jag lärt av dem i min närhet som skaffat barn och lyckats eller inte lyckats klara förhållandet, så är det att man iNTE kan sätta förhållandet på "vänt" i flera år och tro att man kan vårda det sen, när barnen är större. Förhållanden är en färskvara som måste underhållas NU.

  • LydiaLinn

    många bra svar! tack. Jag håller med om att man inte kan lägga förhållandet på hyllan medan barnen växer... Men romantiker som jag är fantiserar jag om att ett litet barn kommer föra oss ännu närmare varandra. Vi kommer ha skapat ett litet liv (helst vill jag att barnet ska se ut som min blivande man) och att det är den största glädjen man nånsin kommer känna... Men det är ju mycket jobb också såklart.

  • Kaffemoster

    Vårt förhållande har ändrats över de snart 11 år som vi varit tillsammas (gifta i snart 3). Först var det förälskelse, men också många missförstånd relaterade till att vi lärde känna varandra. Nu har vårt förhållande stabiliserats, men det är fortfarande väldigt mycket passion. En stabil och behaglig tillvaro, men inte tråkig, för den skull.
    Vårt förhållande ändrades inte för att vi gifte oss .. men giftermålet tillförde en känsla att vi "riktigt" hör ihop. Det känns så bra att säga "min man" och höra min man säga "min fru" eller rättare sagt "my wife".
    Jag bor i USA och min man är amerikan, så rent ekonomiskt så innebar det stora förändringar. Finns ingen sambo lag här. Faktiskt så är det olagligt att bo ihop under äktenskapliga förhållanden utan att vara gift i North Carolina! Vi var lagbrytare i 8 år .. och kunde då inte utnyttja gemensam hälsoförsäkring t.ex.

  • LydiaLinn

    kaffemoster, vad härligt det låter! Underbart att höra att det finns några som har det så bra. Jag är otroligt lycklig just nu men som med allt fint i livet är man rädd att förlora det...

  • Bzzz

    Vi har två barn tilsammans och är ännu inte gifta men håller som bäst på att planera bröllop. Som någon skrev så är jag säker på att ett förhållande måste ges näring oavsett om man är gift eller ej eller har barn eller ej. Det är lätt att hamna i en slentrian där man tar varandra för givet så därför är det extra viktigt att tänka på det och uppskatta varandra, göra saker tillsammans, ge små presenter och allt det där som man oftast är så bra på i början.
    Att beskriva det som att kasta en handgranat i väl fungerande förhållande när man får barn håller jag inte med om men det är stort, ovälvande och ibland jättejobbigt att få små barn. Från att bara ha sig själv eller åtminstone varandra att bry sig om är det helt plötsligt en ny individ som hela tiden ska placeras i centrum. Men man ska också komma ihåg att det är helt underbart. Man måste bara våga prata med varandra om allt som kan bli jobbigt...från att helt plötsligt vara hemma och prata blöjor och puréer hela dagrna till att sex kanske är något man helt ålötsligt måste jobba på för att det ska bli som förr igen.

    Om man vågar vara rak och ärlig med varandra så går det bra och man kan inte kasta in handduken när det känns lite motigt.... Barn är en fantastisk gåva och ibland får man försöka tänka på orsaken till man att försökte bli gravida tillsammans.

  • mugglesfan

    Du undrar om sexet ändras när man försöker bli gravid. Jag har precis varit i den situationen - vi gifte oss i juli och började försöka precis efter bröllopet. Det tog oss 5 mån innan jag blev gravid och visst blev jag lite stressad över att det inte "tog" på en gång (särskilt som jag är över 35). Men jag kan inte säga att det förstörde vårt sexliv. Vi hann heller aldrig komma in i en hysterisk "nu har jag ägglossning, nu måste vi". Det kanske hade blivit så om vi försökt i 2 år utan att lyckas? Det viktigaste är som alltid att man pratar om det med varandra.

    Däremot kan sexlivet förändras när man väl blir gravid. Gravidhormoner kan göra att man absolut inte vill ha sex under en period - el att man vill ha sex mer än sin man Det vet man aldrig innan. Men även det löser man ju bäst genom att prata om hur man känner.

    Lycka till med allt!

  • lillawi

    En personlig reflektion: Sexlivet kan absolut få sig en törn om man försöker bli gravid. I alla fall om det tar längre tid än säg det obligatoriska året (90% blir gravida inom ett år).

    Behöver man sedan dessutom medicinsk hjälp att få barn och skickas hem från gyn med ett samlagsschema kan jag lova att det rosa sockervaddsfluffet på himlen suddas ut ganska fort. Då är det fabrik, inte öm och vacker lusta i en självvald stund direkt.
    Låter ganska bittert och det är inte riktigt meningen, men det är liksom bara så det är. För vissa. Så ibland kan det där efterlängtade barnet visa sig bli en riktig liten pärs och en enorm prövning för förhållandet. I en eventuell sån situation är det klart en fördel med en stark och stabil relation med mycket respekt, ödmjukhet och framför allt kommunikation. Går man igenom såna här svårigheter kan man ju också komma ut på andra sidan, sammansvetsade som aldrig förr.

    lillawi

  • maria b

    lillawi
    Super bra inlägg och helt enig.

Svar på tråden intim fråga om hur det är att vara gift