Tips på självhjälpböcker vid dödsfall?!

Jag gillar Eyvind Skeie, "När dagarna är räknade : vandring i sorgens landskap" Det är iofs ingen steg-för-steg-bok, men han delar sin egen sorgeprocess. Han är norsk präst och diktare.

På biblioteket kan du söka på "sorg" tex och få massor med bra tips då kan du vända och vrida på böckerna och se om de tilltalar dig och som stämmer bäst överens med just din/er situation.

Här finns en liten pdf-skrift om sorg, den har förutom att den är bra i sig en litteraturlista längst bak. sahlgrenska.se/upload/SU/Dokument/medinfo/om%20sorg.pdf

På rädda barnens hemsida finns bra böcker om barn och sorg att köpa.

(En annan bra bok men om en annan sorgeprocess handlar om att förlora sin mamma i alzhaimers är Marie Petersons "Du tror du vet allting")

Eftervärme av Tomas Sjödin sägs vara bra
www.bokfynd.nu/9170853290.html

En roman i och för sig men likväl om sorg;

"Ett år av magiskt tänkande"
av Joan Didion

www.adlibris.se/product.aspx

Tack för tipsen! Jättesnällt. Ska kolla in böckerna. Blir bra läsning för sommaren

Läs "En bro över mörka vatten" av Stig Jonsson och Annika Hagström. En mycket bra bok som behandlar kris och förluster.

Får jag vara framfusig och fråga om du haft dödfall i familjen??

Blivandefru 2007: Japp,min mamma dog i cancer.

lilla meghan
Får beklaga...är i nästan samma situation.
Min 23 åriga storasyster dog den 11 februari efter en frontalkrock med en buss. Livet är jobbigt, speciellt när man ska gifta sig mitt upp i allt detta.

Blivandefru2007: Oj då är du mitt upp i kaoset! Stackare. Det enda jag kan säga, som låter verkligen som en klyscha, är att det blir bättre med tiden. För mig är det några år sedan min mamma dog. Jag skulle precis fylla 20. Första året var jag ett vrak, men sen när vardagen kommer tillbaka tar man sig upp på ytan igen. Det enda jag känner nu är att jag kanske "la locket på" när det gäller ens känslor och bearbetning. Just därför tänkte jag läsa lite böcker i ämnet. Så tänk på det när du ska bearbeta sorgen, prata om din sorg och känslor!Mycket! Håll dom inte inne..

lilla meghan, jättebra tips att prata prata prata!

Jag är ju "jävig" som präst, men använd er gärna av oss i kyrkan som samtalspartner. Dels finns ju sorgegrupper, men även enskilt. Ofta upplever man ju att man ältar samma saker om och om igen och då kan det vara skönt med någon som man "får" berätta om och om igen för. Eller att få dela sin berättelse med andra i samma situation.

Och att läsa och så är också bra och kan hjälpa mycket, som en "tyst" samtalspartner...

JennyP

Ja tror du har rätt, det är jätte skönt att få berätta och inte bli avbruten hela tiden om den andres känslor och tankar och förklaringar på allt.

lilla meghan

Tack för dina ord. Det är säkert sant det du säger, men samtidigt tråkigt, känns som att man kommer att klara sig bättre utan henne tiden. Och det vill jag inte, jag vill behöva henne hela mitt liv.
Är du gift eller ska du gifta dig??

lilla meghan
Vi är fler som lagt locket på... se bara till så du inte gör det för länge. Låter som en god idé att "jobba med det" över sommaren. Jag borde säkert göra det jag med... *styrkekram*

Blivandefru2007: Japp, jag är gift!Gifte mig i augusti förra året!Tiden går så fort...men det var en speciell resa att ta utan min mamma. Hade några känsloutbrott under planeringens gång, just för att det "här till" att ens mamma är med att planera ens bröllop. Men jag vet att hon sitter där uppe och vakar över mig iaf!

Ett stor hjälp för mig i sorgearbetet har varit cancerfondens hemsida. Där kan man anmäla sig som samtalsvän (vilket jag är) via mail. Eller om man själv behöver stöd kan man söka upp en samtalsvän. Ett tips! Då kommer man i kontakt med folk som har förlorat en närstående. Behöver inte vara i cancer som mitt fall var.

Marskatt: Ska vi "jobba med det" tillsammans?!

korrektion: "det hör till" inte "här till"...språkpolis som man är!