Kär i en annan......

Är du förälskad i din man?

Jag älskar honom det gör jag verkligen...
Vi har roligt ihop, är väldigt lika och gillar samma saker...
Men om jag är FÖRÄLSKAD.... Vet faktiskt inte....
Om du menar att jag får fjärilar i magen varje gång jag ser honom, så nej.... Men när det första starkaste förälskelsen lagt sig så lugnar sig fjärilarna också ju.... Så man ska väl inte bara gå efter det...

Kan inte skriva för mycket här för jag vill inte bli avslöjad, men vi har genom alla dessa år gått igenom olika saker och kriser som gjort att min kärlek dött av lite allt eftersom tyvärr...

Usch... Vill ju inte såra honom......

Ta en paus. res bort eller försök iaf få vara ensam ett tag. red ut dins känslor för din man
Du måste förstå att om du lämnar din man har det inget med ngn ny att göra, du måste göra det för din skull. för att det inte fungerar och du inte kommer någonvart i den relationen. Kanske det går att lösa? kanske ni kan gå i terapi? kanske det hjälper att prata med din man?

Om du gör slut så gör det för att det inte fungerar! inte för att nåt nytt o spännande väntar bakom hörnet.

Om du sedan inleder en affär med en ny man är det en annan sak, men se till att äktenskapet är helt över först annars riskerar du bara att såra alla inblandade inklusive dig själv.

Respekt och kärlek måste du visa din man så som dig själv. Ge inte upp för lätt.

"Tänk om gräset INTE är grönare på andra sidan"...
I de flesta fallen är det nog ta mig tusan INTE grönare på andra sidan. När förälskelsen har lagt sig och ruset och känslan av "det förbjudna" försvinner.... Vad händer då?

Min personliga tanke är nog att till syvende och sist är det den långa, kanske inte så himlastormande, kärleken som vinner.
Du skriver att du älskar din man, samtidigt som du säger att kärleken har dött allt eftersom tiden har gått... Det låter i mina öron lite förvirrat och kanske som att du behöver fundera mer över ert förhållande fast UTAN att hänga upp det på denna andra man. Dvs, strunta i hur gräset ser ut på andra sidan, men ta dig en titt på hur din egen gräsmatta ser ut ändå... Mycket metaforer, men jag hoppas att du förstår hur jag menar ändå...

Hej Tilde-Li,

Jag ger dig samma råd som jag gett en annan person här på BT:

Jag är av den åsikten att man aldrig ska lämna sin partner för någon annan. Gör slut med din man om du känner att du vill det, men var beredd på att leva själv! Att gå från en relation till en annan är alltid svårt, man behöver tid att sörja och smälta separationen och drömmarna som gick i kras innan man satsar på något nytt. Du vet inte om den nya mannen kommer vilja satsa på er relation. Personligen skulle jag vilja att den person jag träffar varit singel ett tag, för att inte behöva känna mig som tröstpris eller "vägen ut" ur en olycklig relation. Det är alltid lättare att göra slut när man har någon ny att luta sig mot.

Så, mitt förslag till dig är att tänka igenom om du vill lämna din man, gör i så fall det. Skaffa ett eget boende och var själv ett tag. Känner ni efter en tid att känslorna finns där så kan du och den nya mannen ta det därifrån. Om inte så kommer du att träffa någon annan längre fram som får hjärtat att klappa i bröstet på dig!

Är du osäker på om du vill skilja dig så ta en paus, flytta i sär, men inte för att prova att vara ihop med den andra mannen, det är bara elakt.

Läste en gång en bok som heter Zenzele och i början av den pratar en mamma med sin dotter. Dottern är topp tunnor förälskad i en man som får henne att tappa allt vett och förnuft och som enligt henne själv sätter hennes blod och kropp i brand. Hon tror att det är något som kan vara för evigt men mamman säger:

Lek ett litet tag tillsammans med den som sätter ditt blod i brand men det är den som kan stilla ditt blod som du ska leva med.

Jag tycker det ligger så mycket i den kommentaren. Ibland när det inte varit så "brandfarligt" i mitt och min mans förhållande och man funderat på om vi är menade för varandra tänker jag på det och vi lever tillsammans ännu!

Därmed vill jag inte säga att du definitivt ska stanna med din man men tänk inte bara på att gräset nog är grönare på andra sidan idag utan oxå på vad som är bäst i det långa loppet.

Kram

Den där pirriga förälskelsen kommer att lägga sig även med den nya du kärat ner dig i, så om du älskar din man så tycker jag du stannar hos honom, ev. tar en paus i från varandra för att känna efter, annars tror jag du ångrar dig faktiskt när det där nya spännande lagt sig med den andra. De flesta relationer går ju över från pirrande förälskelse till en lagom lugn trygg kärlek vilket jag antar att du har med din man.

Tack för alla goda gulliga råd. :)
Ville väl egentligen bara ventilera lite med någon opartisk....

Ska verkligen försöka prata med min man och förklara vad jag känner.

Kan förstå att jag låter förvirrad (det är jag ju också).
Det jag menar är att jag älskar min man, men ibland känns det som att vi är mer vänner än ett kärlekspar, om ni förstår. Man älskar ju sina vänner också, men det är endel av den där kärleken man bara känner för sin äkta hälft som fått sig en törn, och som dött av lite.
Kan som sagt inte berätta detaljer annars kanske allt skulle vara solklart, men kanske förstår ni bättre nu?

Ska ta mig en funderare på mitt liv nu under sommaren, och under semestern verkligen känna efter vad jag vill.
Sen kanske parterapi är ett bra alternativ för att reda ut hur vi ska gå vidare. :)

Kram på er!

En sak man lätt glömmer när man möter någon som får världen att stanna och fjärilar fladdra i magen är ju att den relation man redan lever i är en frukt av många års kärlek, kommunikation, nötande, glädje, sorg och minnen. När förälskelsen lagt sig med den nya så är det dags att börja vandra den vägen igen, och då tror jag att det är lätt att tänka tillbaka på sin tidigare relation och sakna den.

Har det hänt något i ditt liv nyligen som gör att du vänder dig mot en ny man? Saknar du bekräftelse? Saknar du romantik? Saknar du sex?

Förälskelse är känslor man inte kan styra över. Men vad man gör av dem, det kan man styra. Förhoppningsvis blir alal förälskade många gånger i livet, men man väljer vad man gör av känslorna. Älskar man sin man/fru så väger förälskelsen lätt. Men visst är det mysiga känslor att ha fjärilar i magen!

Men att älska någon är som ha en surrande bikupa inne hjärtan, det brummar dovt av kärlek varje gång jag ser honom, tänker på honom, tänker på hur lycklig jag är som fick fatt i honom.

Damen i röd hatt:

Du är så klok. Vad vackert formulerat...

Jag tycker du ska ta time-out. Hoppa INTE över till en ny man på en gång.

Om ditt äktenskap är över så är det det men då behöver du nog lite andrum först.

Smartast vore nog att vara borta från båda männen ett tag. Gör inget förhastat! Känn efter rejält, sov på det många nätter. Och unna dig själv mkt tid.